Säg att du skämtar för fan

Men herre gud säger jag bara. Hur kan det vara så att en enda människa ska råka ut för tamigtusan allt möjligt konstigt.
Dagens händelse. Upp tidigt för att hinna packa lite till, på jobbet strax före 8. Sjukt mycket att göra som vanligt, och extra mkt nu inför höstens avläsning av elever....3 utbildningstillfällen på samma vecka och arbete som jag ligger efter med pga av sjukdom. Hade med nöd och näppe och lite amen fått ok till att ta en halv semesterdag så här dagen innan själva flyttlasset går. Hm undrar om mina chefer känner till att jag har laglig rätt till det? knappast va!
Hem vid tolv, packa, städa, frosta av frys, städa mer, packa mer. Vid 17.00 började vi gå emellan lägenheterna med prylar för att underlätta inför morgondagen. Allt lugnt, vid 18.30 dags för paus då minimannen som vanligt hade match. Direkt hem för att fortsätta packning, städning osv och NU HÄNDER DET som inte händer andra. Telefonen ringer och det är mannen som jag ska byta lägenhet med. Alltså den mannen som under ett par timmar har burit grejer från sin till min lägenhet, han gråter. Gråter och är helt förtvivlad. Han vill inte byta längre. Alltså, här står jag i min nystädade lägenhet utan en pryl då det mesta av mina saker befinner sig i hans lägenhet i kartonger. Jag blev helt stum. Skämtar han med mig? ska detta vara kul? Men nej, detta är fullaste allvar. Jag frågar vad han menar och han säger att han inte kommer att trivas i min lägenhet???? Jag säger åt honom att jag tänker komma över till honom på en gång och går dit. Hans ytterdörr står på vid gavel och en kvinna som sedan visar sig vara hans granne står innanför. Jag tittar efter mannen men ser bara hans son som spelar dataspel och hans dotter som leker. Kvinnan pekar åt sovrummet och där ligger han på en madrass på golvet och är knappt kontaktbar. Efter en stund förstår jag att han har fått en panikångestattack och att det inte är någon idé att en försöka prata med honom eller ännu mindre ifrågasätta vad fan han håller på med. Jag sätter mig på golvet bredvid och pratar lugnt med honom. Inte om lägenheterna utan bara helt allmänt. Funderar på om jag behöver ringa en läkare, om han behvöer något lugnande med tanke på barnen, men avvaktar. Grannen står där bredvid och vi småpratar lite. Hon känner iaf honom, vilket är mer än jag gör. Efter en stund reser han sig från golvet och hjälper sin dotter med något. Situationen är så absurd. Jag sitter på golvet i en lägenhet jag ska flytta in i dagen efter och den strax över medelåldriga mannen som ska flytta in i min lägenhet ligger och gråter på golvet för att han inte vill flytta....öööööööö ursäkta men vi har redan skrivit kontrakt och din lägenhet är inte längre din och du snabba på med att städa nu va du har inte tid att ligga där, det sa jag inte. Jag gick hem och luften gick ur mig totalt. Detta är inte verkligt, detta händer inte mig. Men jo, såklart att kan något gå tokigt så gör det ju det, detta är ju inte första gången men helt klart är att jag aldrig tidigare varit med om något liknande. Efter två koppar kaffe och tre cigaretter så ringer hans granne. Hon hade förklarat för honom att han inte hade något val, att betänketiden liksom var förbi osv osv. Så nu sitter jag här, allt är nästan klart och jag har en endaste liten lampa kvar och folk kommer hit för att hjälpa mig i morgonbitti och jag har inte en aning om vad som händer i morgon. Kommer han ligga på golvet eller kommer han att flytta??? jag återkommer med besked i morgon om jag inte kan flytta, men kommer flytten genomföras så har jag inge bredband förrän på måndag........