Summering av 2009

Det är viktigt att göra avslut, det har bästis L och bästis M talat om för mig massor av gånger. Och eftersom jag hellre lämnar saker och folk istället för att avsluta så blir detta en träning.
Året började väl helt ok, Jag hade ett förhållande (visserligen med en kille som inte älskade mig och dessutom ljög och gick bakom ryggen på mig, men det ville jag inte erkänna då), jag hade ett jobb som var turbulent pga att dåvarande chefen inte hade skött sitt arbete så bra. Men sen gick det bara utför. Minimannen skulle ändra sitt namn och helt plötsligt insåg jag att vi levde i en falsk trygghet där minimannens vilja inte räknades ett dugg då det fanns en biologisk far som inte har visat sig på 12 år...(härligt med rättsSverige)Jag slogs för min sons rättighet mot både tingrätt och socialamyndigheter och minimannen blev utsatt för förhör hos kärringar som jag vid det tillfället mer än gärna vridit nacken av. Jag fick en ny chef som visade sig vara ett riktigt jävla as och ville övertalighetsförklara mig (jag var ett hot då jag bla.vägrade skvallra på mina arbetskamrater, fuck you ashole. Jag var kär och trodde (eller snarare hoppades) att exet skulle känna detsamma för mig, men tji fick jag. Han dumpade mig så förnedrande att jag aldrig trodde jag skulle hämta mig igen(lögner och svek). Sen fick jag veta att jag har en kronisk sjukdom som gör att man blir deprimerad om det går långt (det hade gått jävligt långt). En lång tid när allt bara handlade om att hålla huvudet över ytan och tamigtusan, jag gjorde det. Ännu en gång har jag segrat, borde fått medalj med tanke på att alla jävla motgångar.
Men sen hände något, sakta men säkert och med en daglig dos medicin började jag klättra uppåt igen. Minimannen fick efter många om och men igenom sitt namnbyte (jag gjorde klart för diverse myndigheter att jag var beredd att gå till rätten för minmannens vilja om det skulle behövas, och det behövdes på sätt och vis) Jag bytte bil (å den är så fin min lilla pärla) jag har flyttat (och trivs kanon), jag fick en ny chef ( som jag verkligen gillar), och jag har köpt min lägenhet ( och tro det eller ej, men jag har gjort ett klipp) Jag har plockat fram en sida hos mig själv som jag knappt visste fanns (min självkänsla börjar komma tillbaka, är det så?) minimannen har bytt skola ( vilket lyft för honom, han stortrivs) och det bästa av allt, mina underbara vänner ni finns fortfarande vid min sida. ( visserligen hände ett litet (ganska stort) missöde under hösten, men om allt vore perfekt och bra skulle ni ju inte veta att jag var jag) Jag ska inte påstå att jag är på topp, men sakta sakta börjar jag bygga upp mitt liv igen. Jag börjar trivas med mig själv, jag gråter inte längre varje dag, inte ens varje vecka, jag saknar kärleken enormt, men aldrig mer till det priset. Jag njuter av att ha en snart tonårig miniman som pendlar mellan att vara ett monster och världens goaste, jag har ett jobb som jag gillar väldigt mycket och ser med försiktig tillförsikt fram emot ett 2010.
Önskar er alla ( eller iaf några stycken av er;)) ett Gott Slut och ett Gott Nytt År

Mellansyrran gör kap

Men så himla nice det var. Bästis L och jag på shoppingtur utan såna där små minimänniskor som springer runt fötterna och vill ha saker. Vi kan nämligen konsten att shoppa själva!!! Fick lära mig en ny regel dvs: man får bara handla saker som är rea! Och vilken tur jag hade! Jag hittade 1 par bondelid jeans som passade perfekt, en pumatröja ( ja, jag vet att jag köpte en pumatröja häromdagen också men nu råkar jag gilla puma....) underkläder och en (till) svart klänning som var så himla fin. Dessutom kostade detta i stort sett ingenting, iaf inte om man jämför med ordinariepriser så detta måste ju betyda att jag har tjänat massor med pengar???? I alla fall om jag blundar hårt och förvandlar mig till en veckorevynbrud för en stund, he he. L släpade också in mig i en fruktansvärd affär. Hon hade tydligen hittat fina tröjor där förut, men jag såg inget fint alls, däremot såg jag ett linne, alltså en tygbit utan armar där baksidan såg ut och komma ifrån ullared framsidan bara var skitfult. Detta plagg kostade endast 1899 sek. Alltså fatta, nästan 2000 för ett fult linne. Detta måste upprepas så att alla förstår, 1899 kronor för ett asfult linne. Jag tror att jag uttryckte mig lite för tydligt om vad jag tyckte för bästis L ville plötsligt inte vara kvar i denna hemska butik med mig längre. Förstår inte alls varför;)I vilket fall som helst var det en supertrevlig dag och nu är mitt jullov på hela 1 semesterdag slut och i morgon jobbar jag igen. Budgeten ska läggas klar så nu vet ni vad jag gör närmsta dagarna.
see you

Julefriden över

Allt är som det brukar. Drog till gymmet och körde ett hårt pass, jag kan säga att det behövdes med tanke på hur mkt godis jag har ätit under juldagarna. Inte kan jag laga mat men fan jag är bra på att baka goda grejer...
Vardagsrummet är ockuperat av fyra tonåringar som sitter med jeansen snyggt neddragna så att det inte går att ta miste på vilket kalsongmärke som fortfarande gäller ( iaf om man snart är 13). Även om de tar mkt plats och låter rätt bra så måste jag säga att jag tycker det är rätt coolt att de vill vara här och hänga. Dessutom känns det som om alla dessa fyra gossars föräldrar inser det, så det är faktiskt inte bara här de hänger.
Snacka om att vi fått bra grannar. När jag drog till gymmet mötte jag en granne i trappen. Han skulle mäta vart kontakten skulle sitta. Han gick in och jag drog iväg. Grabbarna som var här blev rätt paffa när han kom inklivandes i vår lägenhet ( grannen råkar nämligen jobba i deras skola, he he) utan att plinga på dörren.
Nu ska jag dricka kaffe, har inte tid med dig kära blogg.
piiiisändlöv

Sammanfattning

Visserligen är julen inte riktigt slut, men det stora kalaset är över. I alla fall för vår del. Jag hade tagit ledigt 22:a och 23:e men då livet inte alltid blir som man tänkt sig, vilket jag vet vid det här laget, så jobbade jag även dessa dagar. Men vad gjorde det eftersom jag hade planerat så att dessa dagar skulle bli vilodagar. Skinkan var klar, alla klappar inhandlade, granen på plats och godiset bakat. Synd bara att skatjävlarna hittade till julmaten som stod på balkongen då vår kyl har begränsat med plats, och lite synd var det allt när hyllan med ljus och nycklar i hallen ramlade ner, och kanske var det också lite synd att minimannen bestämt sig för att ha kompisarna hemma så där precis innan julafton när allt var städat och fint, nej förlåt, det sista tar jag tillbaka, men synd att dom inte städar så bra efter sig.....
Men skitsamma, sent på kvällen den 23:e var ordningen återställd igen.
Julafton blev så fin och trevlig som den bara kan bli, maten fantastisk, sällskapet ännu bättre och barnen glada. TACK för allt vår kära extra familj, älskar er!
Juldagen trevlig också. Storasystrarna var här med sina minstingar och drack glögg, och fikade. Sen traditionsenligt bjöd vi över gamla grannen så hon också fick känna av julstämning och god mat.
Juldagen avslutades med sista delen av sagan om ringen, och tro d eller ej, men jag somnade inte först för en gång skull. Jag låg vaken och tänkte, tänkte och tänkte. Otäcka bilder dök upp i mitt huvud gång på gång, minnen som man helst vill glömma sitter etsade i mitt huvud. De människor som jag älskat mest gjorde mig också mest illa. Jag undrar om dessa personer vet hur illa de har gjort mig och jag undrar om de bryr sig. Förmodligen inte, men det gör inget. Jag lever om än med ett jävla stort ärr som ännu inte läkt. Exets mamma ringde gång på gång i går. Jag vet att hon ville att vi skulle komma över och fika och träffa hans mormor. Men jag kan inte det. Jag klarar det inte. Det gör för ont fortfarande.
Annandagen, alltså idag, ett skutt upp ur sängen kaffe och åt en macka, väckte minimannen och talade om att det var dags för mellandagsrean i barkaby. Hade ju räknat ut att det skulle vara en del folk där så vi var tvungna att åka i tid. Minimannen protesterade inte ens, märkeskläder har ju fått en viss charm hos honom....och det blev bra, fort in och fort ut, klar på en timme och med en ny pumatröja till mig och en träningsoverall till minsta systersonen. Hem lika fort och snabb lunch och nu äntligen lugn och ro. Minimannen sitter instängd i sitt rum och jag lär väl inte se honom förrän om sisådär 10 timmar när simpson maraton är slut. Tid för bloggen, kaffe och kanske det blir en sväng till forum nacka? Kanske blir det en TP kväll, har ännu inte bestämt mig om jag vill....Det återstår att se, men som sagt: jag lever och mår bra.

Insnöad

och då verkligen i ordets rätta bemärkelse. Det snöade hela natten till idag, men som den förutseende? tjej jag är så var jag i källaren och hämtade min snöskyffel redan kvart över 6 i morse. Jo, jag har faktiskt en sån, ingen aning om var den kommer ifrån, men en sak är jag helt säker på och det är att jag aldrig i livet skulle köpa en spade själv!!! Hm, undrar om jag har stulit den? eller har den bara hoppat in i mitt källarförråd av sig själv? skitsamma, jag visste att den stod i förrådet, jag såg den nämnligen när jag plockade upp adventsljusstakar å annat jox. Sen stod jag i mina fulaste jeans med jackan knäppt upp till öronen och mössan neddragen över halva ansiktet, minimannens tumvantar på händerna och skottade som en galning. Efter många svordomar över vägverket eller vem fan det nu var som skottat in min bil så man inte ens såg däcken på den, förbarmade sig en blåbyxa över mig och tog över. Trött och helt slut i armarna fick jag i mig en snabb kopp kaffe innan det var dags att köra till jobbet. Men nej då, så klart att jag inte kom ut med bilskrället trots allt skottande av både mig och blåbrallan. Stod där och slirade fram å tillbaka som värsta juckmaskinen tills nästa blåbralla kom och visade musklerna genom att putta lite på pärlan. Tur man har en liten bil och tur att de stambyter i grannhuset. Tack snälla blåbrallor för hjälpen!

En mellansyrras tankar om mammarollen

Öppnade på jobbet i morse, vilket betyder att jag var där kvart över 6 på morgonen....När jag tog på mig det uppdraget trodde jag att det skulle vara nice å få sluta riktigt tidigt någon dag, tji fick jag lixom. För hur jävla mkt orkar man göra när man går upp kl 05.00 på morgonen? Jag orkar typ ingenting. Förutom idag, jag orkade inte men jag drog ändå iväg och inhandlade lite klappar till alla minimänniskor i min omgivning. Det finns ju några stycken så det tog lite tid, men nu är det faktiskt klart. Jag trodde att jag var klar redan igår, men jag hade visst glömt en och annan...
Förresten kan jag ju meddela att jag numera är bostadrättsägare!! köpet gick igenom häromdagen och det firades av oss som röstat ja med buller och bång, eller iaf med alkoholfri glögg och torra lussebullar! Kul och se vilka grannar man har! insåg att jag typ aldrig har sett någon av dom förut, och förmodlingen kommer jag inte se mycket av dom framöver heller, och lika glad är jag för det men gladast är nog.....
Minimannen kom hem med sina skriftliga omdömen i dag och för att vara skriftliga omdömen (läs betyg för det är precis vad det är) så var de riktigt bra utformade.

Nu till dagens bekännelse: Minimannen fick riktigt fina omdömen i samtliga ämnen. I svenska som alltid varit hans värsta ämne alla kategorier stod det något i stil med: "Minimannen når upp till samtliga mål, uttrycker sig väl i tal och skrift och har en enormt hög potenial i detta ämne och jag ser fram emot fortsättningen" Det visar ganska tydligt på vad en lärare kan betyda.....eller....? Men nu till skämset; jag hade inte väntat mig något annat av minimannen och ibland undrar jag om jag har för höga krav på honom? Omdömena var visserligen inte helt igenom fantastiska. I tre ämnen stod det att han " inte tar ämnet på allvar" (bild), "måste sluta prata om annat bara för att han själv kan" (matte) "sluta tugga tuggummi så han slipper sockerkickar" (NO) och då blir jag lite grinig över att han snackar och tuggar tuggummi på lektionen....Alltså, shame on me. Killen kommer hem med superfina omdömen och jag blir grinig på dessa saker..., hur fan vet man om man gör rätt som mamma. Jag har ju höga krav på mig själv och ställer också höga krav på andra. Tycker att har man potential så ska man använda den. Men har jag rätt att bli grinig för dessa grejer när han faktiskt högpresterar kunskapsmässigt???? Eller har han rätt å snacka på lektionerna och då störa andra bara för att han kan??? Nej jag tycker inte det. Jag vill inte ha en perfekt unge, men visst fasiken måste samma regler gälla för honom som för andra? och hur balanserar man det när man ska berömma för det fina omdömena samtidigt som jag vill tala om att det faktiskt inte är ok att snacka och käka godis? Kanske låter som ett skitproblem, men jag tycker det är svårt på riktigt. Men det värsta är nog att han själv skämdes så mycket för att det stod så. Alltså visst han redan innan att jag skulle reagera och då känner jag mig som världens sämsta och strängaste mamma. Det slutade iaf med att vi kom överens om att han har ett helt gäng med toppenlärare där han inte har en chans å glida bara för att han är duktig och där de ser även när han gör saker som inte är så bra, och att det nog är så bra som det kan bli. Är iaf stolt som fan och jag hoppas det gick framgick.

fula ord

Fitt. ku. pis. jag tänker inte skriva ut orden men jag antar att ni vet vad jag menar. Fick en rapport i morse om att exet har presenterat en ny tjej för familjen.....Det borde ju inte göra ont, men fan det gör det. Dessutom ringde hans mamma till mig i dag och ville bjuda in mig och minimannen på glögg...hm, gissa hur stor lust jag har att åka dit. Nej nån jävla stolthet har jag väl, eller kanske jag skulle göra det bara för att....Det skulle ju svida jävligt mycket om jag fick veta att min killes ex hade varit och träffat hans familj..he he he...Tanken är kul, men hur jävla ond jag än skulle vilja vara kommer det inte att ske mer än i mina tankar. Fast i tankarna får man vara ful och det tänker jag vara. Ända tills mitt hjärta är helt läkt. Hoppas fan tar dem båda två...
Förresten var jag och minimannen inne i stan idag. Skulle in på NK en sväng men det var helt proppat med folk och helt plötsligt kom det en hel jävla tomtearmé och en kärring som inte fattat att ljus ska sitta i en ljusstake och inte på något jävla huvud. Råkade kläcka ur mig " nej men va fan, inget jävla luciatåg". Minimannen började skratta och jag skämdes lite. Folk hade ju samlats för att kolla in detta spektakel. Själv tycker jag fan att det är pinsamt när vuxna ska leka helgon. Fint när ungarna klär ut sig, men när folk över 18 ska spöka ut sig i ku klux klan dräkter känns bara patetiskt..
Ska snart baka pepparkakor, tänker krydda dom med en jävla massa peppar och bjuda alla som inte är snälla.
Om jag är bitter? hm en smula va! Över tills i morgon. Tills dess kan alla fara å flyga, jag bojkottar allt vad snällhet är.

varje måndag kl. 20

Helgen är över tack gode gud. Smärtan var obeskrivbar. Vet inte om det gjorde mest ont psykiskt eller fysiskt, men det är över nu och det är jag tacksam över.
Har bestämt mig för att bara lägga det bakom mig. Livet går vidare även den här gången.

Del 2

Ha vad ska man säga. Jag vet att det är fult att skratta på andras bekostnad, men va fan, jag kan inte låta bli. Jag älskar programmet Ullared. Det är så svårt att tro att det är på riktigt, jag vill gärna tro att hela programmet är fejkat men tyvärr så verkar det vara allvar. Jag har ju varit där en gång, och jag lovar att får du mig att sätta min fot där igen så måste jag älska dig på riktigt, för något mer vidrigt ställe får man leta efter. Så nu sitter jag bänkad varje måndag klockan åtta och bara väntar på att få se den ena märkliga människan efter den andra. Hittills har programmet aldrig gjort mig besviken.
Så nu vet ni vad jag gör varje måndag kl 20. 00

Kontaktannons

Finnes: Otursförföljd 31 årig kvinna med en jävla massa skit i bagaget....Med mig får du ett spännande liv, fyllt med sjukhusbesök, mediciner och parkeringsböter. Dessutom missfärgar jag mitt hår minst 1 gång/ år ( då jag ännu inte har förmågan att lära av mina misstag) så då får du dig ett gott skratt. Min fritid ägnar jag just nu åt att bråka med min snart tonåriga miniman samt städning för att kunna kontrollera något i min tillvaro. Självklart är familjen jätteviktig och av den anledningen har jag gjort mig av med min, Ensam är ju stark, eller hur...
Mina vänner brukar beskriva mig som glömsk, tuff, och stark (visst blir du lockad)...
Jag är med andra ord ett riktigt kap...
Dagens bekännelse:
Jag känner mig bitter. Bitter för att jag är med om saker som många slipper. Det hade varit ok om det var en grej om året, eller åtminstone en varannan månad, men jag hinner för fan inte ens landa från en sak innan nästa skit inträffar...Fy fan vad jag tycker livet är tungt just nu. Även om jag vet att om några dagar kommer det kännas bättre. Jag vet att jag har underbara vänner, men just nu räcker inte det. Mellansyrran är skitledsen just nu....Måtte detta snart vara över snälla.

Helgen 1:a Advent

Första plåten med lussebullar lyckades jag bränna. Hade glömt att ställa om ugnen från snabb till helugn, det är tur att saffran inte alls är dyrt så att jag inte behövde gråta över mina första 20 lussebullar.....att jag sen tog sönder ett glas i mitt nystädade vardagsrum gjorde heller ingenting, man har ju en dammsugare och jag gillar ju att städa....och när jag bara en halvtimme senare spiller ut mjölet på mitt nytvättade köksgolv då log jag bara lite och var glad över att jag har förmågan att böja mig ner så att jag kunde torka upp det.....
Den här dagen ägnades åt att leta vinterskor och en ny vinterjacka till minimannen. Det var inte jobbigt alls, för när han stod och drog i en fjällräven jacka för lite drygt 6000 så log jag bara åt honom och förstod precis hur han kände, och när han valde ut sina nya vinterkängor ett par vita sommarsneakers så nickade jag bara snällt mot honom som den fantastiska mamma jag är. När jag sen är tvungen att dricka en 4 veckor gammal öppnad julmust för att inte kräkas i bilen då jag är lite lätt åksjuk så är jag bara tacksam över att jag hade något drickbart i bilen....Jag är en sån fantastiskt harmonisk människa.
Detta är inte lögn, bara en väldigt förskönad sanning av min helg.
Att jag egentligen ville skrika något riktigt fult till snorungen när vi skulle försöka handla, och nog kläckte ur mig några kanske inte alls välvalda ord till honom det vet ni inget om, och att jag på riktigt svor, och började grina när jag brände mina lussebullar, det kommer ni aldrig få veta, och att jag kan så många fula ord visste jag knappt själv förrän jag låg och torkade upp det där jävla helvetes mjölet på golvet, och att jag lyckats med bedriften att vara en pissdålig mamma hela helgen hoppas jag aldrig någon får reda på... om ingen är perfekt så är jag ingen

Hade såna planer för helgen. Skulle vart på fest i kväll hos en jobbarkompis på nya skolan. Dagen skulle ha ägnats åt att flanera runt på stan m minimannen, spanat in julskyltningen på NK, kollat julklappar osv. Det blev inte så. Det går bara runt i huvudet just nu. Ser till att ha fullbokat för att slippa tänka, vill inte tänka, det gör för ont. Grinade på jobbet i torsdags, men som tur var hade jag blivit dålig av vaccinet så jag kunde skylla på det. Som sagt det blev inte mkt mys idag. Rök i hop med minimannen då min toleransnivå är på noll. Färgade håret mörkt istället, ser ut som en blandning mellan depprockare och pucko, orkar inte bry mig om det heller. Ljusstakar och stjärnor är iaf på plats och efter en jävla massa krossade glas, brända plåtar osv står lussebullarna nu i ugnen....Måtte detta snart vara över.

och stjärnorna lyser på natthimlen........

Jag står och tittar ut genom fönstret ut över himlen. Det är alldeles stjärnklart ute och jag letar efter lilla björn, karlavagnen eller någon annan känd stjärnbild. Synd bara att jag aldrig har lärt mig några stjärnbilder, visst är det vackert men inte fasiken ser jag någon vagn eller ännu mindre någon björn. Denna natthimmel skulle i mina ögon ha varit otroligt vacker om det inte vore för att det inte är natt! Det är morgon, klockan är halv sju!! solen borde lysa, fåglarna borde kvittra och jag borde vara pigg och utvilad. Jag är inte det. Visserligen får jag väl skylla mig själv lite som tog med minimannen på bio i går klockan 21....Ja, vi gick på 21 bion trots att det var onsdag, trots att han inte har lång sovmorgon, trots att jag var skittrött redan innan och han hade varit på fotbollsträning fram till 19.30....Nej en perfekt mamma skulle naturligtvis inte gå så sent med sin 12 åring, men nu är inte jag perfekt så jag gjorde det! Han har undrat så när vi ska se den och ärligt talat har jag inte haft tid innan. Jag har jobbat mycket den här veckan och minimannen har fått klara sig rätt mycket själv, inte för att det inte har gått bra, men jag har knappt sett honom iom att han sover när jag går, är på träning när jag kommer hem, och oftast är hemma ca 20:30 på kvällen...och det här impulsiva är ju jag i ett nötskal. Jag var hemma vid 18:45, jag slutar 16:30.....och minimannen kom hem 19:30. Han gick och duscha och sen åkte vi med en gång. Vi såg så klart 2:a filmen om Bella och Edward. Helt klart godkänd. Det är ju en fantastisk kärlekshistorien, och bortser man från vargarna och att Bella bara har ett ansiktsuttryck under 2 timmar så var den helt ok. 23:30 var vi hemma igen och vi båda stupade i säng. Jag har fått sova hela natten och det känns som en lyx....Förresten så vill jag bara tala om att dessa 10 h övertid jag har gjort den här veckan resulterade i att stor bossen sa: " du kanske kan gå lite tidigare på fredag".....hm......Visserligen vet jag att man får jobba för sin lön, och visserligen gillar jag min nya chef för det mesta, men inte fasiken tänker jag jobba 10 h övertid gratis..........Nu måste jag sluta. Behöver vara på jobb nr 2 tidigt idag då de ska dra igång vaccinationerna....Godmorgon från ett rätt trött mellansyrra

jag är så avundsjuk, så jävla avundsjuk

Alltså inte jag, men kaninschen....Har legat kvar i sängen och gosat med djuren nu på morgonen. De två små grisarna ligger rätt stilla på min mage, medan kaninskrället hoppar runt i sängen. Till sist fick hon nog och började kraffsa och bita på mig. Jag ägnade en liten stund åt henne tills hon la sig ner bredvid mig. Då återgick jag till att klappa de två små grisarna. Men jävlar det skulle jag inte ha gjort för direkt sätter hon i gång och kraffsa och bita mig igen. Provade ett par gånger till för att kolla om hon skulle fortsätta, ock ja visst gjorde hon det. Fick ropa på minimannen så han fick ta småttingarna och då blev det lugnt. Så länge jag klappar och gosar med henne ligger hon platt med benen utsträckta så där som bara en liten kanin kan göra. Men när jag klappade och gosade med någon av de små satte hon igång igen. Tillsist fick jag nog och lyfte ner henne på golvet. Nu är hon sur. Shit det finns ingen som kan se så jävla sur ut som hon. Dessutom far hon runt på golvet som ett jehu, fram och tillbaka i vardagsrummet, innan hon sätter sig ner och glor på mig som om jag vore den mest elaka i denna värld. Det är kul m djur nästan jämt!!!
Vi har haft nattgäst. Minimannens polare sov kvar här i natt efter att dom hade lekt, förlåt, varit?? hela dagen. Polaren skulle vara hemma senast 9 då hans fotbollsträning började tidigt, vilket innebar att jag fick ställa klockan och gå upp och servera frukost redan vid 8. Vid 23 tiden började försöka få dom att varva ner genom att be dom bädda till kompisen, men det var helt omöjligt. De små monstrena ägnade hela kvällen åt att håna sina lärare med olika sånger, sketcher osv......Här blir jag väldigt splittrad, egentligen tycker jag inte riktigt att det känns ok, men samtidigt så gillar jag ju inte själv dessa utvalda lärare och kan förstå vartenda ord de säger om dessa personer. Hm vi kom överens om att det var viktigt att respektera alla människor även om man inte gillar dom och att det är självklart att bemöta även dessa lärare med respekt i skolan. Sen lät jag dom va. Vid halvtvå tiden tystnade det där inne i minimannens rum och jag kunde också gå och lägga mig. Fast när väckarklockan ringde i morse så var det fullt liv igen. Minimannen hade varit vänlig nog att väcka kompisen genom att slå honom med sin kudde.........så nu vet ni hur min söndagsmorgon ser ut, godmorgon på er också!

En tur hos optikern och ostbricka

Mellansyrran har varit hos fabror optikern! Satt helt snällt i stolen och försökte tala om när jag såg bäst! Alltså det var bland det svåraste jag någonsin har gjort. Jag såg väl sådär någorlunda vad hon än gjorde. Efter 30 min var vi klara, tror aldrig att jag har haft så ont i mina ögon som efter det besöket. Fabror optikern som faktiskt var en tant optiker ( men det jobbade en söt gubbe där också) talade om för mig att det var stor skillnad mellan min syn på höger respektive vänster öga. Jag har ju misstänkt ett tag att synen inte riktigt är perfekt på vänster öga, men tji fick jag med mina gissningar. Vänster ögat var tydligen bra mycket bätte än höger ögat?????? alltså ´det måste ju nästan vara något fel på min hjärna om jag inte ens kan tala om vilket öga jag ser på!!! Domen blev iaf närsynt och astigamtiker, stavas det så? Eftersom jag inte betalar mina glasögon själv, fick jag bara välja mellan de enklaste bågarna, men vad gjorde det när jag redan i förväg hade spanat in ett par ljusrosa:)Nu till det märkliga: Jag hämtade mina glasögon idag och fick prova dem i butiken. Problemet är att jag känner ju ganska stor skillnad när jag sätter på mig dom men inte till det bättre. Tycker att det snurrar en hel del och det känns irriterat på den sidan där det är starkare glas. Och för att jag ska se ordentligt kan jag bara titta med ett öga i taget. Alltså, höger öga som har ett stark glas kan jag titta med om jag samtidigt håller för vänster öga. Vänster öga som jag enligt dom ser mkt bättre med störs inte av glasögonen alls lika mycket. Så nu funderar jag starkt på att bli pirat så att man får ha en lapp för ena ögat. Sjörövarlivet är något som jag verkligen känner till väl, för som en del av er vet heter jag egentligen sjörövar Jenny och gillar att hänga runt Biscayabukten............
Förresten vill jag bara tala om att om vi levde i en annan värld, kultur, bla bla osv så hade jag kunnat gifta bort minimannen mot en jävla massa kameler med tanke på alla hans kvaliteèr. När jag kom från jobbet idag, var det ljus tända i hela lägenheten och på köksbordet var det dukat med olika ostar, kex, tapenade, vin till mig och läsk till honom. Det var bara att sätta sig vid det dukade bordet och mumsa ost och kex. Så har jag det ibland när jag kommer hem. Jag säger det, alltså den som lyckas fånga hans hjärta kommer få det bra.

Tillägg

Mellansyrran rapporterar: Minimannen och den andra minimannen som ser likadan ut är nu hemma hos oss. De har ätit ostmackor och druckit varm choklad, ordningen är återställd. Den andra minimannen påminner massa om min miniman och är dessutom lika trevlig....Nu låter det väldigt mycket hos oss. De spelar guitar hero lyssnar på skitdålig musik. Ska snart fly fältet, mellansyrran har nämligen ett eget liv.....

Dagens bekännelse: En kollega på grannskolan har visat sig mer falsk än en thai kopia och springer direkt till sin chef, som tidigare var min chef ( han som gjorde vad han kunde för att bli av med mig) så fort man öppnat käften i hennes närvaro. Synd bara för henne att jag kan ge igen med samma mynt, undrar hur glada folk kommer bli på henne när det som inte fick berättas och som ändå lyckats komma fram till mig kommer ut till alla och en var i morgon....he he he skit ska skit ha...Jag är en mycket snäll person men fan ta dig om du pissar på mig

En tonårings mamma

På väg hem från utbildningen i det nya ekonomiprogrammet som sätts i bruk om två dagar, som förövrigt påminde väldigt mycket om det nuvarande, ser jag ett litet gäng med små minimänniskor komma gåendes på det där slääääääpiga sättet som bara nästantonåringar kan gå på. En av dessa figurer påminner väldigt mycket om min egen miniman, för även om jag väntar på mina glasögon som kommer om en vecka så känner jag igen frisyren. Den där som sticker fram som en spretig lugg, under mössan som är så långt tillbakadragen på huvudet så att den ser ut att trilla av vilken sekund som helst. Det är minimannen, en miniman till och tre till som såg likadana ut fast med smink och långt hår. Alla 5 är lixom piffade, på det där sättet som bara nästantonåringar kan piffa sig på. Dvs, för mycket smink, för mycket vax så det påminner om scenen i filmen "den där Mary" där Mary har fått "något" i sitt hår..., och självklart sitter byxorna så där alldeles naturligt neddragna över baken så att kalsongkanten av märket Björn Borg syns alldeles jättebra. Jag njuter i fulla drag. Dels för att jag ser att min miniman liksom trivs i det här sällskapet, han verkar vara tillfreds med sig själv ( just i dag iaf, imorgon kan ju livet vara pest) vilket gör mig lycklig och sen för att det är så himla lätt att känna igen sig. Han kom fram till mig och vi småpratade lite. Jag fick ta hem hans väska då han skulle hem till en av tjejerna. Även om jag är nyfiken och gärna skulle ta alla hans vänner i hand och presentera mig och fråga vad dom bor, heter och har för intressen lät jag bli. Jag hälsade bara med ett hej och minimannen förklarade bara snabbt att jag var hans mamma. Sen sa vi hejdå och jag gick hem med hans väska på ryggen utan att ha fått mer information än en av tjejernas namn, den tjej de skulle hem till. Så nu sitter jag här och tänker. Tänker på att jag är mamma till den här killen som inom ett halvår fyller 13 år. Konstaterar att min roll har förändrats radikalt, jag är inte längre den viktigaste i hans liv, den som han har dyrkat och älskat över allt annat. ´Datorn, kompisar, fotboll och elgitarren står mycket högre i kurs. Precis som det ska vara alltså. Fast ibland är jag tvungen att tala om för mig själv att jag fortfarande är den viktigaste, även om han inte ser det så just nu, för självförtroendet för en nästantonårings mamma kan också få sig en liten törn av att inte vara behövd på samma sätt längre. Det är inte bara minimannen som åker bergochdalbana i sitt liv just nu, jag själv har också svårt att hänga med i alla svängar.

Torsdag hela veckan

Hela den här veckan har varit torsdag för mig. Började redan på tisdagen och önska folk trevlig helg....Fick en del märkliga blickar tillbaka, speciellt av de föräldrar som lämnade sina barn på morgonfritids som jag har turen att få öppna en dag i veckan. Gissar att dom bara trodde jag var trött och lite vimsig och förhoppningsvis inte funderade mer på det! Visserligen var jag trött och säkert lite vimsig också, det hör ju inte till ovanligheten...Men för mig var det verkligen torsdag. Jag var helt övertygad om att jag skulle ta helg och har sedan dess planerat vilken mat vi ska ha i morgon fredag. I morgon är det torsdag på riktigt. Det vet jag riktigt säkert för så många gånger som jag har kolla almanackan den här veckan kan jag inte ta fel en gång till. Försäkerhets skull så skrek jag till minimannnen genom brevlådan i morse att han inte fick glömma ta ut köttet ur frysen som vi skulle ha till vår fredagsmiddag i kväll....När jag kom hem efter jobbet stoppade jag in den i kylen igen och bestämde att soppa och ugnspannka blir jättebra eftersom det är torsdag...Är detta en biverkning av influensavaccinet måntro??? Såg ju på aftonbladet ( och det vet man ju hur rätt dom har i allt) att en man börjat gå baklänges efter vaccinationen. I morgon kanske det står om mig " mellansyrran vart alldeles dagvill efter vaccinationen och serverade torsdagsmat på en onsdag" Den rubriken tror jag se och hör skulle dö för, men det kan de glömma, för jag tänker sälja den dyrt. Är helt övertygad om att en amerikans nyhetstidning kommer få nys om detta och erbjuda mig ett hus på landet med trädgård och allt för att få höra om min story...
I övrigt försöker jag klura ut vad minimannen har för sjukdom. Jag tror jag har hört om den förut och kanske till och med haft den "stora fejka jag är sjuk" sjukdomen.....han gör allt han kan för att hosta så högt som möjligt och han tar i så det riktigt skrovlar i halsen, och sen klagar han på halsont, hm misstänker att det är något läxförhör eller dylikt på gång och att min lilla perfekta unge inte har pluggat tillräckligt...Fast nu när det är Simpson på tv.n har hostan slutat, vilken tur han har min miniman...Piiiiiiiiiis änd lööööööööööv

sorg och glädje

Fy fan hur en dag kan börja. Den lilla försvann från oss i går och det gör ont. Att mista ett djur är hemskt, men när den lilla knappt hade börjat sitt liv är det ännu värre. Jag grinade tills tårarna var slut. Sen kommer den hemska tomheten. Jag ringde till djuraffären och berättade och de ville att vi skulle komma in med henne. Vi åkte dit och de kunde bara konstatera att hon hade ätit och druckit och precis som veterinären sagt hade hon förmodligen något medfött fel. Vi fick ta med henne hem igen för begravning men det har inte skett ännu, jag var inte där ännu, inte redo att släppa taget.
Mannen i djuraffären frågade om vi ville ta med en ny liten tjej hem. Jag vart så kluven. Ett djur går ju inte att ersättas hur som helst. Men det slutade med att vi gjorde det. Vi fick inte välja och det kändes skönt. Det fanns bara en liten marsvinstjej där och iom att vi inte kan ha en hane så vart det inget val. Virvla heter hon. Hon är svart och brun och hela pälsen är full av små virvlar. Hon är rädd och har nog bott lite för länge i djuraffären. ca 3 månader gammal är hon och det kommer krävas en hel del för att få henne tam. Det kanske var meningen att hon skulle bo hos oss?
Att vi skulle ha folk hemma på kvällen kändes långt borta och jag hade varken lust eller ork.
Men en timme innan alla skulle komma tog jag mig i kragen, och röjde upp lite hemma och tur var väl det, för vilken kväll det blev....trots all bedrövelse innan så kan jag bara konstatera att jag måste ha de bästa vännerna man kan ha. Herregud säger jag bara, det var länge sen jag skrattade så mycket. Knytis är det bästa man kan ha. Alla hade med sig goda grejer och vi åt, drack och spelade ett sanningsspel. Halv två gick de sista och jag somnade helt utmattad. Nu i morse kunde jag se att vi hade haft kul, ha ha hela köket såg ut som ett bombnedslag med flaskor och disk överallt.
Men det var det värt. Kära H, E, L, M ni är grymma och jag är otroligt glad att ni finns i vårt liv. puss på er

Hon finns inte längre hos oss. Vi fick ha henne en vecka hos oss. Det gör så ont.
Livet är inte rättvist. Minimannen hittade henne kippandes efter luft, snabbt in till djursjukhuset som bara kunde konstatera att hon måste ha varit sjuk när hon föddes. 6 veckor gammal. Vår lilla Fjant. Vi saknar dig...

kort inlägg. Är nu vaccinerad mot influensan, eftersom mitt imunförsvar inte är det bästa och jag åker på allt och lite till så vågar jag inte chansa....Jag har pissont nu. Armen känns som en jävla betongklump. Aj aj aj, stackars stackars mig. I övrigt är jag mest trött, luften gick ur mig. Jag håller på att somna. Återkommer när kraften gör det.

kärlek men endast till min nya bebis

Kort uppdatering för er som är nyfikna. Ja, det blev hångel, dock inte i bollhavet....helgen rolig, men nej, jag är inte kär. Urmysig kille men för långt i från mig som person, och en smula barnslig...förlåt förlåt förlåt, men jag kan inte hjälpa det..åååååååååå, undrar varför jag måste vara så kräsen. Och nu till bekännelsen:
Nej jag har inte ens svarat när han ringt....Inte på sms och inte på samtal. Vet inte vad jag ska säga? Ursäkta mig men du är tyvärr inte min typ, fast det gick bra å sova hos dig....hm snart ska jag bli vuxen på riktigt.....Dumma dumma mellansyrran

Alltså jag har ju som princip att inte lägga upp bilder, men kolla på henne....

I går vad det minimannen och mammadag. Vi gick och bowlade. Det var supernice. Minimannen fick tack och lov spö, i alla fall om man räknar totalpoängen. Min snittserie låg på 105 och hans på 101, ha ha jag äger....Sen råkade vi gå in i en djuraffär, ni vet så där bara för att titta! Jag tittade och tittade och då plötsligt såg jag en liten vit boll. En hårig boll. En hårig söt boll. En hårig söt liten krullig jättefin liten 5 veckor gammal boll. Eftersom vi absolut inte ska ha fler djur så blundade jag, iaf en liten kort stund. Sen öppnade jag ögonen och sen hade vi en ny familjemedlem. Hon heter lurven, bollen, knorran, eller jag vet faktiskt inte ännu. Men hon pendlar mellan att ligga under magen på subban eller under mitt hår. Fast hon bits. Hur kan en sån liten lurv bitas så hårt? Fast tur är nog det för hon behöver sätta hårt mot tussan som inte är jätteförtjust i att det har flyttat in en bebis.....
Så nu sitter vi här, alla 5 och myser, eller iaf 4 av oss. Kaninskrället hoppar upp och ner och ser allmänt grinig ut...
Gårdagens middag gick iaf bra. Mitt byte åt bra, och skrattade ganska mycket. Jag är nog förälskad iaf. Fast jag tror inte han vet om det. I morgon ska vi ses igen. Jag är på det där stadiet att jag går omkring och hoppas att han ska ringa. Jag hoppas på hångel i bollhavet....får man skriva så när man är över 30???

var tar tiden vägen....

Nej jag har inte försvunnit, jag lever livet!!! Det tillstånd jag befinner mig i för tillfället är någon blandning av lyckorus, förälskelserus, och jobbrus (finns det något som heter det). Nu bubblar det så mycket i min kropp igen att jag inte vet var jag ska börja.
Gårdagens date m bästis L var sååååååååå himla mysig. Lite shopping, lite vin på gondolen, lite mat på en sunkig engelsk pub, lite mer vin på våran grekiska favorit och så pratade vi och pratade och pratade och skrattade och pricken över i:t var när bästis M dök upp och gjorde oss sällskap sista stunden. Alltså den kärlek jag känner till mina vänner är enorm. Jag har de bästa vännerna i världen.
Jobbet är fortfarande bara så roligt. Det är så mycket att göra fortfarande och jag lider med min kollega på ena stället och gör vad jag kan för att avlasta henne. Och vilka kollegor jag har, alltså helt seriöst om ni visste vad mycket jag får skratta på mitt jobb. Nej jag har det riktigt bra just nu.
Och vad det gäller förälskelsen så får vi se om den finns kvar efter kvällens middag. Hm känner jag mig själv rätt så skulle det lika gärna kunna bli så att jag inte är intresserad efter kvällen....vi får väl se...
Mitt sängskåp är på plats och trots att det sved så in i norden att betala 18250 för en säng så är jag helnöjd. Jag sover så himla gott och dessutom är det rätt skönt å veta att det inte har sovit några gamla ex här...det är liksom bara min säng. Dessutom står det riktigt bra i vardagsrummet, går fort och bädda och stör inte min inredning.
vad det gäller minimannen återkommer jag med rapport när han har vaknat. Han pendlar just nu mellan att vara tonåring och liten. Känslorna hoppar verkligen runt i hans lilla kropp och då lika mycket upp som ner. Humöret växlar i samma tempo som frittfall på grönan. I går hade han en deppdag, och dagen innan var livet kanon. Återstår att se vilken nivå det ligger på i dag. Dagen kommer förresten ägnas åt mamma - son aktiviteter. Vilket betyder att han ska få stryk i bowling, lunch på vårt kinaställe på söder och förhoppningsvis massa skratt.
Tiden går fort när man har roligt.....

Alef alef och bul bul ( det sista är jojo...)

Alltså jag är fan knäpp på riktigt. Kan inte skylla på ngn depression då jag känner mig gladare än på länge, kan det vara kärlek mån tro???? nä skämt åsido så är det inte riktigt än, en smula förälskad kanske?, nä inte ens det, mer så där nyfiken på vad som kommer att hända......Flirtig? ja, superflirtig är jag och nu har jag ju ett byte att utöva min flirtighet på, ha ha stackars kille han skulle bara veta!
I alla fall så fick jag byta mitt penicilin i går, det jag hade bet minsann inte på mina bihålor som är igentäppta. Fick nåt cortisontjaffs som jag skulle köra upp i näsan i dubbla doser.....sen sov jag i 6h mitt på dagen. Undrar om hon tagit fel på lugnande och cortison??? däckad blev jag iaf.
Varför jag är knäpp? ha ha förutom att allt är som vanligt så har jag lyckats baka äckliga kolakakor, ni vet såna där som bara smälter i munnen och man bara vill ha fler och fler, såna har jag alltså inte bakat, för mina smälter definitivt inte i munnen och de är inte ett dugg goda, men däremot så vill man ändå ha fler och fler..? kul att man lyckas m nåt! Dessutom ska jag tydligen lära mig arabiska nu? Hur det gick till, ingen jävla aning alls, men det känns däremot rätt typiskt att det är jag...för jag kan inte tänka mig att någon av mina vänner skulle hamna i den situationen! Vi har en ny modersmålslärare på mitt ena jobb. Han är en vänlig farbror som kommer 2 dagar/v för att undervisa såna där små minivarelser som finns lite här och var. Han var inne hos mig en dag och vi pratade lite allmänt om hur svårt det är för vuxna att lära sig ett nytt språk och jag vet att jag talade om för honom att jag är skitdålig på språk och att det enda språk jag behärskar flytande är svenska....Han måste ha tolkat det på ett mycket märkligt sätt för rätt var det är så står han lutad mot mig och ska lära mig arabiska. Han har alltså kopierat upp samma häfte som eleverna får och ger mig alltså läxor i detta ämne...Så nu ligger det arabiskahäfte i min bil och jag förväntas träna och förstå dessa krummelurer när han kommer på måndag och förhör mig....Jag har inte kommit så långt i det häftet, eller rättare sagt jag har inte plockat upp det från bilen ännu. Minimannen såg det häromdagen och skakade bara på huvudet när jag berättade för honom. Vet inte hur jag ska ta mig ur den här situationen och även om det visst vore kul å kunna ett till språk så har jag inte tiden att lära mig det, och om jag nu skulle välja så kanske inte arabiska står först på min lista över språk jag vill kunna. Det skulle ju tillexempel vara bra mycket bättre om jag slapp springa och gömma mig varje gång det kommer en engelsktalande människa.....Men nu fick jag ju inte välja så alef på er. Det är uttalet för bokstaven A på arabiska....

nu får det fan i mig vara nog

orkar inte ens kommentera gårdagens match. Domaren hade definitivt varit i Köpenhamns mörka kvarter och dragit i sig lite för många bloss.....
Dag 7 rapporteras från min säng. Fortfarande febrig, hostig, och snorig. Jag har ju för fan fått penicilin. Jag bombarderar min kropp med vitaminer, extra D extra B extra folacin, berocca you name it. Varför hjälper det inte? Känner mig lite smått förtvivlad nu. Jag gillar visserligen mitt hem rätt mycket, men jag längtar till jobbet. Och förhoppningsvis längtar jobbet till mig.
Fick besök i går av min kära kompis E som bosatt sig på landsbyggden. Vi hade bestämt att hon skulle komma hit och käka middag och kolla på fotbollen igår, men jag avbokade då jag kände att jag definitivt inte skulle orka. Men tror ni inte pärlan dyker upp ändå. inte till middag, men så där en kvart innan matchen satte igång ringer hon och frågar vilken port jag bor i. Hon kom med godis och chokladbollar. Alltså vad säger man. Jag har nog världens bästa vänner. Alla inräknade och definitivt ingen glömd. Jag älskar er verkligen. Hon stannade bara en kort stund, jag tror inte hon ville bli sjuk när hon sett mig, men hon kom, med risk för att själv bli sjuk kommer hon hit och lämnar godis och tar en kaffe och sällskapar mig lite. Fast jag fick mig en tankeställare också. Alltså jag tjatar ju om att jag vill flytta till landet, men hur blir det med mina vänner då? Alltså jag ser ju på E som flyttat 5 mil bort. Det är för långt att åka för att bara ta en fika en kväll. Det krävs planering och definitivt om man har barn. Är jag beredd att inte träffa mina vänner i samma omfattning som idag för att få bo på landsbyggden? Jag känner att jag måste fundera på det. Jag har tjatat om att man bor inom en radie på 10 mil så är det inga problem, men det är det.
Nä nu måste jag lägga ifrån mig datorn. Jag är trött och vill sova

Hur ser ditt snor ut??

Godmorgon godmorgon. Japp fortfarande hemma. Fick en dos penicilin igår efter att ha få fått förklara hur mitt snor ser ut. Alltså, jag och minimannen fick tid samtidigt hos snälla doktorn. Jag var övertygad om att han hade halsfluss eftersom det är den enda sjukdom han får....Han fick ta en halsprov och jag en snabbsänka. Sen in till doktorn. Alltså det är lite speciellt att gå till doktorn tillsammans med sin son. Hon började med att undersöka honom och jag kände att det börjar bubbla ett skratt inom mig. Alltså inte för att situationen är rolig, utan det bara kommer liksom. Hon konstaterade att han var lite röd i halsen, men sa rätt snabbt att det var ett vanligt förkylningsvirus. Sen var det min tur. Alltså jag låter ju som en jävla kråka just nu, så bara det fick ju henne att rynka pannan. Att jag sen dessutom hostar gör ju inte att jag låter friskare. Lite feber på det och man får liksom en sjuk mellansyrra. Hon lyssnade, tittade och kände på mig. Sen kom frågan: Hur ser ditt snor ut??`Alltså både jag och minimannen höll ju på att dö av skratt. Ja hur ser mitt snor ut. Jag hade velat säga att jag inte brukar titta, men efter att under den här veckan har snytit ut minst halva hjärnan har jag ganska bra koll på hur det ser ut. Jag såg hur det lös i minimannens ögon och det var hans tur att få det där bubblande skrattet inom sig. Det är konstigt hur man blir 7,5 år när man kommer till läkaren för jag berättade snällt både om färg och konsistans. Sen blev det penicilin till mig och glass ordination till minimannen. Jag börjar känna mig bättre idag, men stackars minimannen är sämre. Inge kul och det bubblande skrattet känns långt borta. Ska gå och köpa färskt bröd åt honom nu. Vi bor ju numera granne med bageriet. Lyx.

märkligt men jag blev så glad

Jag sov en stund, eller kanske en 2-3h på eftermiddagen, det var skönt fast när jag vaknade så var det mörkt ute. Det hade ringt på min jobbmobil, det var superbossen. Alltså, ibland fattar jag ingenting. Jag ringde naturligvis upp även om klockan hade hunnit bli 19.00 och hon förmodligen inte var kvar på jobbet. Alltså och nu till det konstiga, kanske precis som att jag blir lite väl drabbad av konstiga åkommor och händelser så kan jag ibland också känna att jag har lite tur??, eller kanske mer att jag har ganska många snälla människor runt omkring mig. Ok, vad hon ville? Jo, hon ringde för att tala om att hon hade fått igenom en löneförhöjning för mig trots att det inte är löneförhandlingar än på ett halvår......alltså ingen jättesumma, men ändå. Min högsta chef ringer hem till mig när jag är sjuk för att tala om att hon höjer min lön och dessutom retroaktivt sen aug. Alltså jag har inte ens bett om det. Hon visste visserligen om att jag hade blivit lite felaktigt behandlad under senaste förhandlingarna i april då min föredetta chef ville ha bort mig. Men alltså jag fick ju naturligtvis ett påslag även om det inte var det bästa hittills. Alltså ibland fattar jag inget alls, men jag blev så himla himla glad. Sen pratade vi en ganska lång stund. Jag gillar henne för hon är himla mänsklig. Fast jag ska också säga att hon är en jävel på att delegera jobb. Man får liksom arbeta för sin lön. När jag pratade med henne såg jag att det kommit en lapp i brevlådan medan jag sov. Det var från BRF. F.r.o.m 16 december äger jag min lägenhet!! Yippi, Kanske är det så att jag inte bara har gjort ont i mitt förra liv.....Nu vänder det.....

host host

ja, här händer inte mkt. Minimannen gör sin mamma sällskap hemma. I går bad han om en alvedon då han hade ont i halsen, och pang bara, så ligger vi nu i varsin säng, i varsitt rum, med varsin tv och varsin dator i knät. Han snorar och nyser och det gör ont i mammahjärtat när jag hör honom.
Själv börjar jag känna mig bättre på så sätt att jag inte längre har feber. Dock kommer dagen tillbringas till sängs. Roligare kunde man ha det. Vi ska kolla på film minimannen och jag, sen tror jag att jag ska försöka ta mig till konsum och köpa hans favoritglass och nån tidning till honom. Man ska ha det bra när man är sjuk.

snorar och nyser

i natt vaknade jag halv tre av att det gjorde så himla ont i halsen. Efter nån timme å två alvedon somnade jag om. Upp vid halvsju och insåg att jag kanske inte var helt frisk..Två alvedon till och till vc för att mäta hur mina sköldkörtelhormoner mådde. Någonstans där börjar morgonstressen. Labbet öppnade inte förrän 7.45 och jag bör vara på jobbet 7.45, en ekvation som inte går ihop. Jag gjorde mitt allra bästa för att le snällt mot alla eventuella provtagare som gick förbi i hopp om att någon skulle förbarma sig över mig där jag satt i väntrummet 30 min innan de öppnade. Några hälsade glatt godmorgon tillbaka, men nej nej, ingen verkade ha någon lust att sticka mig i armen en endaste minut innan 7.45. 7.44 ringer jobbmobilen, energitjyven undrade om jag var på "g". (hon slänger sig med lite slang emellanåt). Hm:ade ngt om att jag var på väg, vilket inte var en lögn helt å hållet då jag faktiskt hade lämnat mitt hem. Hon ville att jag skulle arbeta med en hel skara med små människor som knappt når mig till naveln, undrar om hon har missat att jag är en mkt elak människa som inte alls är särskilt förtjust i såna små liv.....men då det bara rörde sig om en timme och jag dessutom skulle få sällskap av Min kära H som inte behagar jobba kvar, men vänligt nog kommer å gästspelar ibland så sa jag självklart. 7.47 fick jag komma in, 7.49 och två rör blod fattigare var jag på väg till jobbet.
Kära H är ju en sån där riktig fröken som vet hur man gör så hon styrde upp och fick leda. Själv försökte jag få en av dessa små juveler att sitta still, vilket jag naturligtvis inte lyckades med.
Ëfter en timme kom en sån där påriktigt människa in och löste av mig. Pustade ut och konstaterade att jag nog inte hade skadat någon av dessa kryp för livet och återgick till mitt låtsasliv och låtsasjobb där jag sitter och låtsas göra ngt viktigt på dagarna. Sen började det. Alltså helt klart är ju att jag inte har offrat tillräckligt till stora "håll dig frisk guden", för snoret började rinna ut från min näsa som de gör på såna där otäcka saker som sitter i sandlådan och är skitiga. Jag börjar skaka som en jävla centrifug och halsen gör så ont så ont. Men jag är tapper. Jag jobbar på, ända tills någon råkade fråga hur jag mådde. Då brast det. Tårarna rann och jag fick ju erkänna att jag skämdes för att jag blivit sjuk igen. Det var ju inte allt för länge sen sist. och nu till bekännelsen:
Alltså stora tuffa mellansyrran tycker det är genant att vara sjuk och vill helst inte säga ngt till sin närmaste chef och går hellre å mår piss på jobbet. En kollega, en mkt snäll sån frågade för vems skull jag var på jobbet. och då sa jag som det var. Snoret rann, tårarna rann och jag gick hem. Sen ringde energitjyven och jag misstänker att någon skvallrat på mig. För hon talade om att hon tyckte det var bra att jag gick hem????
16.00 ringer min kära doktor. Provsvaren är redan klara, och jag fick order om att öka dosen lite till. Det är iaf på rätt väg. Hon påminde mig också om att jag är känslig för alla sorters virus osv, samt att man även blir lite labil tills man ställt in rätt dos....NÄHÄ menar du. Jag är ju lika stabil som asplöv.....

Fan Fan Fan

Kul att man fick vara glad ett par dagar iaf. Ett samtal i går kväll fick mig att må piss. Kommer jag någongång bli fri? Ni som känt mig länge vet vad jag syftar på. Nä jag orkar inte tänka. Helvetes jävla piss. Jag hatar just nu.

inga mål, lite choklad och en aning flirtig

Fan jävla skitungar. Inte vann jag, ööö ok(vi) däremot gjorde minimannen två tunnlar på sin kära moder....och ett av målen. Tänker definitivt ta åt mig lite av den äran då jag har fostrat honom och mer eller mindre tvingat honom att börja spela fotboll....Dessutom borde de små liven få rött kort för att de är så snabba, åtminstone kunde jag väl fått en liten straff tycker jag. Jag gjorde iaf mitt bästa vilket ledde till en jävla tränigsvärk och två blåmärken....Kul var det iaf!!!
Dagen har varit jättebra. Var på arbetsplats nr 2 och jobbade lite extra då min kollega där har tagit semester efter sin flytt? Hm är det så man ska göra?? Är man inte tvungen att jobba heltid och måla om och borra efter jobbtid? Ska allvarligt överväga det nästa gång jag flyttar.
Dagens höjdpunkt: Jag sitter på mitt jobb när A, en ny kollega kommer och frågar om jag inte ska vara med på mötet. HA svarar jag bara, aldrig i livet möten är skittråkiga ( jag hade redan varit på samma möte på andra skolan i förrigår....)han påminner mig då att det finns fika i personalrummet innan mötet börjar. Finns det choklad???? svarar jag då. - nä men mackor. Såg nog lite besviken ut för då frågar han om jag verkligen ville ha choklad. Jaaaaa, svarar jag då.
Efter en liten stund kommer denna fantastiska kille ner till mig med en chokladask! Alltså hur bra får man inte ha det. Whiskey av kollegan på ena skolan och chokladask av en annan på andra skolan. Jag måste vara en mkt snäll människa som får presenter på jobbet, eller vill de ha något??? hm har nog inte så mkt att erbjuda, det skulle väl möjligtvis vara att de kan få veta hur budget ligger till före någon annan.... Ska förövrigt lägga till att denna kollega har flickvän så det var inge flirt, bara vänlighet. hm lite synd för han va ganska söt och hemskt trevlig och dessutom i lämplig ålder.....hm det var nog ganska mkt synd, annars hade jag kunnat flirta med honom. Flirta är förövrigt just nu det jag mest vill göra. En smula kärlekskrank är jag nog.

fotboll och trasiga naglar

Godmorgon. Pigg som en mört och redo för dagens händelser. I kväll väntar en riktig utmaning. Lära sig borra odyl är inget mot kvällens match. Grabbarna i fotbollslaget vs föräldrarna i fotbollslaget. Skoja ja är taggad. Hade fått ett mail där föräldralaget hittills fått ihop två backar! Alltså hur kan man frivilligt vilja spela back? Alltså får man nu välja ( vilket jag aldrig fått tidigare då jag absolut inte kan spela fotboll...) så vill man väl göra mål! Jag har redan övat in min målgest! Fördelen med att ha en miniman som snart är tonåring är att man inte längre behöver tänka på att man kanske springer över dom, puttar dom så att de ramlar osv. Minimannen är 8 cm kortare än mig, visserligen lite lättare men detsamma gäller många andra killar i laget så jävlar vilka närkamper det kommer att bli.
Som sagt så är det typ klart hemma nu. Alltså så klart det kan bli innan köks och badrumsrenoveringarna. Men det dröjer ju lite så nu återstår bara: 1 säck med grovsopor och 3 kartonger som ska ner i källaren. Min förhoppning är nu att kartongerna kommer dit av sig själv under dagen för jag vill inte bära dit dom. Jag har så jävla ont i mina händer och naglarna ska vi inte prata om, detta efter allt bärande, målande, borrande osv. Så kära kartonger med minimannens leksaker, spel osv osv kan ni vara snälla och masa er ner 4 trappor till källarförrådet under dagen?
I helgen träffade jag exets syrra för första gången på flera månader, hon var här och hjälpte till å måla. Så gulligt och jag märkte på minimannen att han verkligen var glad att hon kom hit. Men nu är det dags för kaffe, har sovmorgon i dag, eller rättare sagt: förskjuten arbetstid. Personalmöte i kväll. Så¨det blir till å dra på sig benskydd o fotbollsdojjor direkt efter jobbet. Akta er små minmän annars sparkar jag er på benen..............

trött å glad

Det är i stort sett klart. Jag tycker jättemycket om min nya lägenhet och jag har verkligen flyttat in. I dag kom även en del hyllor upp på väggarna tack vare min alldeleles egen nya fina borrmaskin som jag köpte i går.
Super tack till er som hjälp mig både innan under och efter flytten., Lo, Li, Ci osv osv fast ett särskilt tack till dig Ma som både innan och efter ha varit här och räddat mig, ordnat upp mitt kaos och har en förmåga att se lösningar. LOVE!!
orkar inte skriva om allt just nu är bara så himla glad att det börjar bli klart.
Tänker somna nu, med ett leende på läpparna för jag är nöjd, glad och helt jävla slut

Säg att du skämtar för fan

Men herre gud säger jag bara. Hur kan det vara så att en enda människa ska råka ut för tamigtusan allt möjligt konstigt.
Dagens händelse. Upp tidigt för att hinna packa lite till, på jobbet strax före 8. Sjukt mycket att göra som vanligt, och extra mkt nu inför höstens avläsning av elever....3 utbildningstillfällen på samma vecka och arbete som jag ligger efter med pga av sjukdom. Hade med nöd och näppe och lite amen fått ok till att ta en halv semesterdag så här dagen innan själva flyttlasset går. Hm undrar om mina chefer känner till att jag har laglig rätt till det? knappast va!
Hem vid tolv, packa, städa, frosta av frys, städa mer, packa mer. Vid 17.00 började vi gå emellan lägenheterna med prylar för att underlätta inför morgondagen. Allt lugnt, vid 18.30 dags för paus då minimannen som vanligt hade match. Direkt hem för att fortsätta packning, städning osv och NU HÄNDER DET som inte händer andra. Telefonen ringer och det är mannen som jag ska byta lägenhet med. Alltså den mannen som under ett par timmar har burit grejer från sin till min lägenhet, han gråter. Gråter och är helt förtvivlad. Han vill inte byta längre. Alltså, här står jag i min nystädade lägenhet utan en pryl då det mesta av mina saker befinner sig i hans lägenhet i kartonger. Jag blev helt stum. Skämtar han med mig? ska detta vara kul? Men nej, detta är fullaste allvar. Jag frågar vad han menar och han säger att han inte kommer att trivas i min lägenhet???? Jag säger åt honom att jag tänker komma över till honom på en gång och går dit. Hans ytterdörr står på vid gavel och en kvinna som sedan visar sig vara hans granne står innanför. Jag tittar efter mannen men ser bara hans son som spelar dataspel och hans dotter som leker. Kvinnan pekar åt sovrummet och där ligger han på en madrass på golvet och är knappt kontaktbar. Efter en stund förstår jag att han har fått en panikångestattack och att det inte är någon idé att en försöka prata med honom eller ännu mindre ifrågasätta vad fan han håller på med. Jag sätter mig på golvet bredvid och pratar lugnt med honom. Inte om lägenheterna utan bara helt allmänt. Funderar på om jag behöver ringa en läkare, om han behvöer något lugnande med tanke på barnen, men avvaktar. Grannen står där bredvid och vi småpratar lite. Hon känner iaf honom, vilket är mer än jag gör. Efter en stund reser han sig från golvet och hjälper sin dotter med något. Situationen är så absurd. Jag sitter på golvet i en lägenhet jag ska flytta in i dagen efter och den strax över medelåldriga mannen som ska flytta in i min lägenhet ligger och gråter på golvet för att han inte vill flytta....öööööööö ursäkta men vi har redan skrivit kontrakt och din lägenhet är inte längre din och du snabba på med att städa nu va du har inte tid att ligga där, det sa jag inte. Jag gick hem och luften gick ur mig totalt. Detta är inte verkligt, detta händer inte mig. Men jo, såklart att kan något gå tokigt så gör det ju det, detta är ju inte första gången men helt klart är att jag aldrig tidigare varit med om något liknande. Efter två koppar kaffe och tre cigaretter så ringer hans granne. Hon hade förklarat för honom att han inte hade något val, att betänketiden liksom var förbi osv osv. Så nu sitter jag här, allt är nästan klart och jag har en endaste liten lampa kvar och folk kommer hit för att hjälpa mig i morgonbitti och jag har inte en aning om vad som händer i morgon. Kommer han ligga på golvet eller kommer han att flytta??? jag återkommer med besked i morgon om jag inte kan flytta, men kommer flytten genomföras så har jag inge bredband förrän på måndag........

Nattliv hos mellansyrran

Så vad händer på natten i mitt hem? Något surrar lite tyst, troligtvis kylen eller frysen. Hungern gör sig påmind när magen kurrar. Annars tyst och stilla.
Är nu inne på tredje natten utan ordentlig sömn. vaknar ideligen av otäcka drömmar. Vet inte riktigt vad som är på gång, men något gör mig orolig. Säkert en blandning av feber, flyttnojja, osv. Personer som tack och lov inte på länge har funnits i min närvaro, dyker plötsligt upp i mina tankar och gör sig påminda. Inte trevligt.
Vid o4.00 gav jag upp och satte på tv.n. Coops fanns å kolla på. Tycker inte om det programmet. Tycker det är rätt mycket övervåld i mina ögon. Sen vet jag inte om jag tycker det är rätt att hänga ut människor på det sättet. Alltså har de begått grova brott är det väl en sak, men de riktigt förnedrade en alkoholist som hade snott en cykel och hängde ut honom inför x antal miljoner människor. Nej jag tycker inte det är rimligt.
Nu går min granne till jobbet. Det måste betyda att klockan snart är 6 och jag kan strax göra kaffe. Minimannen sover gått. Går ibland fortfarande in och tittar till honom när han har somnat. Han är så himla söt när han sover. Ofta med ena armen över ögonen alternativt båda armarna rakt ut eller upp. Han har inga sömnproblem han inte. Han är fin min miniman.

Mellansyrran jagar

Vaknade upp halvtio och kände mig för första gången på en vecka inte överkörd av en traktor! Vilken fantastik känsla när man förstår att det börar vända. Ambitiös som jag är körde jag igång direkt då det är ganska mycket kvar att göra och packa och all hjälp som jag räknat med har uteblivit av förklarliga skäl....
Så nu sisådär 10 timmar är köket och vardagsrummet längre inga rum. Eftersom jag har svårt att göra saker halvdant blev det en helrensning. 3/4 delar av mitt förra liv är nu borta, eller rättare sagt står i sopsäckar/kartonger i hallen då jag inte orkar bära ut det. Samtliga fönster i v-rummet är putsade inne, ute och emellan. Det var då det hände. Det som under inga omständigheter fick hända. En gigantiskt stor äcklig 8- bent vidunder föll ner bakom ett av elementen. Paniken spred sig snabbt i kroppen och jakten började, han eller jag vem ska dö först.
Beredd med damsugarslangen i högsta hugg för att förinta den fort som fan innan den attakerar mig, stod jag beredd. Den jäveln höll sig på säkert avstånd bakom elementet där jag inte kom åt. Så höll vi på han på sin vakt och jag beredd att kämpa för livet. Läget är oförändrat, otäckingen är kvar och jag beredd.....

Vad var det jag sa

Kan man få en konstig sjukdom så ger jag mig fan på att den drabbar mig. Har nu legat sjuk, med jättekonstig feber som växlar 2 grader på en timme, sen i fredags.
Idag fick det vara nog. Kände att dom där doktorerna faktiskt fick ge mig lite medicin nu då jag absolut inte har tid att vara sjuk. Det gick så där. Sänkan var bra, halsen röd, örat rött, andningen tung, ont lite här och var, men sänkan var toppen dvs jag har ingen infektion.......alltså virus. Hon hämtade in en annan doktor som också fick känna och klämma på mig, samt tog tempen!!!! dock i örat men ändå, fick mig att känna mig som typ 5 år.
Sen kom domen. Ja du mellansyrran, det kan vara så att du har svininfluensan, men det kan också vara ett annat virus??????? Ja ha svarade jag då! Vad ska man svara liksom. Frågade snälla doktorn om dom inte kunde kolla det då? Men nej nej, dom kan ju inte kolla alla som kommer in och kanske har svininfluensa!!! Så klart! Dumma dumma jag, hur kunde jag tro det. Så jag fick gå hem igen. Trodde jag åtminstone skulle få lite medicin, men nix pix, inga bakterier ingen medicin. Fick rådet att hålla mig isolerad från min omgivning och ha minst två feberfria dagar innan jag gick tillbaka till jobbet. Och förstås ringa tillbaka om jag behövde ett sjukintyg.....Shysst. Så här sitter jag med min kanske svininfluensa och mina flyttkartonger över hela lägenheten och konstaterar att jag inte har ork att göra ngt åt det. Så kan det vara...

tvättstuga, källarrensning och Zlatan

Vaknade i morse och kände mig frisk. Rensade hela källaren och slängde så mycket av mitt liv, eller förra liv kanske. Passade på att köra 6 maskiner tvätt i tvättstugan för omväxlingsskull, minimannen erbjöd sig att vara i tvättstugan så jag kunde få se matchen då jag hade varit så dum att jag prickat in tvättiden samtidigt som Sverige-ungern. Men så ego är jag inte, han ville ju se den lika mkt som jag så jag skickade hem honom och kvar blev jag med en kärring och en gubbe som råkade i luven på varandra. Herregud säger jag bara. Hur i helvete kan man slösa energi på att någon har tagit en ledig torktumlare? Efter nån minut orkade jag inte lyssna på deras bråk så jag tog en promenad medan tvätten fick sköta sig själv. När jag kom tillbaka hade båda två bestämt sig för att jag skulle vara på deras lag. Dom kom alltså på fullt allvar fram till mig båda två för att snacka skit om den andra. Alltså två personer över 60, moget säger jag bara. Där någonstans kände jag att febern var tillbaka. Helt plötsligt ville jag bara be dom dra åt helvete, eller åtminstone sänka sin röster. Sen ångrade jag att jag skickat hem minimannen då jag hade behövt honom mer än någonsin. Väl hemma hann jag se sista kvarten av matchen, Zlatan du är min hjälte. Långnäsa till er som säger att han inte har i landslaget att göra, ni är bara avundsjuka. Nu ska jag sluta för jag är så trött och har ont så jag kommer snart skriva nåt elakt till er....

Ska jag få en knorr nu?

Mellansyrran är sjuk! Ligger i soffan, kollar på nåt skitdåligt program orkar inte hämta tv-kontrollen som ligger framme vid tv:n. Huvudet värker och febern gör att jag ligger inlindad i massa täcken. Har inte tid med det här. Skulle behöva fixa i källaren då vi byter förådet först. Fick precis frågan om jag hade svininfluensa? Varför skulle jag ha det? Jag är väl förkyld som man blir ibland. I bland ställer folk dumma frågor. Om jag nu mot all förmodan skulle ha det, hur skulle jag i såna fall kunna skilja det från en vanlig förkylning/influensa. Det har ju inte direkt vuxit ut någon knorr ännu, men det kanske kommer, vad vet jag. I såna fall lovar jag att lägga ut bild på den! Nä det här var för jobbigt. Återkommer när jag orkar läsa vad jag skriver.

Här går det fort

Ja då var besiktningen av lägenheten klar. Det gick bra, ingenting om kaffefläckarna. Vi bestämde flyttdatumet till 19-20 september, dvs om två veckor. För två veckor sen var ingenting klart och nu ska jag plötsligt köpa lägenhet. Ha ha som alltid med mig går saker och ting ganska fort om jag får bestämma, och konstigt nog går det nästan alltid bra. Fort och fel händer inte så ofta tack och lov. Nu återstår bara att samla folk som vill bära! Så känner du att du vill ha något att göra den helgen så tar jag tacksamt emot den hjälp jag kan få!

Man är ju rätt bra!

sitter i soffan och väntar. Väntar på att besiktningsmannen ska komma och inspektera min lägenhet inför flytten. Är inte speciellt nervös, det som jag eventuellt skulle kunna få ett nedslag på är några kaffefläckar på tapeten i mitt sovrum som jag inte lyckats få bort. Men å andra sidan är det värt att få måla om ifall så blir, för det var när exet ljög mig rakt upp i ansiktet som jag hällde kaffet över honom och då råkade det komma lite på väggen. Exet ja, nu kom han upp igen. Tänker inte så mycket längre, att tiden läker såren är något som är sant. Träffade vännen E häromdagen för första gången på väldigt länge. Då pratade vi en del om honom. Och visst svider det när jag tänker på det, men mest kanske jag funderar över varför han gick bakom min rygg. Varför jag inte var värd mer än att han gång på gång gick bakom min rygg. Den känslan svider så enormt, att plötsligt vara den som betyder så lite att det är ok att ljuga och bedra gång på gång det gör ju ont.
Halv tio kommer besked om reporäntan. Upp eller ner??? Har väl aldrig brytt mig tidigare men nu kommer ju räntan påverka min ekonomi så jag får väl försöka sätta mig in lite i den världen.
I morgon är det fredag, då är jag på nya jobbet. Jag jobbar fortfarande otroligt mycket och har långa dagar. Glömmer ofta bort att jag ska gå hem, men det är så roligt så det gör ingenting, fast det kommer inte hålla i längden. Minimannen trivs kanon i sin nya skola. Ni skulle ha satt honom i morse, shit va snygg han var. Det skulle vara skolfoto idag och det syntes. I bland känns det så märkligt livet som mamma. Minimannen skrev ett brev till sin engelska fröken i går. Han är skitduktig på engelska, och när jag tittar på honom så ser jag plötsligt en kille som börjar bli stor på riktigt. Alltså det känns helt grymt, jag har en skitsnygg son, som dessutom är begåvad, klok, snäll och duktig på det mesta han tar sig för. Visst är han emellanåt pissjobbig, förpubertal osv, men oj vad jag är grymt stolt över honom och det är min förtjänst, ha ha. Jag har ensam stått för hans uppfostran, fan va bra jag är. Slå det om ni kan. Han kommer lyckas i livet. No doubt

Nystart snart

Det är dags nu. Och ännu mer säker blev jag efter att ha tillbringat helgen på landsbyggden. Jag är ingen stockholmtjej, kommer aldrig bli och har nog aldrig varit. Så mycket bättre jag mår när jag får komma ut i naturen. Jag vill ha min trädgård och rensa ogräs i, jag vill ha både hund och katt och helst en häst också. Jag vill inte leva ett låtsasliv där det som är viktigt i livet är vilken mobil du har, vilket märke du har på din jacka osv, och lägenheten som jag köper blir ett första steg på den vägen.
Naturligtvis är jag inte så präktig hela jag. En del av mig tycker det är skitkul att gå ut på krogen, kan betala ganska mycket för ett par shyssta jeans och tycker det är bra mycket roligare att köra min lilla svarta bil än den stora fula blå!!! Men detta går ju att kombinera och det tänker jag göra.
Ja, det är väl klart nu. Jag flyttar om ca en månad. Det som stör mig är att sen köket blev klart så är jag väldigt nöjd med min lägenhet, men det kan inte hjälpas, att få starta om i en ny lägenhet blir nog också bra. Dessutom tänker jag lämna kvar de tråkiga minnena och besvikelserna i lägenheten till de nya hyresgästerna. Dom verkar vara så jäkla tråkiga och konstiga. Undrar hur dom reagerar när dom märker att det spökar här?

Livet går fort och jag hinner inte med

Just nu känns det som att livet rusar på i 180 och jag försöker att följa med men det går sådär bra. Status god. Jobbet är fortfarande roligt, jag trivs verkligen kanon, tycker om mina arbetskamrater och nya jobbet är också jättebra. Kan känna mig en smula splittrad med mina två arbetsplatser men jag har kul på båda mina jobb just nu. Fortfarande helt galet mycket att göra, men jag lyckas hålla saker under kontroll förutom när brandlarmet gick idag och jag insåg för sent att det var mitt ansvar att kolla att alla var på rätt plats. Jag gick muttrande omkring och vart lite småsur på att folk inte kunde göra sitt jobb så att jag var tvungen att göra det istället. Tills jag läste på i efterhand och kunde konstatera att den som inte hade gjort sitt jobb var jag själv. Hm, skämdes en smula, men det var bara att be om ursäkt till dem jag hade fräst åt. Alla var så oerhört gulliga och ingen tyckte att jag hade gjort fel, ha ha. Tur man har snälla arbetskamrater. Annars ja vad händer, inte mycket, eller tvärtom, för mycket. Passade på att åka förbi kära H då jag slutade tidigt och inte har träffat henne på länge. Satt med hennes hund i knät, (är helt övertygad att jag och hunden förstår varandra) vilket passade perfekt då jag inte orkade hjälpa till med något. Erbjöd mig inte ens att koka kaffe.....Hunden förstod hur trött jag var och parkerade sig därför i mitt knä. Lika trevligt som alltid att träffa H. Saknar henne så på jobbet. Var på jobbet 6.15 i morse, livrädd för att försova mig vaknade jag försäkerhetsskull vid 1 på natten och var helt övertygad om att väckarklockan hade ringt, så jag gick upp och gjorde kaffe för att sen se på micron att jag skulle få sova 4 timmar till.....Lite synd var det allt att jag vaknade då jag i min dröm höll på att lura en gammal tant på hennes förmögenhet, energitjyven och jag samarbetade för fullt för att sno åt oss allt hon hade, undrar om det har att göra med att mina arbetsplatser har dålig ekonomi. Kul var drömmen iaf.
Har så mycket i mitt huvud nu som jag har svårt att förstå och ännu svårare att sortera upp, är helt oförstående till att små barn bär huckle, att små barn ska fasta, att israel är arg på sverige för en artikel, att det är så många as i vårt samhälle, att vi människor är så fruktansvärt styrda av det materiella och mycket mycket annat. Önskar att jag var lite enklare i mitt sinne, och inte lät mig påverkas så mycket som jag gör. Skulle vilja skriva en debattartikel om de flesta av dessa ämnen för det känns som jag har mycket i min hjärna som skulle behöva komma på pränt. Eller varför inte en artikel om den dumma jäveln på com hem som pratade med mig som jag var 3 år när jag ringde och klagade på att mitt bredband inte funkat på 2 dygn. Han pratade så jävla långsamt och försökte vara så pedagogisk så att jag inte fattade ett skit av vad han sa. Var tvungen att tala om för honom att om han inte pratade lite snabbare så ville jag prata med hans kollega istället. Inte fan har jag tid att sitta i telefonkö i tio minuter för att sen behöva lyssna på någon som praaaatar såååååå låååångsaaaaaaaant att deeeeet ääääääääär svåååååååårt att fööööööööörstååååååååå. IDIOT. och när han sen för tredje gången bad mig dra ut kontakten till datorn så undrade jag på riktigt vilken jävla kurs han hade gått om hans enda lösning på bredbandsproblemen var att dra ut en sladd. Hoppas han var praoelev, eller jobbade ideelt för inte kan han väl få betalt???
Känner mig lite speedad, undrar om min medicindos är för hög??? Kanske var för tidigt att jubla för att proverna var bra sist. Läkaren sa att det kunde ta upp till ett år att ställa in rätt dos, fast tusen gånger hellre speedad än så ledsen och deprimerad som jag var innan levaxinet. Tänk att lite tabletter kan förändra hela ens liv, visst är det fantastiskt....

stressen fortsätter....

om jag var stressad innan för att det är mycket på jobbet, inser jag att det bara är att lägga ner. Skulle behöva någon som kom och organiserade upp mitt liv nu. Kära H tyckte jag kunde sätta en adresslapp på minimannen och hoppas han kommer rätt. Kanske kunde sätta en adresslapp på mig själv också och hoppas nån kommer och hämtar mig också????

STRESS

Status. STRESSAD. Jobbar som en jävla idiot, hur mkt som helst att göra. Ny chef, tror det blir bra. Minimannen började högstadiet idag, har blev upptäckt av sin moster på skolgården och fick en puss som hamnade på örat. Han skämdes som fan då han stod med sina blivande klasskompisar. Hans onda mamma skrattade när hon fick höra det. Fast naturligtvis bakom hans rygg. Till honom sa jag bara att jag lovade att ringa och skälla på henne och förklara att man inte gör så....ha ha
Annars??? Det har nu ringt någon hit 3 kvällar på raken med skyddat nr. Minimannen svarade igår och då var det någon som sökte mig. Han hade frågat om han skulle hälsa något och fått en lur i örat. Jag svarade ikväll när det ringde och det var tyst i luren. Det kanske är en stum människa som vill föra fram ett jätteviktigt budskap till mig och tror att jag är tankeläsare???? eller kanske är det någon som ringer för att lyssna till min vackra stämma?? eller så är det nån dum jävel som inte har något att säga. Det är min teori.
Annars? Har fått svaren från senaste testerna av sköldkörteln. och Levaxinet funkar kanon. Värdena var nere på 4,7 vilket betyder på väg att bli normala. Skulle öka en tablett och sen nya prover om 5 veckor. Jag känner jättestor skillnad tror jag. Eller så är det psykosomatiskt, skitsamma vilket. Vill inte längre dö ialla fall.
Friidrotts vm pågår, champions league pågår, och det behöver städas så jag springer mellan, matlagning, fönsterputsning, tv,n och ska snart dra till träningen. Tror orken är på väg tillbaka. Är inte längre en apatisk mellansyrra.

Hur är det möjligt

Min tv är på lagning då den surrar, min dator ska in på lagning då på och av knappen bara funkar när den själv vill, och nu måste jag lämna in damsugarhelvetet också då det är en plastbit som ramlar av hela jävla tiden. Hur fan är det möjligt. Hur kan det vara så att allt jag köper som har med elektronik att göra går sönder? Ok om jag hade handlat mina grejer på Erkans tv och el butik i en sunkig förortslokal för schystpris kompis. Jag har inte det. Jag handlar inte hos Erkans tv och el butik. Jag handlar mina grejer på Onoff, elgiganten och jag köper aldrig det som är billigast. Jag köper det jag vill ha, även om det kostar lite mer, och ändå går det sönder. Jag är inte oförsiktig med mina saker, möjligtvis blir damsugaren lite utsatt då jag använder den dagligen, men fan, den är 6 månader gammal och lite längre borde den väl hålla?
I bland så funderar jag på vad jag har gjort i mitt förra liv då det känns som jag blir straffad stup i kvarten. Lite känns det så att kan någonting gå fel så gör det det, och dessutom förväntas jag vara lika glad för det. Jag är inte det. Just nu är jag bara trött och känner mig lite nere. Inte deppig, mer kanske ensam. För trots fantastiska vänner som alltid finns för mig och en underbar snart tonårig miniman, så känner jag mig förbannat ensam. Har ingen lust att skruva ihop en enda jävla cykel till, inte skruva isär ett jävla rör till, inte försöka laga en jävla pryl till, inte åka iväg och lämna in en jävla grej till på lagning. Jag är trött på att ha allt ansvar själv. Jag är trött på att råka ut för konstiga sjukdomar, åkommor och annat. Jag är ledsen över att den kille som jag trodde jag skulle leva med valde att svika mig så oerhört så att jag inte vet hur jag ska få tillbaka min självkänsla. Han fick mig att känna mig så fruktansvärt värdelös när han lämnade nyckeln i brevlådan efter tre år och sen inte höra av sig mer, inte ens till minimannen. Svårare blir det när jag inte har en aning om han var otrogen mot mig. Jag vet att han gick bakom min rygg, men jag vet inte varför. Och vetskapen om jag inte betydde mer än att han bara kunde dra när jag ville få känna mig älskad. Fan också. I dag är det skittungt, och i morgon ska jag gå till jobbet med ett leende på läpparna och låtsas som att livet är kul. Jag är som en clown. Masken på så är mellansyrran som klarar allt och alltid är glad framme igen. Så trött på mig själv.

Jag är lyckligt lottad

Minimannen drog ju som jag tidigare skrev in till grönan med en kompis och jag låg kvar i sängen med min kaffekopp. Dagens träning innebar en kort runda i skogen, inte ens 3 km. Men det är verkligen upp och nerförsbackar så det måste innebära att jag kan räkna det som minst 5 på löpbandet.....i alla fall känns det bättre om jag tänker så. Ringde sen min kära vän L för att höra hur det gått med hennes knä som skadades i en väldigt otäck händelse för drygt en vecka sen. Passade på att bjuda in mig på fika hos henne då vi knappt har setts under sommaren (vissa har det bra och är lediga länge..) är knappt ett dugg avundsjuk på dessa lärares ledigheter. Å andra sidan hade jag aldrig velat byta, med tanke på alla neddragningar inom skolvärlden. Inte alldeles ovanligt så slutade denna eftermiddagsfika med middag och vin. Åh jag har verkligen tur som har denna vän och hennes familj. Har inte funderat så mycket på det här innan, men idag så slog det mig att jag bara var en snorunge när jag lärde känna henne. Knappt 20 år och ensamstående m minimannen. Jag pluggade på komvux, och min enda inkomst var studielån på 7000 kr / månad och dessutom hade jag en rätt tuff bakgrund. ´Jag genomgick även en vårdnadstvist mot en galning under den här tiden. Frågan är om jag själv hade varit lika ädel som L som släppte in mig i hennes och hennes familjs liv, om jag själv hade mött en 20 åring i samma situation, jag tror faktiskt inte det, men hon gjorde det. Vänskapen utvecklades efter hand och idag är L en av de få som jag litar fullständigt på och verkligen kan dela både glädje och sorg med. Jag är med andra ord lyckligt lottad som har dessa vänner. Då L genomgår en hälsokur fick jag dricka vin själv. Det var inte ens mitt vin, utan en flaska från deras föråd. Hm. Minimannen anslöt till vårt sällskap efter sitt grönanbesök iförd sina snyggaste kläder, kläder som inte skulle användas förrän skolstarten och som legat ihopvikta i flera veckor nu. Nya jeans och en vit piketröja samt en vctjacka av märket reebook. L:s äkta hälft hade erbjudit sig att åka med minimannen och L:s jämnåriga dotter med kompis in till The Voice-09 i kungsan och då krävs det att man är snygg. De var snygga. Minimannen hade lagt ner tid på att få varenda hårstrå på rätt plats och L: dotter, ja vad ska man säga; supersöt tonårstjej. Jag får lite flashbacks när jag ser henne, inte för att jag var så söt som hon, men jag hade nog velat vara det, själv var jag nog mest en sportnörd som tillochmed hade gympalektioner med killarna för att få motstånd när vi sprang. Tränade friidrott 4 dagar i veckan, och hade på sin höjd lite mascara. Känner mig fortfarande lite som en sportnörd. Kommer väl aldrig bli så tjejjig som jag skulle vilja, men jag är jag och det får duga. Fattar väl också att det inte är så tjejjigt att gilla fotboll, sport i allmänhet och vars högsta önskan är att bli polis, dessutom gillar jag skogen, fiske och annat. Men jag har också börjat acceptera det och inse att jag faktiskt har andra kvaliteer. Jag är lojal mot dem jag tycker om, jag är en bra mamma och jag klarar ofta av det jag tar mig för. Men visst önskar jag ibland att jag hade varit tjejen man vänder sig om efter, eller den som passar i allt den sätter på sig, men jag blir aldrig hon, men jag börjar nog tycka om den jag är. Långt ifrån perfekt, men som duger som hon är.

Tröttmössa

Sommaren är slut, men gymmet har fortfarande sommartider. Vilket innebär att jag nu för 3:e gången den här sommaren har åkt dit på en lördag och det har då visat sig vara stängt. Så trött man blir. Det innebär att jag antingen måste åka till ett annat gym eller ut å springa. Det var inte alls vad jag ville.

Minimannen sa att jag sov oroligt. Hade tydligen kastat mig runt i sängen, fladdrat m ögonlocken och pratat för mig själv.... Det sista är iof inte ovanligt, pratar ofta i sömnen. Han hade till och med gått in i mitt sovrum för att kolla vad jag höll på med. Själv minns jag inget, utan vaknade av att minimannen stod och gjorde pannkakor till frukost och oset vandrade sig in till mig, bläää. Jag är it så förtjust i pannkakor direkt efter uppvaknandet, men en kopp kaffe, eller tre koppar blev det och två knäckemackor blev toppen. Sen drog han iväg till Grönan m en kompis. Själv gick jag och la mig igen. Nyhetsmorgon och en kopp kaffe till, denna gång liggandes i sängen är höjden av njutning, och det är faktiskt en hel timme tills jag åker och tränar. Dessutom är jag nyfiken på vad dagen har för planer för mig.
Dagens bekännelse: Jag skäms över att jag ligger kvar i sängen en lördagmorgon, när jag i stället hade kunnat göra massa andra saker, skamkänslorna vill inte försvinna.

vardagen är tillbaka, på både gott och ont. Lärarkåren kom igår och det var kul å se en del, men va förbannad jag blev på energitjyven. Det var ett jävla ståhej och det var så mycket som skulle fixas innan de kom. Energitjyven berättade att hon inte kunnat sova för att lärarna skulle komma tillbaka, men när vi "övriga" kom tillbaka sov hon tydligen väldigt gott. Lärarna möttes av kaffe och energitjyvens hembakta bullar. Inte fick övrig personal hembakta bullar eller kaffe när dom/vi kom tillbaka. År 2009 är det alltså fortfarande skillnad på folk och folk. Eftersom jag är som jag är så satte jag mig genast ner bland lärarkåren och tog för mig av fikat. Vad kunde hon säga? Att jag inte är lärare och därför inte fick ta? knappast. Så är min nya taktik. Jag räknar alltid mig själv som medräknad, ha ha. I dag fick jag veta att bästis M kommit in på sin utbildning. Är så innerligt glad för hennes skull. Hon kommer att bli en alldeles fantastisk socionom. Så nu återstår bara min egen utbildning för att min trio av bästis M och bästis L och mig själv ska bli komplett. Jo, min egen ansökan är också inskickad. Däremot är inte uttagningarna till min utbildning förrän till våren, så det finns fortfarande lite tid kvar att bygga upp rygghelvetet. Har dock börjat fundera hur man gör kullerbyttor med 6 st metallpinnar i ryggen? Men då annan akrobatik funkar så ska väl det också gå vägen, dock har jag inte vågat testa ännu.
Vi var på match igår mellan Sverige och Finland. Det var den absolut sämsta skit jag någonsin sett. Finland var det klart bättre laget och att Sverige lyckades få in ett mål var bara tur. Dessutom var det riktigt tråkig fotboll. Men det var rätt kul att kolla på folk ialla fall, fast jag undrar varför de inte slänger in u21 laget istället. De spelar betydligt bättre.
Kanske jag ska söka jobb som förbundskapten? Hm ska fundera på det.
Förresten var jag och tog nya prover idag för att se hur mkt jag ska höja min levaxindos. Kommer snart behöva en sån där liten låda som alla gamlingar har för att komma ihåg att ta rätt tabletter på rätt dagar. Kanske ska åka förbi ett ålderdomshem på vägen hem och tigga till mig en sån, ja har ju ändå passerat 30....

Energitjyven

Jag är tillbaka på jobbet! Första arbetsdagen och jag vaknade innan klockan, iförsig inte ovanligt men ändå! Kände mig ändå pigg och glad, såg fram emot att träffa en del på jobbet. Vissa mer än andra kanske bör tilläggas. 7.20 var jag på plats. Så när energitjyven kom fick hon en kram och så frågade jag som jag tycker man bör, om hon hade haft en trevlig semester. Fick ett mutter till svar att hon ialla fall hade haft 2 veckors ledighet.....hon frågade inte tillbaka.Hon var inte gladare än vanligt. Förstår inte hur en människa kan ha så jävla svårt att dra på mungiporna? Blev sen glatt överaskad när mina kära arbetskamrat kom med en flarra whiskey till mig. Han hade vid något tillfälle snappat upp att jag tyckte om whisky, hur söt får man bli! Nu är ju inte jag någon whiskyfantast och skulle säkert inte känna skillnad på fin eller ful sort, inte heller dricker jag mycket eller ofta, men det känns otroligt roligt att få en egen flaska helt utan anledning. Jag har tur som har så goa arbetskamrater, förutom bitterfittan dåra. Fult av mig att säga så, jag vet, men hon är så sur jämnt och ständigt. Jag föredrar hellre människor som blir pissförbannade och sen är det klart, eller skitledsna om det är så, men sura människor fan va trist det är. Efter ha jobbat 2 timmar hade energitjyven kritiserat mig 2 ggr och ifrågasatt mitt arbete 2 ggr. Då stängde jag av. Tryckte på offknappen och svarade bara med ett leende. Tänker inte bli arg, tänker inte bli stött, energitjyvar finns det gott om och jag tänker inte ge ens min lillfinger nagel till dessa människor. Finns alldeles för många snälla, trevliga människor som jag hellre lägger min energi på. Solen lyser fortfarande!!! Förresten fick jag frågan om jag var nykär, någon tyckte det såg ut så, Då blev jag glad!!

Summa summarum semester 2009

Inte för att jag vill vara pessimist, men sommaren börjar lida mot sitt slut, åtminstone för mig som har min sista semesterdag i morgon. Så vad har hänt? Den började ju inte allt för bra, med testresultat som inte var allt för roliga men gav mig en förklaring till mitt icke välmående. Men de senaste 2 veckorna måste jag säga har varit alldeles förträffliga, ha där fick jag till det! Förträffligt låter som något Gerda 82 skulle ha kläckt ur sig när hon fått veta att hon vunnit en bal toapapper på bingolotto, men skitsamma, mina två senaste veckor har varit just det: Förträffliga!!!:) Visst grät jag en skvätt häromdagen när jag trodde jag sett exet m ny tjej men bortsett från det har det varit kanon. Solen lyser över mellansyrran, och minimannen sa igår att det märktes att jag börjat äta medicin som hjälper, kul att han ser skillnad. Från att på riktigt haft funderingar på varför jag lever ( och detta har inget m exet att göra) och om livet verkligen ska vara så pissigt som jag känt det, utan något som helst ljus i nån jävla tunnel, till att faktiskt flera gånger per dag både se ljusning och på riktigt känna både lycka och njutning. Nu ska vi inte överdriva och tro att jag går omkring med något lyckorus i kroppen, nä så kul är det inte, men fullt tillräckligt för att känna att det är värt att kämpa vidare. Dagtid har jag hängt på flatenbadet. I bland bara minimannen och jag och ibland m sällskap. Morgonpigg som jag är tvingade jag upp minimannen vid nio, han var helt förtvivlad när han såg att klockan var så lite....själv hade jag då varit vaken i 3,5h...man har olika syn på vad som är tidigt, det är tydligt det. Framme vid badet bänkade vi oss mitt i sandhögen, nästan så nära vattnet som det går att komma. Där låg vi och spanade på folk, och kommenterade alla i vårt synfält. Dissade folks badkläder, (visste ni att det finns folk som använder dessa små speedobadbyxor som visar upp hela paketet) eller varför inte Barbro 49 med massa smink (som har en tendens att flyta ut i 27 graders värme) iförd en cerise bikini med stringtrosa. Kanske snyggt på någon annan men Barbro hade som många av oss andra njutit mycket av god mat, bullar, smör och grädde typ de senaste 42 åren så bikinin satt kanske inte som den skulle, eller rättare sagt, den satt typ inte alls. Åtminstone inte där det är tänkt att en bikini ska sitta så alla hade chansen att kolla in Barbros bakdel, framdel och överdel. Vi kollade! Efter att vi studerat folks klädval så övergick vi till att gissa namn och yrke på vår omgivning. Jag gick in helseriös i denna gissningslek som vi aldrig skulle få de rätta svaren på, medan minimannen körde på ett säkert kort där alla fick samma namn och yrke-Bertil-toalettstädare! Han är påhittig min miniman... Leken tog slut rätt snabbt, och dessutom råkade jag få syn på en polis och eftersom jag mer eller mindre dyrkar allt som har m poliser att göra flög jag upp från min plats i sandhögen och studsade över/mellan/genom alla barnfamiljer med sina hinkar, spadar, kylväskor och termosar för att närma mig platsen dit polisen var på väg. Hade jag varit 13 hade detta varit ok, kanske helt ok att även fråga farbror polisen vad som hänt, men jag är inte 13 utan 31 år och mamma. Hur gärna jag än vill tränga mig fram och fråga så vet jag att det inte är ok. Då dök min räddning upp. En gammal kompis till mig fick syn på mig och rusade fram och kramades, det visade sig att hennes familj hade slagit läger alldeles intill polisen. Kunde detta bli bättre! Kanske lite då, för ärligt talat hörde jag inte så mycket av vad som sas av konstapeln. Kompisen och hennes man och deras barn pratade så mycket och i mun på varandra att jag inte hörde mer ett mummel. Nu ska ni ju inte tro att jag inte var intresserad av att prata m kompisen och hennes familj, men kunde vi inte ha lyssnat lite på vad som sas bakom trädet??? Kompisen som jag har känt i typ 20 år, (hemskt att säga att man känt någon i 20 år, det låter som man är typ 55 år..) bestämde oss för att ses nästa vecka och uppdatera lite vad som hänt sen sist. Hon frågade om jag var lika kär fortfarande så det är åtminstone 4 månader sen vi sågs sist!! Kunde iaf luska ut i efterhand att polisen patrullerat vid badet för att en blottare varit där igår. Tur för han att jag inte såg han då för då hade han inte haft något att blotta kvar!! Vill välja själv vem och vilken kroppsdel jag ska se på andra människor därav min dissning av Barbro 49. Då semester närmar sig sitt slut fick minimannen välja aktivitet för kvällen. Han valde sådär bra tycker jag. Vi picknickade på ängen och stack sen iväg för en kvällsminigolf. Han vann så klart, och det värsta är att han är så stor nu att det inte ens går att låtsas att man förlorade med vilja. Han fick 59 och jag 74. Han påstår dessutom att jag räknat fel till min favör och att resultatet därmed måste justeras. Jag svarde att jag tyvärr hade glömt lappen med resultatet och därmed kunde vi inte räkna om. Så synd minimannen!! Vägrar att förnedras mer i minigolf denna sommar. Vad är det för jävla sport igentligen. Skittrist. Mitt nya mantra är numera: Våga Vägra allt som har med fucking golfklubba att göra!!

sommar, lite gråt och röda naglar

var sur igår, hade ingen lust att skriva nåt. Min tv började brumma så att det lät som någon borrade. Vad är det med mig och elektronikprylar? Ingenting jag köper funkar som det ska, jag tror att allt som har en "motor" eller dylikt och finns i mitt hem är lagat, utbytt eller återlämnat. Va fan kan it saker bara funka för. Lämnade in tv,n på onoff och killen som kollade på den höll ju med om att den inte skulle låta så. Han passade på att upplysa mig om garantin inte gäller om någon eventuellt skulle stoppat in en gaffel i tv,n. INTE???? Fan ser det ut som jag e dum i huvudet? Min lust att bråka med folk har tagit slut, så jag svarade bara att jag inte hade för vana att stoppa in gafflar i tv apparater. Fast sen kom jag på en bra grej med att vi nu it har ngn tv i v-rummet! Det innebar ju att boxen åkte in i mitt sovrum (minimannen blev skitsur, men det struntar jag i) så nu kan jag kolla på Navy CIS på kvällarna:). I vanliga fall orkar jag aldrig vara uppe så länge, det börjar it förrän vid 23 tiden, men nu kan jag kolla på det i sängen. Inget ont som it får ngt gott med sig!
Dagen tillbringades vid flaten. Det var supermysigt ända tills jag stelnade till då jag trodde att jag såg exet med ny tjej. Usch det är ett tillfälle jag hoppas att jag slipper. Det var inte han men det var tillräckligt för att få mig att börja gråta. Mitt på stranden, tårarna bara rann och jag kunde it sluta. Sällskapet var uppe och spelade minigolf men jag föredrar ju att ligga och pressa de få dagar i det här landet som har sol så det fanns ingen som kunde trösta mig heller, kanske lika bra för vad skulle jag ha sagt? Bästisen L sa att hon trodde det skulle gå över till våren? Till våren? it kan man väl vara ledsen ett år heller för att man blivit dumpad, men hon trodde det och det värsta är att hon är rätt klok. Det har nu gått 4 månader och jag skäms över att erkänna att jag fortfarande saknar honom, fortfarande vill att han ska ringa och säga att han älskar mig. Kanske hade det varit bättre om det verkligen hade varit han på stranden, kanske hade det varit lättare då även om det gjort skitont. Fast jag hoppas iaf att jag slipper få se, jag vill inte, jag är inte där ännu.
Dagens bekännelse:
En förbättring har iaf skett i mitt liv, liten och obetydlig men det gäller att gripa tag i det lilla. Min underproduktion i sköldkörteln gjorde ju även så att kroppen inte tog upp B vitamin. Nu har jag ju ätit extra folsyra och B vitamin i ett par veckor och det märks på mina naglar. De växer som tusan och nu när jag inte jobbar så går de ju inte av heller, så idag ägnade jag en timme åt att fila och måla naglarna knallröda så att de skulle matcha min bikini. Skitfånigt jag vet, och det stämmer inte alls överens med mig, men det var rätt kul och blev himla fint. I morgon blir det rosa bikini och rosa nagellack. Tyvärr verkar inte b vitaminet fatta att det ska sätta sig i håret också så jag hjälpte det lite på traven med en hårinpackning av olivolja och äggula. Minimannen skakade bara på huvudet och tyckte jag var knäpp. Förutom att det inte luktade så gott så tror jag det funkade rätt bra!

glad, bakfull, trött och besök från landet

Dagen började segt. Mådde väl som man förtjänat när man druckit gratisdrinkar. Men så kul det var! Minimannen kom hem på förmiddagen, och jag hade gjort mitt bästa för att vara en respektabel mamma, dvs duschat, satt på mig kläder och sen it så mkt mer. Han skulle gå på Lady Gaga konserten på grönan och fixade matsäck att ha med sig då de skulle vara där i typ 12 timmar för att få bra platser. Men det föll. Kusinen hittade inte sitt guldkort och allt slutade m pannkaka, ingen konsert, och minimannen blev besviken. Trots det vackra vädret skulle vi kolla på film som jag fått låna av bästisen M. -den skulle verkligen passa mig, jag skulle älska den hade hon lovat. Ja, kanske på ett sätt, den fick mig å somna när jag var bakis. Tack för det bästisen! En film totalt utan handling, En man som föds som gammal och sen åldras baklänges dvs dör som bebis???? Såååå jävla tråkig så man faktiskt somnar. En timme senare väcks jag av någon som rufsar mig i håret. Där står lillebror snart 25 från uppsala! Han tittade på sin storasyster och vräker sen ur sig: hur fan ser du ut och vad har du gjort? då skämdes jag lite. "Druckit gratis sprit, haft så kul, inte sovit, kommit hem jättesent eller tidigt kanske" Han bara garvade. Jag fixade till mig lite snabbt och sen drack vi kaffe på min balkong. Det var så himla kul att träffa honom. Han är verkligen jättetrevlig. Sen fick minimannen en lektion i självförsvar? Såg mest ut som han låg på golvet och hade ont?, men lite stryk har väl aldrig skadat någon......;) våldgästade sen storasyster som kommit hem från sin 4 veckors sem på Blidö. Bilen fick stå hela dagen och kvällen då jag var en smula rädd för att det skulle finnas spår av gårdagen i blodet. Somnade tidigt, och är därför vaken klockan 05.00 nu och kan blogga. Minimannen ska få sova en liten stund till innan jag väcker honom, halv sex kan det vara lagom? Ja menar han måste ju träna på att gå upp tidigt, det är ju trots allt bara 2 veckor kvar till skolan börjar.....Det här blir en bra dag, det känner jag redan nu.

Dagens bekännelse: Minimannen hade hämtat en kudde och pillat in under mitt huvud när jag låg och sov, och lagt filt över sin stackars bakfulla mamma. Skämdes lite, men han var uppriktigt glad över att jag hade haft så kul. Dessutom hade bästisen L,s man talat om för honom vilken tid vi kommit hem så han förstod att jag behövde sova.......hm

Dagen efter

Kort blogg idag. Status, lätt illamående, huvudvärk, och lite yrslig men glad. Dagens tips för er som behöver boosta sjävförtroendet, gå på snaps. Dagens tips för er som vill dricka gratisdrinkar: gå på snaps, dagens fundering: finns det några män som inte är otrogna mot sina flickvänner?

Hjärnan och hjärtat i konflikt

Är inte lika arg/ledsen idag. Tror att jag har bearbetat hela natten för det enda jag minns är att jag har slagits för mitt liv. Minimannen ville inte dra iväg idag. Han var rädd att han skulle möta de där jävlarna en gång till. Trots att mitt mamma hjärta bara skriker att jag förstår det, gärna skulle erbjuda honom skjuts överallt framöver, så övertalade jag honom istället att dra iväg och spela fotboll med kompisarna. Hjärtat och hjärnan är sällan överens i mitt fall. Hjärnan är bra, säger rätt saker (tror jag) och hjärtat är också bra, men säger ofta annorlunda. Man brukar ju säga att man ska följa sitt hjärta, men i mitt fall tror jag att det är bättre att lyssna på hjärnan.

Han gick iväg, trots att han var rädd, och jag tror att det är det enda som hjälper. I helvete att det är de elaka människorna som ska segra, fuck heller. Jag ska lämna det nu, det gick ju trots allt bra, minimannen är inte skadad och jag kan inte fortsätta tänka på vad som kunde hänt om han inte hunnit cykla ifrån dom. Det är svårt att vara förälder, det är svårt att veta om man gör rätt eller fel.

Det är förresten inte bara svårt att vara förälder, jag tycker att det är ganska svårt att vara människa. Det är svårt överhuvudtaget att veta om man gör rätt eller fel i livet. Skilnaden är att som förälder är jag ansvarig för någon annans liv, när det gäller mina egna val är det bara mitt liv. Jag har gjort många val, en del har varit bra men det finns också en del val jag har gjort som jag fortfarande undrar över om det var rätt. Precis som jag skrev innan, där hjärtat och hjärnan varit långt ifrån överens. Men eftersom jag vet att jag är en känslomänniska så tar det tid för hjärnan att förstå vilka beslut som hjärtat tagit och vice versa. I bland så säger jag saker som jag ångrar efter bara några sekunder, fast som senare visar sig vara helt rätt, trots att jag ångrat det i början. Vad mycket lättare det vore om hjärnan och hjärtat samarbetade, fast å andra sidan är jag glad att jag kan reagera, att jag kan bli ledsen, arg, besviken osv för det betyder också att jag har förmåga att bli glad, lycklig, överaskad osv jag har också förmåga att älska människor och kännan empati med andra. Tyvärr har jag lyckats träffa en del människor som mer än tydligt visat att de varken kan känna med andra, kunna såra utan att bry sig, svika människor i sin närhet och framförallt inte vågar stå upp ens för sig själva. Jag vill aldrig bli så, då får hellre hjärtat och hjärnan fortsätta ha konflikt.