inga mål, lite choklad och en aning flirtig

Fan jävla skitungar. Inte vann jag, ööö ok(vi) däremot gjorde minimannen två tunnlar på sin kära moder....och ett av målen. Tänker definitivt ta åt mig lite av den äran då jag har fostrat honom och mer eller mindre tvingat honom att börja spela fotboll....Dessutom borde de små liven få rött kort för att de är så snabba, åtminstone kunde jag väl fått en liten straff tycker jag. Jag gjorde iaf mitt bästa vilket ledde till en jävla tränigsvärk och två blåmärken....Kul var det iaf!!!
Dagen har varit jättebra. Var på arbetsplats nr 2 och jobbade lite extra då min kollega där har tagit semester efter sin flytt? Hm är det så man ska göra?? Är man inte tvungen att jobba heltid och måla om och borra efter jobbtid? Ska allvarligt överväga det nästa gång jag flyttar.
Dagens höjdpunkt: Jag sitter på mitt jobb när A, en ny kollega kommer och frågar om jag inte ska vara med på mötet. HA svarar jag bara, aldrig i livet möten är skittråkiga ( jag hade redan varit på samma möte på andra skolan i förrigår....)han påminner mig då att det finns fika i personalrummet innan mötet börjar. Finns det choklad???? svarar jag då. - nä men mackor. Såg nog lite besviken ut för då frågar han om jag verkligen ville ha choklad. Jaaaaa, svarar jag då.
Efter en liten stund kommer denna fantastiska kille ner till mig med en chokladask! Alltså hur bra får man inte ha det. Whiskey av kollegan på ena skolan och chokladask av en annan på andra skolan. Jag måste vara en mkt snäll människa som får presenter på jobbet, eller vill de ha något??? hm har nog inte så mkt att erbjuda, det skulle väl möjligtvis vara att de kan få veta hur budget ligger till före någon annan.... Ska förövrigt lägga till att denna kollega har flickvän så det var inge flirt, bara vänlighet. hm lite synd för han va ganska söt och hemskt trevlig och dessutom i lämplig ålder.....hm det var nog ganska mkt synd, annars hade jag kunnat flirta med honom. Flirta är förövrigt just nu det jag mest vill göra. En smula kärlekskrank är jag nog.

fotboll och trasiga naglar

Godmorgon. Pigg som en mört och redo för dagens händelser. I kväll väntar en riktig utmaning. Lära sig borra odyl är inget mot kvällens match. Grabbarna i fotbollslaget vs föräldrarna i fotbollslaget. Skoja ja är taggad. Hade fått ett mail där föräldralaget hittills fått ihop två backar! Alltså hur kan man frivilligt vilja spela back? Alltså får man nu välja ( vilket jag aldrig fått tidigare då jag absolut inte kan spela fotboll...) så vill man väl göra mål! Jag har redan övat in min målgest! Fördelen med att ha en miniman som snart är tonåring är att man inte längre behöver tänka på att man kanske springer över dom, puttar dom så att de ramlar osv. Minimannen är 8 cm kortare än mig, visserligen lite lättare men detsamma gäller många andra killar i laget så jävlar vilka närkamper det kommer att bli.
Som sagt så är det typ klart hemma nu. Alltså så klart det kan bli innan köks och badrumsrenoveringarna. Men det dröjer ju lite så nu återstår bara: 1 säck med grovsopor och 3 kartonger som ska ner i källaren. Min förhoppning är nu att kartongerna kommer dit av sig själv under dagen för jag vill inte bära dit dom. Jag har så jävla ont i mina händer och naglarna ska vi inte prata om, detta efter allt bärande, målande, borrande osv. Så kära kartonger med minimannens leksaker, spel osv osv kan ni vara snälla och masa er ner 4 trappor till källarförrådet under dagen?
I helgen träffade jag exets syrra för första gången på flera månader, hon var här och hjälpte till å måla. Så gulligt och jag märkte på minimannen att han verkligen var glad att hon kom hit. Men nu är det dags för kaffe, har sovmorgon i dag, eller rättare sagt: förskjuten arbetstid. Personalmöte i kväll. Så¨det blir till å dra på sig benskydd o fotbollsdojjor direkt efter jobbet. Akta er små minmän annars sparkar jag er på benen..............

trött å glad

Det är i stort sett klart. Jag tycker jättemycket om min nya lägenhet och jag har verkligen flyttat in. I dag kom även en del hyllor upp på väggarna tack vare min alldeleles egen nya fina borrmaskin som jag köpte i går.
Super tack till er som hjälp mig både innan under och efter flytten., Lo, Li, Ci osv osv fast ett särskilt tack till dig Ma som både innan och efter ha varit här och räddat mig, ordnat upp mitt kaos och har en förmåga att se lösningar. LOVE!!
orkar inte skriva om allt just nu är bara så himla glad att det börjar bli klart.
Tänker somna nu, med ett leende på läpparna för jag är nöjd, glad och helt jävla slut

Säg att du skämtar för fan

Men herre gud säger jag bara. Hur kan det vara så att en enda människa ska råka ut för tamigtusan allt möjligt konstigt.
Dagens händelse. Upp tidigt för att hinna packa lite till, på jobbet strax före 8. Sjukt mycket att göra som vanligt, och extra mkt nu inför höstens avläsning av elever....3 utbildningstillfällen på samma vecka och arbete som jag ligger efter med pga av sjukdom. Hade med nöd och näppe och lite amen fått ok till att ta en halv semesterdag så här dagen innan själva flyttlasset går. Hm undrar om mina chefer känner till att jag har laglig rätt till det? knappast va!
Hem vid tolv, packa, städa, frosta av frys, städa mer, packa mer. Vid 17.00 började vi gå emellan lägenheterna med prylar för att underlätta inför morgondagen. Allt lugnt, vid 18.30 dags för paus då minimannen som vanligt hade match. Direkt hem för att fortsätta packning, städning osv och NU HÄNDER DET som inte händer andra. Telefonen ringer och det är mannen som jag ska byta lägenhet med. Alltså den mannen som under ett par timmar har burit grejer från sin till min lägenhet, han gråter. Gråter och är helt förtvivlad. Han vill inte byta längre. Alltså, här står jag i min nystädade lägenhet utan en pryl då det mesta av mina saker befinner sig i hans lägenhet i kartonger. Jag blev helt stum. Skämtar han med mig? ska detta vara kul? Men nej, detta är fullaste allvar. Jag frågar vad han menar och han säger att han inte kommer att trivas i min lägenhet???? Jag säger åt honom att jag tänker komma över till honom på en gång och går dit. Hans ytterdörr står på vid gavel och en kvinna som sedan visar sig vara hans granne står innanför. Jag tittar efter mannen men ser bara hans son som spelar dataspel och hans dotter som leker. Kvinnan pekar åt sovrummet och där ligger han på en madrass på golvet och är knappt kontaktbar. Efter en stund förstår jag att han har fått en panikångestattack och att det inte är någon idé att en försöka prata med honom eller ännu mindre ifrågasätta vad fan han håller på med. Jag sätter mig på golvet bredvid och pratar lugnt med honom. Inte om lägenheterna utan bara helt allmänt. Funderar på om jag behöver ringa en läkare, om han behvöer något lugnande med tanke på barnen, men avvaktar. Grannen står där bredvid och vi småpratar lite. Hon känner iaf honom, vilket är mer än jag gör. Efter en stund reser han sig från golvet och hjälper sin dotter med något. Situationen är så absurd. Jag sitter på golvet i en lägenhet jag ska flytta in i dagen efter och den strax över medelåldriga mannen som ska flytta in i min lägenhet ligger och gråter på golvet för att han inte vill flytta....öööööööö ursäkta men vi har redan skrivit kontrakt och din lägenhet är inte längre din och du snabba på med att städa nu va du har inte tid att ligga där, det sa jag inte. Jag gick hem och luften gick ur mig totalt. Detta är inte verkligt, detta händer inte mig. Men jo, såklart att kan något gå tokigt så gör det ju det, detta är ju inte första gången men helt klart är att jag aldrig tidigare varit med om något liknande. Efter två koppar kaffe och tre cigaretter så ringer hans granne. Hon hade förklarat för honom att han inte hade något val, att betänketiden liksom var förbi osv osv. Så nu sitter jag här, allt är nästan klart och jag har en endaste liten lampa kvar och folk kommer hit för att hjälpa mig i morgonbitti och jag har inte en aning om vad som händer i morgon. Kommer han ligga på golvet eller kommer han att flytta??? jag återkommer med besked i morgon om jag inte kan flytta, men kommer flytten genomföras så har jag inge bredband förrän på måndag........

Nattliv hos mellansyrran

Så vad händer på natten i mitt hem? Något surrar lite tyst, troligtvis kylen eller frysen. Hungern gör sig påmind när magen kurrar. Annars tyst och stilla.
Är nu inne på tredje natten utan ordentlig sömn. vaknar ideligen av otäcka drömmar. Vet inte riktigt vad som är på gång, men något gör mig orolig. Säkert en blandning av feber, flyttnojja, osv. Personer som tack och lov inte på länge har funnits i min närvaro, dyker plötsligt upp i mina tankar och gör sig påminda. Inte trevligt.
Vid o4.00 gav jag upp och satte på tv.n. Coops fanns å kolla på. Tycker inte om det programmet. Tycker det är rätt mycket övervåld i mina ögon. Sen vet jag inte om jag tycker det är rätt att hänga ut människor på det sättet. Alltså har de begått grova brott är det väl en sak, men de riktigt förnedrade en alkoholist som hade snott en cykel och hängde ut honom inför x antal miljoner människor. Nej jag tycker inte det är rimligt.
Nu går min granne till jobbet. Det måste betyda att klockan snart är 6 och jag kan strax göra kaffe. Minimannen sover gått. Går ibland fortfarande in och tittar till honom när han har somnat. Han är så himla söt när han sover. Ofta med ena armen över ögonen alternativt båda armarna rakt ut eller upp. Han har inga sömnproblem han inte. Han är fin min miniman.

Mellansyrran jagar

Vaknade upp halvtio och kände mig för första gången på en vecka inte överkörd av en traktor! Vilken fantastik känsla när man förstår att det börar vända. Ambitiös som jag är körde jag igång direkt då det är ganska mycket kvar att göra och packa och all hjälp som jag räknat med har uteblivit av förklarliga skäl....
Så nu sisådär 10 timmar är köket och vardagsrummet längre inga rum. Eftersom jag har svårt att göra saker halvdant blev det en helrensning. 3/4 delar av mitt förra liv är nu borta, eller rättare sagt står i sopsäckar/kartonger i hallen då jag inte orkar bära ut det. Samtliga fönster i v-rummet är putsade inne, ute och emellan. Det var då det hände. Det som under inga omständigheter fick hända. En gigantiskt stor äcklig 8- bent vidunder föll ner bakom ett av elementen. Paniken spred sig snabbt i kroppen och jakten började, han eller jag vem ska dö först.
Beredd med damsugarslangen i högsta hugg för att förinta den fort som fan innan den attakerar mig, stod jag beredd. Den jäveln höll sig på säkert avstånd bakom elementet där jag inte kom åt. Så höll vi på han på sin vakt och jag beredd att kämpa för livet. Läget är oförändrat, otäckingen är kvar och jag beredd.....

Vad var det jag sa

Kan man få en konstig sjukdom så ger jag mig fan på att den drabbar mig. Har nu legat sjuk, med jättekonstig feber som växlar 2 grader på en timme, sen i fredags.
Idag fick det vara nog. Kände att dom där doktorerna faktiskt fick ge mig lite medicin nu då jag absolut inte har tid att vara sjuk. Det gick så där. Sänkan var bra, halsen röd, örat rött, andningen tung, ont lite här och var, men sänkan var toppen dvs jag har ingen infektion.......alltså virus. Hon hämtade in en annan doktor som också fick känna och klämma på mig, samt tog tempen!!!! dock i örat men ändå, fick mig att känna mig som typ 5 år.
Sen kom domen. Ja du mellansyrran, det kan vara så att du har svininfluensan, men det kan också vara ett annat virus??????? Ja ha svarade jag då! Vad ska man svara liksom. Frågade snälla doktorn om dom inte kunde kolla det då? Men nej nej, dom kan ju inte kolla alla som kommer in och kanske har svininfluensa!!! Så klart! Dumma dumma jag, hur kunde jag tro det. Så jag fick gå hem igen. Trodde jag åtminstone skulle få lite medicin, men nix pix, inga bakterier ingen medicin. Fick rådet att hålla mig isolerad från min omgivning och ha minst två feberfria dagar innan jag gick tillbaka till jobbet. Och förstås ringa tillbaka om jag behövde ett sjukintyg.....Shysst. Så här sitter jag med min kanske svininfluensa och mina flyttkartonger över hela lägenheten och konstaterar att jag inte har ork att göra ngt åt det. Så kan det vara...

tvättstuga, källarrensning och Zlatan

Vaknade i morse och kände mig frisk. Rensade hela källaren och slängde så mycket av mitt liv, eller förra liv kanske. Passade på att köra 6 maskiner tvätt i tvättstugan för omväxlingsskull, minimannen erbjöd sig att vara i tvättstugan så jag kunde få se matchen då jag hade varit så dum att jag prickat in tvättiden samtidigt som Sverige-ungern. Men så ego är jag inte, han ville ju se den lika mkt som jag så jag skickade hem honom och kvar blev jag med en kärring och en gubbe som råkade i luven på varandra. Herregud säger jag bara. Hur i helvete kan man slösa energi på att någon har tagit en ledig torktumlare? Efter nån minut orkade jag inte lyssna på deras bråk så jag tog en promenad medan tvätten fick sköta sig själv. När jag kom tillbaka hade båda två bestämt sig för att jag skulle vara på deras lag. Dom kom alltså på fullt allvar fram till mig båda två för att snacka skit om den andra. Alltså två personer över 60, moget säger jag bara. Där någonstans kände jag att febern var tillbaka. Helt plötsligt ville jag bara be dom dra åt helvete, eller åtminstone sänka sin röster. Sen ångrade jag att jag skickat hem minimannen då jag hade behövt honom mer än någonsin. Väl hemma hann jag se sista kvarten av matchen, Zlatan du är min hjälte. Långnäsa till er som säger att han inte har i landslaget att göra, ni är bara avundsjuka. Nu ska jag sluta för jag är så trött och har ont så jag kommer snart skriva nåt elakt till er....

Ska jag få en knorr nu?

Mellansyrran är sjuk! Ligger i soffan, kollar på nåt skitdåligt program orkar inte hämta tv-kontrollen som ligger framme vid tv:n. Huvudet värker och febern gör att jag ligger inlindad i massa täcken. Har inte tid med det här. Skulle behöva fixa i källaren då vi byter förådet först. Fick precis frågan om jag hade svininfluensa? Varför skulle jag ha det? Jag är väl förkyld som man blir ibland. I bland ställer folk dumma frågor. Om jag nu mot all förmodan skulle ha det, hur skulle jag i såna fall kunna skilja det från en vanlig förkylning/influensa. Det har ju inte direkt vuxit ut någon knorr ännu, men det kanske kommer, vad vet jag. I såna fall lovar jag att lägga ut bild på den! Nä det här var för jobbigt. Återkommer när jag orkar läsa vad jag skriver.

Här går det fort

Ja då var besiktningen av lägenheten klar. Det gick bra, ingenting om kaffefläckarna. Vi bestämde flyttdatumet till 19-20 september, dvs om två veckor. För två veckor sen var ingenting klart och nu ska jag plötsligt köpa lägenhet. Ha ha som alltid med mig går saker och ting ganska fort om jag får bestämma, och konstigt nog går det nästan alltid bra. Fort och fel händer inte så ofta tack och lov. Nu återstår bara att samla folk som vill bära! Så känner du att du vill ha något att göra den helgen så tar jag tacksamt emot den hjälp jag kan få!

Man är ju rätt bra!

sitter i soffan och väntar. Väntar på att besiktningsmannen ska komma och inspektera min lägenhet inför flytten. Är inte speciellt nervös, det som jag eventuellt skulle kunna få ett nedslag på är några kaffefläckar på tapeten i mitt sovrum som jag inte lyckats få bort. Men å andra sidan är det värt att få måla om ifall så blir, för det var när exet ljög mig rakt upp i ansiktet som jag hällde kaffet över honom och då råkade det komma lite på väggen. Exet ja, nu kom han upp igen. Tänker inte så mycket längre, att tiden läker såren är något som är sant. Träffade vännen E häromdagen för första gången på väldigt länge. Då pratade vi en del om honom. Och visst svider det när jag tänker på det, men mest kanske jag funderar över varför han gick bakom min rygg. Varför jag inte var värd mer än att han gång på gång gick bakom min rygg. Den känslan svider så enormt, att plötsligt vara den som betyder så lite att det är ok att ljuga och bedra gång på gång det gör ju ont.
Halv tio kommer besked om reporäntan. Upp eller ner??? Har väl aldrig brytt mig tidigare men nu kommer ju räntan påverka min ekonomi så jag får väl försöka sätta mig in lite i den världen.
I morgon är det fredag, då är jag på nya jobbet. Jag jobbar fortfarande otroligt mycket och har långa dagar. Glömmer ofta bort att jag ska gå hem, men det är så roligt så det gör ingenting, fast det kommer inte hålla i längden. Minimannen trivs kanon i sin nya skola. Ni skulle ha satt honom i morse, shit va snygg han var. Det skulle vara skolfoto idag och det syntes. I bland känns det så märkligt livet som mamma. Minimannen skrev ett brev till sin engelska fröken i går. Han är skitduktig på engelska, och när jag tittar på honom så ser jag plötsligt en kille som börjar bli stor på riktigt. Alltså det känns helt grymt, jag har en skitsnygg son, som dessutom är begåvad, klok, snäll och duktig på det mesta han tar sig för. Visst är han emellanåt pissjobbig, förpubertal osv, men oj vad jag är grymt stolt över honom och det är min förtjänst, ha ha. Jag har ensam stått för hans uppfostran, fan va bra jag är. Slå det om ni kan. Han kommer lyckas i livet. No doubt