Om mig

stockholm
Detta är en mellansyrras bekännelser..... Jag är mellansyrran. Jag tycker om: att skriva, prata, diskutera, dricka kaffe,sport Jag älskar: min familj och mina vänner Speciellt med mig: är otroligt glömsk och jag växlar i mitt humör rätt snabbt. Blir arg lika fort som jag blir glad eller ledsen. Dock sällan sur. Är en fantastisk bilförare, tutar och svär åt alla som inte kör lika bra. Meriter: Diskbråcksopererad. Är precis lika snygg som på min bild, kameran ljuger aldrig. Förväntar mig att bli behandlad som den prinsessa jag är! Dessutom ägnar jag en hel del tid till att rota runt och snoka bland andras bloggar....

torsdag 3 september 2009

Man är ju rätt bra!

sitter i soffan och väntar. Väntar på att besiktningsmannen ska komma och inspektera min lägenhet inför flytten. Är inte speciellt nervös, det som jag eventuellt skulle kunna få ett nedslag på är några kaffefläckar på tapeten i mitt sovrum som jag inte lyckats få bort. Men å andra sidan är det värt att få måla om ifall så blir, för det var när exet ljög mig rakt upp i ansiktet som jag hällde kaffet över honom och då råkade det komma lite på väggen. Exet ja, nu kom han upp igen. Tänker inte så mycket längre, att tiden läker såren är något som är sant. Träffade vännen E häromdagen för första gången på väldigt länge. Då pratade vi en del om honom. Och visst svider det när jag tänker på det, men mest kanske jag funderar över varför han gick bakom min rygg. Varför jag inte var värd mer än att han gång på gång gick bakom min rygg. Den känslan svider så enormt, att plötsligt vara den som betyder så lite att det är ok att ljuga och bedra gång på gång det gör ju ont.
Halv tio kommer besked om reporäntan. Upp eller ner??? Har väl aldrig brytt mig tidigare men nu kommer ju räntan påverka min ekonomi så jag får väl försöka sätta mig in lite i den världen.
I morgon är det fredag, då är jag på nya jobbet. Jag jobbar fortfarande otroligt mycket och har långa dagar. Glömmer ofta bort att jag ska gå hem, men det är så roligt så det gör ingenting, fast det kommer inte hålla i längden. Minimannen trivs kanon i sin nya skola. Ni skulle ha satt honom i morse, shit va snygg han var. Det skulle vara skolfoto idag och det syntes. I bland känns det så märkligt livet som mamma. Minimannen skrev ett brev till sin engelska fröken i går. Han är skitduktig på engelska, och när jag tittar på honom så ser jag plötsligt en kille som börjar bli stor på riktigt. Alltså det känns helt grymt, jag har en skitsnygg son, som dessutom är begåvad, klok, snäll och duktig på det mesta han tar sig för. Visst är han emellanåt pissjobbig, förpubertal osv, men oj vad jag är grymt stolt över honom och det är min förtjänst, ha ha. Jag har ensam stått för hans uppfostran, fan va bra jag är. Slå det om ni kan. Han kommer lyckas i livet. No doubt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar