Alltså jag har ju som princip att inte lägga upp bilder, men kolla på henne....

I går vad det minimannen och mammadag. Vi gick och bowlade. Det var supernice. Minimannen fick tack och lov spö, i alla fall om man räknar totalpoängen. Min snittserie låg på 105 och hans på 101, ha ha jag äger....Sen råkade vi gå in i en djuraffär, ni vet så där bara för att titta! Jag tittade och tittade och då plötsligt såg jag en liten vit boll. En hårig boll. En hårig söt boll. En hårig söt liten krullig jättefin liten 5 veckor gammal boll. Eftersom vi absolut inte ska ha fler djur så blundade jag, iaf en liten kort stund. Sen öppnade jag ögonen och sen hade vi en ny familjemedlem. Hon heter lurven, bollen, knorran, eller jag vet faktiskt inte ännu. Men hon pendlar mellan att ligga under magen på subban eller under mitt hår. Fast hon bits. Hur kan en sån liten lurv bitas så hårt? Fast tur är nog det för hon behöver sätta hårt mot tussan som inte är jätteförtjust i att det har flyttat in en bebis.....
Så nu sitter vi här, alla 5 och myser, eller iaf 4 av oss. Kaninskrället hoppar upp och ner och ser allmänt grinig ut...
Gårdagens middag gick iaf bra. Mitt byte åt bra, och skrattade ganska mycket. Jag är nog förälskad iaf. Fast jag tror inte han vet om det. I morgon ska vi ses igen. Jag är på det där stadiet att jag går omkring och hoppas att han ska ringa. Jag hoppas på hångel i bollhavet....får man skriva så när man är över 30???

var tar tiden vägen....

Nej jag har inte försvunnit, jag lever livet!!! Det tillstånd jag befinner mig i för tillfället är någon blandning av lyckorus, förälskelserus, och jobbrus (finns det något som heter det). Nu bubblar det så mycket i min kropp igen att jag inte vet var jag ska börja.
Gårdagens date m bästis L var sååååååååå himla mysig. Lite shopping, lite vin på gondolen, lite mat på en sunkig engelsk pub, lite mer vin på våran grekiska favorit och så pratade vi och pratade och pratade och skrattade och pricken över i:t var när bästis M dök upp och gjorde oss sällskap sista stunden. Alltså den kärlek jag känner till mina vänner är enorm. Jag har de bästa vännerna i världen.
Jobbet är fortfarande bara så roligt. Det är så mycket att göra fortfarande och jag lider med min kollega på ena stället och gör vad jag kan för att avlasta henne. Och vilka kollegor jag har, alltså helt seriöst om ni visste vad mycket jag får skratta på mitt jobb. Nej jag har det riktigt bra just nu.
Och vad det gäller förälskelsen så får vi se om den finns kvar efter kvällens middag. Hm känner jag mig själv rätt så skulle det lika gärna kunna bli så att jag inte är intresserad efter kvällen....vi får väl se...
Mitt sängskåp är på plats och trots att det sved så in i norden att betala 18250 för en säng så är jag helnöjd. Jag sover så himla gott och dessutom är det rätt skönt å veta att det inte har sovit några gamla ex här...det är liksom bara min säng. Dessutom står det riktigt bra i vardagsrummet, går fort och bädda och stör inte min inredning.
vad det gäller minimannen återkommer jag med rapport när han har vaknat. Han pendlar just nu mellan att vara tonåring och liten. Känslorna hoppar verkligen runt i hans lilla kropp och då lika mycket upp som ner. Humöret växlar i samma tempo som frittfall på grönan. I går hade han en deppdag, och dagen innan var livet kanon. Återstår att se vilken nivå det ligger på i dag. Dagen kommer förresten ägnas åt mamma - son aktiviteter. Vilket betyder att han ska få stryk i bowling, lunch på vårt kinaställe på söder och förhoppningsvis massa skratt.
Tiden går fort när man har roligt.....

Alef alef och bul bul ( det sista är jojo...)

Alltså jag är fan knäpp på riktigt. Kan inte skylla på ngn depression då jag känner mig gladare än på länge, kan det vara kärlek mån tro???? nä skämt åsido så är det inte riktigt än, en smula förälskad kanske?, nä inte ens det, mer så där nyfiken på vad som kommer att hända......Flirtig? ja, superflirtig är jag och nu har jag ju ett byte att utöva min flirtighet på, ha ha stackars kille han skulle bara veta!
I alla fall så fick jag byta mitt penicilin i går, det jag hade bet minsann inte på mina bihålor som är igentäppta. Fick nåt cortisontjaffs som jag skulle köra upp i näsan i dubbla doser.....sen sov jag i 6h mitt på dagen. Undrar om hon tagit fel på lugnande och cortison??? däckad blev jag iaf.
Varför jag är knäpp? ha ha förutom att allt är som vanligt så har jag lyckats baka äckliga kolakakor, ni vet såna där som bara smälter i munnen och man bara vill ha fler och fler, såna har jag alltså inte bakat, för mina smälter definitivt inte i munnen och de är inte ett dugg goda, men däremot så vill man ändå ha fler och fler..? kul att man lyckas m nåt! Dessutom ska jag tydligen lära mig arabiska nu? Hur det gick till, ingen jävla aning alls, men det känns däremot rätt typiskt att det är jag...för jag kan inte tänka mig att någon av mina vänner skulle hamna i den situationen! Vi har en ny modersmålslärare på mitt ena jobb. Han är en vänlig farbror som kommer 2 dagar/v för att undervisa såna där små minivarelser som finns lite här och var. Han var inne hos mig en dag och vi pratade lite allmänt om hur svårt det är för vuxna att lära sig ett nytt språk och jag vet att jag talade om för honom att jag är skitdålig på språk och att det enda språk jag behärskar flytande är svenska....Han måste ha tolkat det på ett mycket märkligt sätt för rätt var det är så står han lutad mot mig och ska lära mig arabiska. Han har alltså kopierat upp samma häfte som eleverna får och ger mig alltså läxor i detta ämne...Så nu ligger det arabiskahäfte i min bil och jag förväntas träna och förstå dessa krummelurer när han kommer på måndag och förhör mig....Jag har inte kommit så långt i det häftet, eller rättare sagt jag har inte plockat upp det från bilen ännu. Minimannen såg det häromdagen och skakade bara på huvudet när jag berättade för honom. Vet inte hur jag ska ta mig ur den här situationen och även om det visst vore kul å kunna ett till språk så har jag inte tiden att lära mig det, och om jag nu skulle välja så kanske inte arabiska står först på min lista över språk jag vill kunna. Det skulle ju tillexempel vara bra mycket bättre om jag slapp springa och gömma mig varje gång det kommer en engelsktalande människa.....Men nu fick jag ju inte välja så alef på er. Det är uttalet för bokstaven A på arabiska....

nu får det fan i mig vara nog

orkar inte ens kommentera gårdagens match. Domaren hade definitivt varit i Köpenhamns mörka kvarter och dragit i sig lite för många bloss.....
Dag 7 rapporteras från min säng. Fortfarande febrig, hostig, och snorig. Jag har ju för fan fått penicilin. Jag bombarderar min kropp med vitaminer, extra D extra B extra folacin, berocca you name it. Varför hjälper det inte? Känner mig lite smått förtvivlad nu. Jag gillar visserligen mitt hem rätt mycket, men jag längtar till jobbet. Och förhoppningsvis längtar jobbet till mig.
Fick besök i går av min kära kompis E som bosatt sig på landsbyggden. Vi hade bestämt att hon skulle komma hit och käka middag och kolla på fotbollen igår, men jag avbokade då jag kände att jag definitivt inte skulle orka. Men tror ni inte pärlan dyker upp ändå. inte till middag, men så där en kvart innan matchen satte igång ringer hon och frågar vilken port jag bor i. Hon kom med godis och chokladbollar. Alltså vad säger man. Jag har nog världens bästa vänner. Alla inräknade och definitivt ingen glömd. Jag älskar er verkligen. Hon stannade bara en kort stund, jag tror inte hon ville bli sjuk när hon sett mig, men hon kom, med risk för att själv bli sjuk kommer hon hit och lämnar godis och tar en kaffe och sällskapar mig lite. Fast jag fick mig en tankeställare också. Alltså jag tjatar ju om att jag vill flytta till landet, men hur blir det med mina vänner då? Alltså jag ser ju på E som flyttat 5 mil bort. Det är för långt att åka för att bara ta en fika en kväll. Det krävs planering och definitivt om man har barn. Är jag beredd att inte träffa mina vänner i samma omfattning som idag för att få bo på landsbyggden? Jag känner att jag måste fundera på det. Jag har tjatat om att man bor inom en radie på 10 mil så är det inga problem, men det är det.
Nä nu måste jag lägga ifrån mig datorn. Jag är trött och vill sova

Hur ser ditt snor ut??

Godmorgon godmorgon. Japp fortfarande hemma. Fick en dos penicilin igår efter att ha få fått förklara hur mitt snor ser ut. Alltså, jag och minimannen fick tid samtidigt hos snälla doktorn. Jag var övertygad om att han hade halsfluss eftersom det är den enda sjukdom han får....Han fick ta en halsprov och jag en snabbsänka. Sen in till doktorn. Alltså det är lite speciellt att gå till doktorn tillsammans med sin son. Hon började med att undersöka honom och jag kände att det börjar bubbla ett skratt inom mig. Alltså inte för att situationen är rolig, utan det bara kommer liksom. Hon konstaterade att han var lite röd i halsen, men sa rätt snabbt att det var ett vanligt förkylningsvirus. Sen var det min tur. Alltså jag låter ju som en jävla kråka just nu, så bara det fick ju henne att rynka pannan. Att jag sen dessutom hostar gör ju inte att jag låter friskare. Lite feber på det och man får liksom en sjuk mellansyrra. Hon lyssnade, tittade och kände på mig. Sen kom frågan: Hur ser ditt snor ut??`Alltså både jag och minimannen höll ju på att dö av skratt. Ja hur ser mitt snor ut. Jag hade velat säga att jag inte brukar titta, men efter att under den här veckan har snytit ut minst halva hjärnan har jag ganska bra koll på hur det ser ut. Jag såg hur det lös i minimannens ögon och det var hans tur att få det där bubblande skrattet inom sig. Det är konstigt hur man blir 7,5 år när man kommer till läkaren för jag berättade snällt både om färg och konsistans. Sen blev det penicilin till mig och glass ordination till minimannen. Jag börjar känna mig bättre idag, men stackars minimannen är sämre. Inge kul och det bubblande skrattet känns långt borta. Ska gå och köpa färskt bröd åt honom nu. Vi bor ju numera granne med bageriet. Lyx.

märkligt men jag blev så glad

Jag sov en stund, eller kanske en 2-3h på eftermiddagen, det var skönt fast när jag vaknade så var det mörkt ute. Det hade ringt på min jobbmobil, det var superbossen. Alltså, ibland fattar jag ingenting. Jag ringde naturligvis upp även om klockan hade hunnit bli 19.00 och hon förmodligen inte var kvar på jobbet. Alltså och nu till det konstiga, kanske precis som att jag blir lite väl drabbad av konstiga åkommor och händelser så kan jag ibland också känna att jag har lite tur??, eller kanske mer att jag har ganska många snälla människor runt omkring mig. Ok, vad hon ville? Jo, hon ringde för att tala om att hon hade fått igenom en löneförhöjning för mig trots att det inte är löneförhandlingar än på ett halvår......alltså ingen jättesumma, men ändå. Min högsta chef ringer hem till mig när jag är sjuk för att tala om att hon höjer min lön och dessutom retroaktivt sen aug. Alltså jag har inte ens bett om det. Hon visste visserligen om att jag hade blivit lite felaktigt behandlad under senaste förhandlingarna i april då min föredetta chef ville ha bort mig. Men alltså jag fick ju naturligtvis ett påslag även om det inte var det bästa hittills. Alltså ibland fattar jag inget alls, men jag blev så himla himla glad. Sen pratade vi en ganska lång stund. Jag gillar henne för hon är himla mänsklig. Fast jag ska också säga att hon är en jävel på att delegera jobb. Man får liksom arbeta för sin lön. När jag pratade med henne såg jag att det kommit en lapp i brevlådan medan jag sov. Det var från BRF. F.r.o.m 16 december äger jag min lägenhet!! Yippi, Kanske är det så att jag inte bara har gjort ont i mitt förra liv.....Nu vänder det.....

host host

ja, här händer inte mkt. Minimannen gör sin mamma sällskap hemma. I går bad han om en alvedon då han hade ont i halsen, och pang bara, så ligger vi nu i varsin säng, i varsitt rum, med varsin tv och varsin dator i knät. Han snorar och nyser och det gör ont i mammahjärtat när jag hör honom.
Själv börjar jag känna mig bättre på så sätt att jag inte längre har feber. Dock kommer dagen tillbringas till sängs. Roligare kunde man ha det. Vi ska kolla på film minimannen och jag, sen tror jag att jag ska försöka ta mig till konsum och köpa hans favoritglass och nån tidning till honom. Man ska ha det bra när man är sjuk.

snorar och nyser

i natt vaknade jag halv tre av att det gjorde så himla ont i halsen. Efter nån timme å två alvedon somnade jag om. Upp vid halvsju och insåg att jag kanske inte var helt frisk..Två alvedon till och till vc för att mäta hur mina sköldkörtelhormoner mådde. Någonstans där börjar morgonstressen. Labbet öppnade inte förrän 7.45 och jag bör vara på jobbet 7.45, en ekvation som inte går ihop. Jag gjorde mitt allra bästa för att le snällt mot alla eventuella provtagare som gick förbi i hopp om att någon skulle förbarma sig över mig där jag satt i väntrummet 30 min innan de öppnade. Några hälsade glatt godmorgon tillbaka, men nej nej, ingen verkade ha någon lust att sticka mig i armen en endaste minut innan 7.45. 7.44 ringer jobbmobilen, energitjyven undrade om jag var på "g". (hon slänger sig med lite slang emellanåt). Hm:ade ngt om att jag var på väg, vilket inte var en lögn helt å hållet då jag faktiskt hade lämnat mitt hem. Hon ville att jag skulle arbeta med en hel skara med små människor som knappt når mig till naveln, undrar om hon har missat att jag är en mkt elak människa som inte alls är särskilt förtjust i såna små liv.....men då det bara rörde sig om en timme och jag dessutom skulle få sällskap av Min kära H som inte behagar jobba kvar, men vänligt nog kommer å gästspelar ibland så sa jag självklart. 7.47 fick jag komma in, 7.49 och två rör blod fattigare var jag på väg till jobbet.
Kära H är ju en sån där riktig fröken som vet hur man gör så hon styrde upp och fick leda. Själv försökte jag få en av dessa små juveler att sitta still, vilket jag naturligtvis inte lyckades med.
Ëfter en timme kom en sån där påriktigt människa in och löste av mig. Pustade ut och konstaterade att jag nog inte hade skadat någon av dessa kryp för livet och återgick till mitt låtsasliv och låtsasjobb där jag sitter och låtsas göra ngt viktigt på dagarna. Sen började det. Alltså helt klart är ju att jag inte har offrat tillräckligt till stora "håll dig frisk guden", för snoret började rinna ut från min näsa som de gör på såna där otäcka saker som sitter i sandlådan och är skitiga. Jag börjar skaka som en jävla centrifug och halsen gör så ont så ont. Men jag är tapper. Jag jobbar på, ända tills någon råkade fråga hur jag mådde. Då brast det. Tårarna rann och jag fick ju erkänna att jag skämdes för att jag blivit sjuk igen. Det var ju inte allt för länge sen sist. och nu till bekännelsen:
Alltså stora tuffa mellansyrran tycker det är genant att vara sjuk och vill helst inte säga ngt till sin närmaste chef och går hellre å mår piss på jobbet. En kollega, en mkt snäll sån frågade för vems skull jag var på jobbet. och då sa jag som det var. Snoret rann, tårarna rann och jag gick hem. Sen ringde energitjyven och jag misstänker att någon skvallrat på mig. För hon talade om att hon tyckte det var bra att jag gick hem????
16.00 ringer min kära doktor. Provsvaren är redan klara, och jag fick order om att öka dosen lite till. Det är iaf på rätt väg. Hon påminde mig också om att jag är känslig för alla sorters virus osv, samt att man även blir lite labil tills man ställt in rätt dos....NÄHÄ menar du. Jag är ju lika stabil som asplöv.....

Fan Fan Fan

Kul att man fick vara glad ett par dagar iaf. Ett samtal i går kväll fick mig att må piss. Kommer jag någongång bli fri? Ni som känt mig länge vet vad jag syftar på. Nä jag orkar inte tänka. Helvetes jävla piss. Jag hatar just nu.