Om mig

stockholm
Detta är en mellansyrras bekännelser..... Jag är mellansyrran. Jag tycker om: att skriva, prata, diskutera, dricka kaffe,sport Jag älskar: min familj och mina vänner Speciellt med mig: är otroligt glömsk och jag växlar i mitt humör rätt snabbt. Blir arg lika fort som jag blir glad eller ledsen. Dock sällan sur. Är en fantastisk bilförare, tutar och svär åt alla som inte kör lika bra. Meriter: Diskbråcksopererad. Är precis lika snygg som på min bild, kameran ljuger aldrig. Förväntar mig att bli behandlad som den prinsessa jag är! Dessutom ägnar jag en hel del tid till att rota runt och snoka bland andras bloggar....

fredag 31 juli 2009

Hjärnan och hjärtat i konflikt

Är inte lika arg/ledsen idag. Tror att jag har bearbetat hela natten för det enda jag minns är att jag har slagits för mitt liv. Minimannen ville inte dra iväg idag. Han var rädd att han skulle möta de där jävlarna en gång till. Trots att mitt mamma hjärta bara skriker att jag förstår det, gärna skulle erbjuda honom skjuts överallt framöver, så övertalade jag honom istället att dra iväg och spela fotboll med kompisarna. Hjärtat och hjärnan är sällan överens i mitt fall. Hjärnan är bra, säger rätt saker (tror jag) och hjärtat är också bra, men säger ofta annorlunda. Man brukar ju säga att man ska följa sitt hjärta, men i mitt fall tror jag att det är bättre att lyssna på hjärnan.

Han gick iväg, trots att han var rädd, och jag tror att det är det enda som hjälper. I helvete att det är de elaka människorna som ska segra, fuck heller. Jag ska lämna det nu, det gick ju trots allt bra, minimannen är inte skadad och jag kan inte fortsätta tänka på vad som kunde hänt om han inte hunnit cykla ifrån dom. Det är svårt att vara förälder, det är svårt att veta om man gör rätt eller fel.

Det är förresten inte bara svårt att vara förälder, jag tycker att det är ganska svårt att vara människa. Det är svårt överhuvudtaget att veta om man gör rätt eller fel i livet. Skilnaden är att som förälder är jag ansvarig för någon annans liv, när det gäller mina egna val är det bara mitt liv. Jag har gjort många val, en del har varit bra men det finns också en del val jag har gjort som jag fortfarande undrar över om det var rätt. Precis som jag skrev innan, där hjärtat och hjärnan varit långt ifrån överens. Men eftersom jag vet att jag är en känslomänniska så tar det tid för hjärnan att förstå vilka beslut som hjärtat tagit och vice versa. I bland så säger jag saker som jag ångrar efter bara några sekunder, fast som senare visar sig vara helt rätt, trots att jag ångrat det i början. Vad mycket lättare det vore om hjärnan och hjärtat samarbetade, fast å andra sidan är jag glad att jag kan reagera, att jag kan bli ledsen, arg, besviken osv för det betyder också att jag har förmåga att bli glad, lycklig, överaskad osv jag har också förmåga att älska människor och kännan empati med andra. Tyvärr har jag lyckats träffa en del människor som mer än tydligt visat att de varken kan känna med andra, kunna såra utan att bry sig, svika människor i sin närhet och framförallt inte vågar stå upp ens för sig själva. Jag vill aldrig bli så, då får hellre hjärtat och hjärnan fortsätta ha konflikt.

torsdag 30 juli 2009

HAT ÄR VAD JAG KÄNNER

'Fan fan fan, vet inte vad jag ska ta mig till. Så maktlös som jag känner mig nu. Var på väg till gymmet, när jag mötte minimannen cyklandes på väg hem från en kompis. Ser på honom att något har hänt så jag vänder hemåt och möts av en helt förtvivlad, rädd och alldeles skakig kille. Han berättar att tre killar i hans ålder eller något äldre har följt efter honom på cykeln. En av killarna hade cyklat i kapp honom och frågat varför han jiddrar? Minimannen hade bara nonchalerat och tillsist frågat varför de följde efter honom, som svar försökte de putta av honom cykeln och lyckades till sist preja in honom i en skylt. Vuxna människor finns omkring, men ingen gör något. Samma kille som frågade varför han jiddrar skriker sen till sina kompisar att minimannen kallat dem för jävla bögjävlar. Självklart för att få en anledning att slåss. Minimannen har kommit upp på sin cykel och drar iväg, men de tre killarna är efter honom. De följer efter ett tag men kommer inte ikapp honom och han kommer hem helt förstörd.
Jag blev galt galen. Åkte runt och letade efter dom i en timme, och ärligt talat vet jag inte vad jag hade gjort om jag hittat de jävla äckliga ungarna. Tyvärr är mitt förtroende för andra föräldrar snart nere på noll, så att ta hem dem hade förmodligen inte hjälpt. Skrämma skiten ur dom, förnedra dem, få dem att pissa på sig, slå dom, jag vet inte längre. Situationen känns så sjuk. Jag är så jävla ledsen, hur i helvete är man funtad om man ger sig på någon som inte gjort något? Hur i helvete är man funtad när man ger sig på 3 mot 1? och varför, varför. Vet inte vad jag ska göra. Ska minimannen behöva vara rädd när han cyklar 2 tunnelbanestationer för att komma till en kompis, ska han inte kunna vara trygg? och vad fan ska jag som förälder göra? Sätta honom på självförsvarsträning? ge han en kviv?, pepparspray? köra honom överallt? Nä jag fattar också att livet måste gå vidare precis som innan, jag kommer aldrig kunna försvara honom överallt, men just nu är jag så jävla ledsen. Vart fan är vi på väg? Kommer fortsätta leta tills jag hittar dessa äckliga ungar, och vad jag gör då vet jag inte.

onsdag 29 juli 2009

känslomässigt labil

I dag har varit en upp och ner dag, vilket betyder att jag är en smula labil. Jag pendlar mellan att vara jätteglad över att min bästis L ( märkligt att man har bästisar när man är över 30, men jag har det) kom hem från Thailand i morse och ringde å väckte mig vid 10 tiden. Självklart var jag där hos henne och hennes familj hela dagen och det var så himla kul å träffas, men det blev också en smula jobbigt då vi pratade lite om mitt liv, och det som inte varit så kul senaste halvåret. Samtidigt är det också oerhört skönt att kunna vara ärlig och säga som det är. Hon känner mig utan och innan och jag behöver aldrig försöka må bättre än vad jag gör i hennes sällskap. Vänskap på riktigt. Hon frågade mig rakt ut hur jag kände för exet och jag fick erkänna att jag saknar honom på riktigt. Fick gråta i hennes famn och berätta hur värdelös jag känner mig. Hon tyckte om honom som person, men hon sa också rätt ut att hon inte trodde att han älskade mig så som jag vill bli älskad. Det gör fruktansvärt ont och höra men jag vet ju att det är sant. Trots detta önskar jag fortfarande varje dag att han ska vilja ha mig tillbaka, att han ska älska mig så som jag älskar honom, att han ska ringa, eller.....nej jag orkar it tänka på det mer. Vill aldrig mer bli kär om jag ska bli sviken igen. Va fan skulle jag gjort utan mina vänner och min älskade miniman, jag är så tacksam för dessa människor, men nu vill jag faktiskt må bra igen.
När vi lämnade vännerna i Tyresö så hade båda deras barn 39 i feber, och med min tur lär jag ligga i svininfluensa om några dagar....vi får väl se, fortsättning följer...

tisdag 28 juli 2009

Minisemester

Jag och minimannen har varit på minisemester. Vi tog den lilla svarta racerbilen och drog ner till Skara för att gå på sommarland. Men va kul det var. För alla er som har barn och alla er som gillar att åka vattenrutchbanor ( stavas det så? orkar it kolla upp) så är det så jäkla kul. Eftersom jag är lika barnslig som de flesta under 14 så hade jag minst lika kul som minimannen. Vi hade bestämt oss för två dagar på sommarlandet men efter att ha varit där 1 dag snurrade det så mycket i mitt huvud att det fick räcka. Så vad gör man då i Skara när man besökt sommarlandet? Fel svar, för man gör ingenting!!! Där finns nämligen ingenting, mer än vårt fina hotell. Sorry alla skarabor, men till och med jag som inget hellre vill än att flytta från stan skulle dö därnere av tristess. Vi gick på stan och det tog ca 10 minuter. Vi åkte förbi mc donalds, men stannade it då vi hade käkat hamburgare förra veckan, och eftersom det enda kvällsöppna förutom den amerikanska snabbmatskedjan var ett sunkigt kinaställe så käkade vi middag på hotellet restaurang. Det var gott och supertrevligt. Dagen efter så gick vi ner till receptionen och frågade om vad vi kunde göra. Göteborg var inget alternativ eftersom vi gjort den staden för nyligen, då återstod två grejer: Borås djurpark eller Ullared??? Alltså visst gillar jag djur å så men minimannen är snart 13 och har jag tur kan jag tvinga m honom på skansen om jag hotar honom först;) Det andra alternativet Ullared hade jag bara hört om. Någon typ motsvarighet till galne gunnar som fanns förut, nu heter det väl rusta. Tjejen som jag pratade med lovade att det absolut var värt ett besök och att allt var skitbilligt där. Billigt är ju alltid kul. Dessutom var det bara 15 mil dit och jag fick en vad jag trodde var en bra väg beskrivning.

Vi satte oss i bilen och sen började helvetet. Vet ni hur jävla långt det är dit från skara, fuck att det var 15 mil, det var 20 och dessutom var vägarna it byggda för att köra till Ullared, utan det är någon ful fan som har byggt den vägen för att alla galna stockholmare ska köra åt helvetes fel. Någonstans efter Borås insåg jag att jag missat någon avfart så bara där blev det 5 mil extra. Efter många om men och ett par svordommar så var vi framme. Där var nästa fel. Parkeringsplatsen var full av andras bilar. Vart fasiken skulle jag ställa racerbilen? Som tur var fanns det en parkeringsplats där alla som har en större bil än min kunde glömma att få plats, men med en liten bil och en himla snygg parkering så kunde vi låsa och vandra ner mot detta gigantiska område. Nu till det sjuka. Ett par 100 människor stod i kö till något. Nyfiken som jag är var jag tvungen att fråga en tant vad alla väntade på. Ok lyssna noga nu. Alla dessa människor som stod med sina kundvagnar i en ofantligt lång kö som sträckte sig typ till parkeringen stod och väntade på att få komma in på detta varuhus! 2o mil, en tur runt i borås, en liten avstickare till någon annan liten håla för att komma till en kö som var flera hundra meter lång. Vad fan har jag gjort i mitt förra liv eftersom någon straffar mig i ett. Aldrig i livet att jag skulle vänta på att få gå in i en affär i flera timmar, dessutom så regnade det. Som tur var fanns det lite outletbutiker runt omkring så jag å minimannen besökte dessa för att inte hitta något alls att handla. KUL, not! Det enda som var lite roligt var att det fanns en erotik outlet där. Alltså inte för att jag skulle besöka den i minimannens sällskap, men det var kul å se hur människor beter sig i närheten av en sån affär. Ha ha skulle velat filma folket som var där, vilka amatörer! Sen lyckades jag utan att det var meningen tränga mig in i kön till Gekås. Hur det gick till vet jag it men bara att stå i kön var en upplevelse. Alla mina fördomar om folk besannades på en gång. Det finns tydligen oskrivna regler hur man står i kön till Gekås, hur man går i kön och vad man gör och inte gör i kön. Jag bröt mot alla regler, mer säger jag it, men att fota campingfamiljerna som har laddat för fullt för detta besök, med tre vagnar och turkosa overaller var it populärt. Efter bara 1 timme var det vår tur å gå in. Vad fan ska man säga? För er som aldrig varit där kan jag bara säga att: ta 10 överskottslager och sätt dit ( föreställ dig campingfamiljer med skrikiga ungar, par som borde ha skilt sig för flera år sen, tanter med hemmapermanent, bönder med mustach och jeans upp till hakan,) lite folk som trängs med sina 38 kundvagnar var, och blanda det med julrean som skyltar med halva priset på allt så har du Ullared i en liten ask. Jag och minimannen gjorde ett tappert försök och kom ut med följande: 2 tandborstar, ett pkt plåster, en almanacka till mig, och 1 balsam ( jag hade glömt mitt i sthlm). Mmmm va kul det var. Vill ni fortsätta vara lyckliga i era liv? Bra åk aldrig dit. Sen var det dags för 20 mil tillbaka till hotellet, ja ja en upplevelse rikare iaf. I dag testade vi Sveriges största( och enda?) äventyrsgolf. Typ spela minigolf på riktiga golfbanor i miniatyr, alltså med bunkrar, vattenhinder osv. Jag gillar it golf, men minimannen gör så det var bara å spela. Jag vann, jag är nya Tiger W, visste it att jag hade dessa dolda talanger. Sen var d dax att åka hem. Lilla fina bilen går alldeles utmärkt i 140, och jag hann sänka farten vid alla fartkameror, jag är så duktig! Tror bilen ska få vila lite nu. 120 mil på 2, 5 dagar. Dessutom är jag faktiskt lite less på å köra. Hann bara komma innanför dörren innan bästisen M kom hit. En snabb fika, nu väntar gymmet och sen är det sängdax för mig. Jag är TRÖTT!! men kul var det.

lördag 25 juli 2009

bio, nakna män och svindyr glass

Fick häromdagen låna mig guddotter, ja har nämligen en sån. Vuxenpoäng så det skriker om det. Min guddotter är gudomlig och det är skitkul att ha en sån! Man behöver nämligen inte vara så vuxen ( syrran glömde nog den biten när hon valde mig som gudmor). Jag och M som är 13 tycker om ganska mycket lika saker. Vi var och shoppa, sen gick vi på bio och såg Bruno, lite extra kul eftersom vi har österrikiskt påbrå. Jag blev besviken. När jag såg Borat första gången skrattade jag så tårarna rann. Det gjorde jag inte den här gången. Vissa grejer var skitkul, men det blev lite för mycket även om jag har sjuk humor. När man ser filmen kan man ju it låta bli och fundera på hur jävla sjuka människor är (eller amerikanare), naturligtvis har de ju plockat ut de värsta idoterna men ändå. Folk är fan mer rubbade i skallen än vad man kan ana. Efter bion hade det börjat regna. Men vi var båda sugna på ett kvälldopp, så vi tog racerbilen till hellas. Väl framme och försent för att vända så såg vi hur en kille typ 30 stod och bytte om. Stackarn hade väl inte väntat att någon hade tänkt att göra honom sällskap klockan nio en regning vardagkväll.
Här blir jag supergenerad och vill bara dö. Det spelar ingen roll vem det handlar om men jag har lite svårt för nakenhet. M började stampa med foten i marken för att han skulle se oss och skyla sig, men han tittade bara upp och sa hej. Jag låtsades att jag hade hade sett något superspännande på marken som jag absolut var tvungen att glo på. Den nakna mannen fick tillslut på sig ett par shorts och jag kunde höja blicken och hälsa tillbaka. Sen badade vi. M och jag dök och hoppade och simmade och hade så himla kul. Nakenmannen ville också vara med och hoppa, men han var för feg för att klättra upp och dyka. Ha ha.
Nakenmannen gav upp badandet först och tur var det för aldrig i mitt liv att jag hade bytt om m han i närheten och då kanske jag hade frysit ihjäl där i vattnet eller åtminstone med min tur fått kallbrand...... Sen när vi gick till bilen sa M att han hade flirtat med mig. Jag undrar om jag har blivit immun mot flirtandet eftersom jag inte märker det? Försäkerhetsskull, så vände jag bort blicken och stirrade på min bil eftersom nakenmannen satt i sin bil som om han väntade på någon eller något. Han får ju inte tro något.
Väl hemma blev det varma mackor, varm choklad och massa tjejsnack. Jag som har en jämnårig miniman märker verkligen skillnaden. Aldrig att minimannen skulle sitta bredvid mig i soffan och diskutera utseende, vilka kvaliteer en partner ska ha och framförallt aldrig sex. Kanske att det är den förmånen man får ha när man är gudmor och inte mamma. Kanske är det så att det är lättare att prata m någon som inte är ens egen mamma. Måste skaffa en gudmor till minimannen, eller kanske en gudfar?? Hjälp vem sjutton ska ta sig an honom. Han stackaren är ju it ens döpt. Inser ju nu att jag har varit en mkt oansvarig mamma som inte sett till att han får en sån där som ska göra roliga saker m honom, och kunna snacka skit om mig med. Om någon känner sig manad att ta sig an minimannen för typiska gudmor/farsgrejer ( fast utan gudbiten) så skicka ett mail.
Han är förresten hemma nu. Ordningen är återställd och jag har börjat leva ett riktigt liv igen. Hade längtat så mkt efter honom så jag hade köpt Ben & Jerry glass till honom för 100 spänn. Helt sjukt, glass är ju it speciellt gott. Men jag får väl kompensera för att jag it fixat en gudmor/far till honom. Kanske kan jag använda typ spraydate och andra kontaktannonssidor till att skaffa honom en sån??? ska fundera på det. Eller skulle det kunna missuppfattas?? Bäst jag låter bli.
Fick förresten en present av honom. Ett örngott där det står: världens bästa mamma och en toppen morsa! Ja blev helnöjd. I dag har vi handlat mera. Vi har nu världens diskussionern om märkeskläder eller inte. Tycker han är för liten för att bry sig om det, men exet hade en del och minimannen som älskade honom tog ju såklart efter. Två fel bara: 1 han är för liten, tycker det bara ser fånigt ut m 12 åringar som har Fred perry t-shirts. 2 min ekonomi är inte i den klassen. Vi kunde till slut enas om att jeans från HM dög bra, en piketröja från stadium var skitsnygg och slutligen en ziptröja i vctmaterial, alltså som man själv hade typ -86 var grymt snygg. Själv shoppade jag loss på en röd bikini, ett rödrandigt linne, och en tröjjacka som man ser ut som en isbjörn i. Å jag kännner redan nu hur jag kommer flytta in i min isbjörnströjjacka. Snart är det dags för middag hos H m familj. Sen bär det av i morgonbitti vid halv sju mot skara sommarland. Var inne och kollade på hotellet där vi ska bo, det ligger en bit ifrån men ser så mysigt ut!
Dagens bekännelse: Minimannen tycker att jag ska träffa en ny kille så han kan få ett syskon. Jag frågade honom om han tyckte att jag skulle gå runt m ett plakat där det stod: kille mellan 31-35 sökes för syskonproduktion. ¨Då höll han på att dö. Inte för det där med plakatet utan för att jag hade sagt 31-35. En 35 åring kunde jag ju inte ha, det måste jag ju fatta själv, då är man skitgammal. Så bara så ni vet ni gamla 35 åringar, ni är skitgamla. ha ha. Enligt minimannnen är maxgränsen för min blivande kille absolut max 32, helst inte ett år över 31 då är man typ gubbe.

onsdag 22 juli 2009

svampar, syskonbarn och gym

Nu börjar jag längta på riktigt efter minimannen. 2 dagar kvar har jag uppenbarligen barn abstinens. Har tillbringat dagarna med min kära syster och hennes barn. Undrar om hon är lite trött på att få besök sisådär en klockan 9 på morgnarna. Stackars min älskade vän Marie som har fått dras med mig också. Den raringen kommer till och med hit med färdiglagad middag för att se till att jag äter ordentligt. Love you darling! Måtte du aldrig bli dumpad, men om så skulle vara ska jag se till att du får både mat och sällskap och att du inte ska känna dig så ensam.
Det är svårt att ställa om livet efter att ha varit sambo och liksom haft sin familj. Visserligen är jag och minimannen familj, men saknaden efter vuxet sällskap och en partner är total. Jag kämpar på men det är fan inte kul, och eftersom jag it är en sån partypingla och inte kan få mitt ego och självförtroende toppat av åtminstone nån full fan på krogen så får mina älskade vänner och familj dras m mig ett ta till.
Idag har dagen bestått av svampplockning. Jag skulle ju aldrig i mitt liv äta dessa slemmiga små gula saker men jag är en jävel på att snoka reda på dom. Vi hittade massor, men dessvärre hittade även myggen mig. Mina händer är fulla av äckliga små kliande röda bubblor, usch.
Rastlös som jag är klarade jag av att vara hemma en timme. Tur att gymmet är öppet. Finns nån stackare där som tror att jag blir glad när han flirtar med mig, jag blir inte det, försöker låtsas att jag it ser honom, men han ser mig och är på. Inge fel på honom säkert, men vill inte blir flirtad med av han och inte nu och inte av någon. Vill slicka mina sår klart först. På gymmet tog jag ut mig fullständigt och svettades som en liten gris, hoppas han tycker jag e lite äcklig nu och låter mig vara. sitter nu och eftersvettas innan det är dags för dusch och hannibal film, sen är det bara två nätter och två dagar kvar innan minimannen kommer hem. Suck. Fast på söndag åker vi. kul

måndag 20 juli 2009

Vad händer med mitt hår under natten?

Godmorgon kära blogg. Vaken tidigt i dag också. konstig känsla i kroppen, jag känner mig liksom utvilad? När jag gick upp så passerade jag en spegel i hallen. Då undrar jag vad som hänt med mitt hår!När jag går och lägger mig ligger håret som det ska. Då jag har ganska långt hår, hänger det rakt ( efter att ha plattat det frenetiskt varje morgon) ner över rygg och axlar. Sen händer något under nattens timmar,och det slår aldrig fel. För när jag vaknar på morgonen så har jag inte längre mitt hår. I stället har någon slängt på mig en blondtrollperuk medans jag sov. Håret står åt alla håll och kanter vilket är rätt märkligt med tanke på tyngdlagen som borde göra att håret hänger. Luggen är inte längre en lugg, utan en kort tuperad tofs som står rakt upp. Har den lilla saten som varit där under natten varit på riktigt dåligt humör kan jag inte ens borsta ut håret. Då blir resultatet bara att jag mer ser ut som någon som totalt misslyckats med att se ut som en hollywood skådis från 30-talet. Dvs volymen som tillkommit är fantastisk, och vågorna som är i mitt huvud ser ut som en misslyckad permanent. Ta mig tusan, det är dags att sätta upp en videokamera och ta reda på den lilla saten som kommer och förstör varje morgons arbete. Å när jag får tag på honom då jäklar ska han få.
Hade besök av bästisen i går. Hon är barnledig och hade sin ömma på besök. Vi fikade och sen var det dax för träning. Fattar inte vad Högdalshallen håller på med? Varje gång jag åker dit är det stängt. Har nu efter att ha gjort samma miss ett antal gånger lärt mig att lördagar under sommaren håller de stängt. Men vad är det för jävla tider de har på söndagar??? Jag var där vid 12 och då är det inte öppet. Söndagstiderna under sommaren för er som undrar är nu från kl. 15.00. I bland hajar jag inte nåt. Allt annat i hela jäkla landet stänger tidigt på söndagar, medans gymmet inte öppnar förrän kl 15?? Det var bara å vända hemmåt och åka tillbaka senare.

söndag 19 juli 2009

Tradera är jättekul!!!

Jaha, så har minimannen dragit igen. Med 39 i feber satte han sig på tåget till Mora för att tillbringa en vecka på kompisens landställe. Vanliga människor jublar säkert över en veckas barnledighet, jag tycker det är trist! 2 veckor på kollo räcker tycker jag, men jag fattar också att han är viktigare för mig än vad jag är för honom, kanske precis som det ska vara han är ju snart tonåring.
Barnledigheten började iallafall toppen bra. L och H var här på middag och det var som alltid lika kul att träffas. Eftersom vi alla tre hade lite små minnesluckor från förra gången vi sågs ( ingen av oss fattar dock varför) så tog vi det betydligt lugnare denna gång. Trots att min balkong är minimal så trängdes vi där under kvällen.
Lördagen tillbringade jag med att läsa en bok, sova, kolla på tv och surfa runt på tradera. Jag är en smula impulsiv så jag budade glatt på skara sommarland biljetter, gå två betala för en!! Toppen bra tyckte jag. Nu är det två timmar kvar och ingen verkar buda över mig. Synd bara att dem inte gäller när jag och minimannen ska dit!!! Bra där mellansyrran. Du är så duktig. För fan hur jävla svårt kan det vara att läsa först och köpa sen. Så om någon vänlig människa ska till skara efter den 3 augsti hör av er.
Vaknade förresten tio i sex i morse. Skatjäveln som bor utanför mig någonstans hade bestämt sig för att picka på min balkong. Klev upp och tog en timmes promenad i skogen. Då känner man sig lite bra.
För övrigt har det it hänt så mycket. Men det kommer det vet jag, men tills dess ska jag måla mina naglar.

Dagens bekännelse: Jag har nu läst de två första böckerna om Edward och Bella. Tyvärr alla ni som älskar dessa böcker. Jag är inte ett dugg kär i Edward, inte heller önskar jag att jag vore Bella, tycker inte heller böckerna var speciellt bra. Kärlekstrams passar inte in i mitt nya hårda jag.

torsdag 16 juli 2009

bra och dåliga dagar

I dag är en pissdag. En riktigt pissdag. Varför, fråga inte ens, jag tänker ändå inte berätta vilket monster jag blir sisådär 1ggr/mån......Jag har ingen lust att medge att mina horn växer och jag fräser åt allt och alla. Minimannen är van, han har precis serverat sin ömma moder ett glas fanta och ställt fram en godispåse. Ja säger då det, den tjej som får honom kan skatta sig lycklig. Själv har jag aldrig någonsin haft en sån förstående partner som har haft vett att servera mig läsk och godis vid dessa tillfällen.
Dessutom blir jag väldigt sentimental, gråter lätt och om ni bara visste hur synd det är om mig. Det är vid dessa tillfällen som jag inte vill något annan än att ringa exet och fråga varför han inte älskar mig. Försäkerhetsskull passar jag också på att gråta över att jag har håriga ben, två finnar i mitt ansikte, att jag är så otroligt tjock, ( och de där jävlarna på apoteket gick med på att jag skulle köpa Alli så det måste ju betyda att jag knappt kan gå själv). Jag gråter också över att jag inte städat mitt skafferi och lite annat smått och gott. I min värld just nu är det faktiskt världsproblem. Fast mest vill jag just nu vara ihop. Jag vill så gärna ha en kille ( exet) som talar om att han älskar mina håriga ben ( en gång skrev han en dikt om att dom var som en nyklippt gräsmatta.....) bra eller dåligt? jag vet inte men jag skulle typ ge bort mitt marsvin om han bara ville ha mig igen;) eller nä kanske inte marsvinet, men typ en ful skål eller nåt skulle jag absolut ge bort, eller håren på benen?? kanske att någon ringer och säger att J kommer tillbaka till dig om du ger bort alla dina hår på benen:) då skulle jag nappa direkt. Tills telefonen ringer sitter jag nu och äter godis och dricker läsk.

tisdag 14 juli 2009

Två syrror på grönan

I går kom minimannens bästa kompisar hem från landet. Så vid 11 snåret hade jag tre 12 åriga grabbar i hemmet. Att höra dem bröla om vilket lag som är bäst ( polarna hejar på AIKoch minimannen är ju såklart Hammarbyare) det är helt underbart. Efter att ha fixat pannkakssmeten till killarna så var det bara att fly fältet. Min storasyrra kom förbi, helt barnledig för en gång skull så vi drog iväg och käkade lunch utan barn. Det är faktiskt ganska lyxigt att få ha sin storasyrra ifred. För även om hennes barn är lovely och min miniman likaså är det så nice att få en stund själva. Vi är inte så lika min syrra och jag, men vi delar den familära sjuka humorn och kan vara rätt impulsiva båda två. Så efter lunchen drog vi iväg till Grönan för en femkamp. Vet att syrran inte gillar köra bil i stan så vi tog min bil. Efter att ha snurrat runt Djurgården typ 27 varv på jakt efter parkering hittade vi till sist en. Sen körde vi järnet.
Vem som vann???? ja hade man fått en guldmedalj så hade den hängt kring min hals!!
Nu är klockan 9 och vi har fått besök av min älskade vän M yngsta barn. Han smög in till minimannen och väckte honom jätteförsiktigt. Sen satte han sig i mitt knä och frågade om inte vi kunde spela minimannens bilspel. Så nu sitter vi alla i soffan, de spelar x box och jag sitter bredvid och kollar på, Jag fattar inget av spelet men hejar som tusan och talar om för dom hur impad jag är. Lilla S som är 5 år gillar verkligen minimannen. Dom kramas och skojar hela tiden. Mammahjärtat blir alldeles varmt.

måndag 13 juli 2009

fiske, minigolf och en oväntad bekantskap

Vilken underbar dag vi hade minimannen och jag. Fick ett infall att vi skulle åka till Skara sommarland. Ringde och bokade hotell, packade och kollade vägbeskrivning. Slängde en sista blick i alamanackan för att se att jag under morgondagen ( läs i dag) hade läkarbesök inbokat. Fan, helvetses jävla skit att jag inte kommer ihåg saker ordentligt. Det var bara å packa upp igen och avboka hotellet. Minimannen blev inte så ledsen, han tyckte det var rätt skönt att slippa stressa iväg och Skara finns ju kvar. Vi tog våra cyklar och drog iväg till Flaten för att spela minigolf. Vuxna och barn betalar olika priser, så med glimten i ögat sa ja: -ja, vi är väl båda under 15!! Den stackars killen som stod där kan ju inte blivit flirtad med på länge för han blev alldeles lyrisk och sa bara självklart. Sen blev det kamp på blodigt allvar. Minimannen fick in två spikar och jag INGEN. Fick spö med tre poäng av den lilla skitungen. Sen satt vi och käka mjukglass i solen, så himla nice. Väl hemma var jag tvungen att sova en timme. Sömnen är en av de grejer som inte funkar ännu, så får jag tre fyra timmar per natt sammanhängande så får jag vara glad. Vaknade till liv vid halv fem igen. Började rota efter middag i kyl, frys och skafferi. Då varken köttbullar, falukorv eller en fryst rostbiff kändes så lockande så drog vi iväg till vårt favorit kina ställe på söder. Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket. Minimannen delar min sjuka humor, så vi satt och fullständigt asgarvade i två timmar. Tror personalen och de andra gästerna var rätt glada när vi gick och de fick lugn och ro igen. Mätta och glada drog vi vidare till Hellas för kvällsfiske. Två gånger hann jag slänga iväg draget innan jag hörde ett Plums. Insåg att själva veven hade lossnat och hamnat någonstans på botten, och naturligtvis hade herr aborre bestämt sig för att nappa just då. Hur fan får man in linan utan vev??? Minimannen och jag drog i linan, vet ni hur jävla lång en fiskelina är om man inte har något att veva in skiten med. Här någonstans bröt vi ut i ett skrattanfall utan dess like. Det måste ju sett rätt kul ut. Att försöka med ord beskriva hur vi hjälps åt för att dra in fiskelinan samtidigt som fiskfan försöker dra ut linan, det går bara inte, men kul var det. Fisken lossnade till sist och vi fick in linan. Fick för mig att jag skulle leta upp veven i vattnet och bytte om till bikini. Men vattnet var kallt och det hade hunnit blivit mörkt ute, så jag såg inte ett skit. Men bada gjorde jag. Väl hemma i lägenheten ringde telefonen. Det var mamman till den pojken som hittat minimannens stulna cykel som ringde. Har aldrig träffat personen i fråga och hon ville bara ringa och tacka. En och en halv timme senare hade vi bestämt att vi skulle ses nästa vecka och dricka vin samt att jag ska jobba lite extra på hennes företag. Hur sjukt är inte det med en människa som man aldrig har träffat. Livet är bra märkligt.
och till sist.....alla ni som läser har läst om Bella och Edward, ni har nu sällskap av en miniman som plöjde första boken igår´och är helt lyrisk.
Jag fortsätter att bojkotta sånt kärlekstrams. Själv läser jag instruktionsboken för min nya bil......

söndag 12 juli 2009

3 tv apparater och en box

Dagen i går blev inte som jag tänkt mig. Drog till gymmet för att konstatera att det är sommarstängt på lördagar. Hem och lämna bilen och ut i joggingspåret istället. Efter en mycket skön och skitjobbig löprunda ville jag bara ut igen. Orkade inte springa mer så jag tog cykeln ut i skogen och plockade blåbär. Två timmar senar och med fantastiskt ont i ländryggen hade jag fått ihop mer än tillräckligt för en paj. Måste ha fått några superkrafter för en timme senare var pajen klar och middagen stod på bordet. Det doftade ljuvligt från det grillade köttet. Minimannen och jag käkade som vi aldrig hade sett mat förut.
När vi skulle kolla på tv blev det däremot bekymmer. Vi har 3 st tv apparater hemma. Vardera i sovrummen och en i v-rummet. Däremot så har jag blivit påtvingad en sån där ful box för att kunna se kabeltv. Vi har bara en sån, vilket naturligtvis ska räcka till en familj på 2 personer. Klockan 8 var det inge bekymmer. Vi båda bojkottar sommarkrysset, så det blev en gammal fotbollsmatch som vi säkert sett förut. Men runt 9 började flera filmer. Jag ville se ondskan och minimannen king kong. Försökte övertala minimannen om att ondskan är en kanonfilm, men han hävdade att king kong också fått högsta betyg och det hade han ju rätt i.
Eftersom jag är som jag är så fick han sin vilja igenom. King kong är säkert en toppenfilm men jag orkade inte ge den en chans. Efter en stund gav jag upp. Gick in till mig vid halv tio och knäppte på ondskan som gick på 4:an och därmed kunde ses i sovrummet. Minimannen kom efter en liten stund och tillsammans kollade vi klart på filmen. Efteråt var han helt tagen. Innan han kunde gå och lägga sig var vi tvungna att diskutera filmen, vad som gör människor så elaka och om det verkligen var så förr osv osv. Det är kul att minimannen har blivit så stor att man kan ha riktiga diskussioner. Han drar egna slutsatser och reflekterar, skithäftigt tycker jag. I bland undrar jag om alla föräldrar känner sån stolthet för sina barn? Att ha en miniman är verkligen en gudagåva. Jag önskar att alla fick känna den lyckan.

lördag 11 juli 2009

Stulet och hittat

Blev i går kväll/ natt väckt av minimannen som hade fått ett mess av en klasskompis som hade skrivit att de hittat en cykel som såg ut som minimannens. Vi åkte dit i morse efter frukost och kunde konstatera att det var hans cykel. Eftersom vi hade sågat av sadelpinnen så var den lätt att känna igen. Fan säger jag bara, fan att människor inte kan fatta att man inte tar andras grejer. Nu har jag lagt 3000 på en ny cykel, pengar som vi skulle haft på vår semester undrar om tjyven bryr sig? Förmodligen inte, men det är svårt att inte bli bitter i det här läget. Ja ja, försöker tänka att jag ialla fall hade de pengarna så minimannen kunde få en ny, hade det varit för några år sen, när vi levde på studielån, då hade det varit helkört. Det är bara det att när man lever själv med barn som jag gör är det rätt svårt att få ihop pengar vilket gör att det vi köper och det vi gör blir ganska värdefullt. Äh det här blev för jobbigt att förklara. Ni som levt utan pengar vet vad jag pratar om, ni andra var glada!

I vilket fall som helst så visade det sig att pojken som hittat cykeln, var jämngammal med minimannen och fått sin cykel stulen samma natt så minimannens stulna cykel fick ett nytt hem och en annan pojke blev glad!

Minimannen däremot blev snål och tyckte vi skulle sälja den dyrt. Hm han har mkt att lära, jag tycker att om man kan ska man både göra andra glada och dela med sig.



Förövrigt är det ganska tufft i dag. Exets syrra ringer och jag svarar inte. Hon är världens finaste tjej och jag tycker verkligen om henne så mycket, men jag orkar inte höra från dom. Det får mig att tänka på J ännu mer och jag vill bara glömma nu. Kanske att det blir bättre när medicinen börjat verka, jag är skitlåg i dag. Just nu är det bara en jävla lång väntan på att få må bra. Kommer inte orka hålla masken uppe, vill bara gråta. Minimannen drog med 2 kompisar på grönan idag igen. Det är bra för då kan jag må skit ifred och samla mina krafter tills han kommer hem. I kväll är det fiske som gäller.

Dagens bekännelse:

Jag älskar att fiska, men är livrädd för fisken, vilket gör att när det nappar så slänger jag hela spöt åt helvete och någon stackare är tvungen att hjälpa mig.
Jag är en riktig tuffing

torsdag 9 juli 2009

En dag kvar....

Är så trött i dag. Vill bara sova.
Fick ett mess i går av mitt ex. Ja, han som efter tre år la nyckeln i brevlådan och drog, han skrev följande: " Jag fattar inte varför du loggar ut från msn när jag loggar in? Men du gör som du vill. Bara undrade."
Detta är helt sant, beviset finns i min mobil. Det är alltså det första jag hör från honom sen han ville ha tillbaka sin jacka som han inte fick med sig i flytten.
Först ska jag behöva bli rådumpad, alltså det var så jävla förnedrande så ni kan inte ana. Hade jag någon självkänsla innan så kan jag ju säga att den försvann efter det avslutet.
Nåväl, detta mess fick min att, trot eller ej, men känna mig lite bättre till mods. Dels för att jag naturligtvis inte har kvar honom på min msn (om nu någon skulle tro det), sen för att jag fullständigt skiter i om han skulle se mig på msn, jag är inte hemlig, men även för att han tar sig tid att skicka nåt så dumt sms. Världen kretsar inte kring dig J. Jag kan också gå vidare även om det svider nåt så jävla in i helvete och jag nog aldrig kunde tro att någon skulle såra mig på det viset.
Nog om detta. Jag måste få sova en stund nu. Den där jävla åkomman tar på mina krafter. Kommer få slumra till minimannens ljuva stämma. Hör att han spelar och sjunger Green Day på sin elgitarr, fan va grym han är. Den talangen kommer ju knappast från mig.

Förresten A, nu vet jag ju att du läser bloggen. H sa att du skulle komma den 17:e när vi ska ses hos mig! Du är välkommen om du känner för det....Det blir vin blandat med Alli......

onsdag 8 juli 2009

Ett efterlängtad samtal

Ett efterlängtad samtal kom i eftermiddags. Som jag skrev i morse var det dags för läkarbesök, dessvärre hade inte provsvaren hunnit komma. Läkaren lovade att ringa när de kom och det gjorde hon.

Jag vet inte om svaren jag fick var bra eller dåliga det återstår väl att se, men det var skönt att få en fysisk förklaring till mitt icke välmående om man säger så.

Minimannen åkte och hälsade på sin mormor i dag så jag vart ensam. Ensam kan vara väldigt skönt, men just idag kände jag inte för det. Behövde få älta min åkomma så jag passade på att våldgästa samma familj jag tillbringade hela lördagen hos. Att det blev till H jag åkte var av flera anledningar. En är att hennes hund???? har samma åkomma som jag själv, och vi ska äta samma sorts medicin hunden och jag, då slipper jag känna mig sjuk själv. Jag och Nellie (hunden) diskuterade vår sjukdom. Människor och hundar kan kommunicera väldigt bra. Jag använder mig av fikametoden som går ut på att dricka massa svart gift, röka massa gift och låtsas prata med hennes matte, fast jag egentligen telepatiserar med hunden. Nellie däremot använder sig av ylmetoden som går ut på yla, skälla och göra sin ljuva stämma hörd för att jag ska förstå att livet kommer bli bättre med medicin. Vi har roligt hunden och jag!!

Dagens första bekännelse

Sovmorgon. Ska på läkarbesök och få svar på huruvida jag har en under eller överproduktion på sköldkörteln. Eftersom jag är van att gå upp tidigt och kroppen inte fattat att jag faktiskt skulle få sova till åtta idag är jag uppe och har hunnit kolla på nyheterna tre gånger, druckit fyra koppar kaffe. En ganska bra start med andra ord. Fast en sak gör mig upprörd. Att Michael Jackson gått bort kan ju inte ha undgått någon. (Må han vila i frid).Att hans familj valt att göra ett jippo av hans bortgång fattar jag däremot inte, men det får väl vara deras val. MEN att man väljer att direktsända när dottern tar farväl av sin pappa tycker jag är smaklöst, och ännu mer att både 1:ans och 4:ans nyheter väljer att visa när denna lilla flicka gråter och inför miljoner människor gråtande säger att hon älskar sin pappa, det känns bara så smaklöst.
Nu till bekännelsen:
I bland mår jag inte direkt toppen, minst sagt. Då gör jag lite konstiga saker som sist när jag dippade och då passade på att gå in på apoteket och köpa ett stort paket ALLI. Ni vet det där bantningspillret som apoteket gör reklam för. De som ska tas av människor som har ett BMI över 28. Jag la vid det tillfället med glädje över 600 kronor för förhoppningsvis gå ner ett par kilo i vikt. Nu ligger tabletterna i mitt skåp, oöppnade. De har nämnligen ingen effekt på oss som har ett BMI på 22,5. Jag skäms när jag tittar på paketet och vet inte vad jag ska göra med dessa små vita piller. Den effekt den skulle ha på mig är att jag skulle få tillbringa en massa tid på toaletten. Är inte så sugen på det. Såg förresten på nyhetsmorgon att en kvinna från apoteket satt och sa att alla apotekare är utbildade för att sälja detta piller, och att de självklart avråder normalviktiga från att köpa Alli. Hm, kan hon som glatt sålde till mig trott att jag hade ett BMI över 28????

tisdag 7 juli 2009

Mellansyrran leker röris

Efter att under en ganska lång tid gått igenom ganska mycket jobbiga saker i mitt liv tänkte jag berätta om något positivt. Men först ett stort tack till alla som läst mina bloggar, stöttat, skickat varma hälsningar och delat med sig av egna erfarenheter och över nätet stöttat mig. Men nu har jag nu bestämt mig för att även blogga om mitt vardagsliv. Först funderade jag länge och väl om vem som skulle vilja läsa om så banala saker som en förpubertal miniman, ett ganska vardagligt liv utan så mycket extra vaganser, osv, sen bestämde jag mig för att skriva i vilket fall, det här är ju min blogg och mitt liv, läs gärna eller strunta i det. Du väljer själv. Dag ett i en mellansyrras nya liv. Vaknade och insåg till min förtvivlan att kaffefiltrena var slut. Att behöva vakna utan kaffe finns inte och då jag såg att minimannen redan var vaken försökte jag muta honom att gå till konsum. Det gick sådär. Trots en mycket noga uppfostran, med jättemycket kärlek så vägrade han att gå. Sur som en citron satte jag upp mitt oreda till hår i en tofs och drog på mig dojjorna. När jag kom ut såg jag lilla fina bilen stå där och vänta på mig då blev jag lite gladare. Det tar mig sju minuter å gå till konsum och det kändes väldigt långt...ibland är jag lat Ringde sen till nya tjejen som ska börja jobba på mitt jobb. Hon hade inte skrivit på sitt anställningsavtal och skulle resa bort på¨semester så det var jag tvungen att fixa. Åkte förbi där hon bodde och fick det påskrivet. Det efterlängtade kaffet var klart när jag kom hem och jag satte mig på balkongen för att avnjuta min svartflytande drog, när jag upptäckte att balkongen var smutsig. Har om jag inte har skrivit det förr en riktig fobi för smuts. Hatar allt som är skitigt. obs detta gäller endast i mitt eget hem. Har fått förklarat för mig att min städmani hänger ihop med att inte kunna kontrollera livet runtomkring. Dvs ju mer jag grubblar och funderar på saker, desto mer städar jag hajar ni? ja ja skitsamma, det var bara att börja skura. När jag två timmar senare var klar duschade jag och upptäckte till min stora fasa att vattnet från handfatet rann ner väldigt sakta. JAHA, då var det bara att börja skruva då. Skruva bort rören var inga problem, rengöra var lätt som en plätt, men att få tillbaka skiten på rätt plats igen utan att det rinner vatten överallt i badrummet visade sig vara svårare än statistikdelen på högskoleprovet. Den som konstruerat detta jävla virrvarr av rör kan tamigtusan komma hem till mig och fixa ihop detta. Kom fram om du vågar lämnade allt på golvet och insåg att det går fantastiskt bra att borsta tänderna i duschen. Problem är visserligen till för att lösas men inte just då! Åkte sen förbi min arbetskamrat H och fick träffa hennes fantastiska familj. Tre små skitungar som var så söta så man ville käka upp dom. Dessutom var hennes man också jättetrevlig, ett litet stung av avundsjuka växte hos mig. Men inte värre än att jag kände mig glad för hennes skull, hon är super go tjej. (Fast kunde inte den stora herren varit lite mer rättvis när han fördelade sina kunskaper, hon bor gudomligt, har tre fantastiska barn, en trevlig man, och dessutom lagade hon skitgo mat,)......kvällen försvann i ett nafs och jag hade supertrevligt. Jag och minimannen provade hur fort bilen kunde gå på vägen hem. Vi kom upp i 140 sen skakade den och jag sänkte genast till laglig hastighet. Jag gillar verkligen min lilla svarta pärla.

Nej, skjut inte på mig

När jag kör bil kör jag mer än gärna fort. Inte fort som en galning utan bara så att den där lilla frihetskänslan kommer fram, och då gärna med hög musik.
Detta gjordes även i morse på väg till jobbet.
Min hemlighet är att jag även sjunger i bilen, aldrig när jag har medpassagerare då min ljuva stämma inte lämpar sig för några andra mänskliga öron utom mina egna! Så när Milo kom på radion så var det ju dags att skruva upp volymen till max. Om någon skulle ha sett mig då skulle jag nog blivit tagen för både det ena och andra. Någon såg mig. Någon var farbror polisen. Tyvärr hann jag inte uppmärksamma min idol i tid, men när jag fick syn på honom placerades min fot på bromsen, och när jag åkte förbi honom hade jag förhoppningsvis kommit ner i 80km/h på denna 70 väg. Jag såg hur han riktade sitt hemliga vapen fartkamerapistolen mot mig och jag kände mig så dum. Jag riktigt skämdes. Min högsta dröm är ju att själv bli polis och så kan jag inte ens hålla hastigheten på en 70 väg. I bland är jag en riktig ögontjänare. Jag började fundera på hur mycket böter det skulle bli, fan i förrigår 3000 på minimannens cykel och i dag 3000 för fortkörning. Hoppas att polisen har lite medlidande för en stackars ensamstående mamma som precis har köpt en cykel. Han kanske kan tycka att en hundring räcker??? Kanske ska ringa konstapeln och förklara för honom att jag och minimannen faktiskt tänkt åka till Skara och behöver pengarna där!!!:) vad tror ni? Fr.o.m nu ska jag bara köra laglydigt eller ialla fall när konstaplarna är i närheten

Rörmokare, hantverkare, målare, cykelmontör sökes

Ok nu får det vara nog. Häromdagen stod jag och skruvade ihop skithelvetes jävla rören i badrummet för att det hade blitt stopp någonstans. Nåt äckligare får man leta efter. Det spelar ingen roll att förmodligen var mina egna hårstrån och diverse hudavlagringar som låg där som en grå sörja. Jag vill inte göra det igen. I går var det dags igen. Minimannens cykel har blivit stulen under natten, trots godkänt lås osv. Han var på väg ut å cykla m kompisar, men kom istället inrusande och slängde cykelhjälmen i golvet (hoppas det kändes lite bättre då minimannen....) så att den sprack. Sen kom tårarna och det är inte ofta. Men cykeln var rätt ny och han vet att man inte bara får en cykel hur som helst och speciellt inte när semestern hägrar. Nu hänger jag framför varenda sida som säljer beggade cyklar för att få tag i den jäveln som snott den. Då lär han/hon få veta att han lever. Fan ta dig din skithög nog om detta, jakten efter ny cykel påbörjades. Att ha en 12 åring hemma ensam på dagarna när mamman jobbar utan att kunna hänga med polarna till badet, fotbollsplanen osv kändes inte ok. Vi hittade tillsist en som var shysst och till ett ok pris. Det är bara det att den levererades i kartong ok att ikea monterar ner allt till molekyl storlek och man vet att det tar minst en hel arbetsdag för att få ihop skiten men en cykel. Frågade lite snällt och passade dessutom på att blinka frenetiskt med mina långa ögonfransar om det inte var möjligt att få den ihop satt. Jooooooo visst självklart, du kan hämta den om 9 arbetsdagar. Hallå ser inte du att jag är en fantastisk ensamstående 31 årig mamma med en ännu mer underbar miniman som behöver hjälp nu???????? Han såg inte det. Jag tackade och bar ut paketet och när vi tillsist hade fått in kartongen i bilen satt vi som klistrade vid framrutan. För första gången saknade jag min gamla bil. Den var visserligen sååååååååå ful men praktisk. Väl hemma påbörjades skruvandet. Jag har faktiskt en egen verktygslåda, den består mest av saker man fått gratis från ikea, men även en hammare och skruvmejsel. Vet ni hur svårt det är att få ihop en 21 växlad cykel? prova inte är mitt heta tips. Vänta hellre 9 dagar på att ett proffs gör detta, alternativt ring en vän!! När jag står där och är som skitigast och svettigast och mest irriterad över att cykeln kom i delar sägar min fantastiska unge: Det är nog många som är avundsjuka på dig mamma. Jaha svarar jag varför då? Jo för du är både ung, kan så mycket, till och med laga rör och skruva ihop cyklar, sen är du ung och snygg och snäll också. Det är inte mina kompisars mammor. Men vad säger man då? helt plötsligt var cykeln färdigmonterad och med nyinköpt hjälm drog minimannen ut på nya äventyr. Men nu vill jag faktiskt inte vara duktig längre. Jag önskar mig en rörmokar, målare, snickare, cykelmontör eller bara nån som åtminstone kan dela detta med mig.......