Helgen 1:a Advent

Första plåten med lussebullar lyckades jag bränna. Hade glömt att ställa om ugnen från snabb till helugn, det är tur att saffran inte alls är dyrt så att jag inte behövde gråta över mina första 20 lussebullar.....att jag sen tog sönder ett glas i mitt nystädade vardagsrum gjorde heller ingenting, man har ju en dammsugare och jag gillar ju att städa....och när jag bara en halvtimme senare spiller ut mjölet på mitt nytvättade köksgolv då log jag bara lite och var glad över att jag har förmågan att böja mig ner så att jag kunde torka upp det.....
Den här dagen ägnades åt att leta vinterskor och en ny vinterjacka till minimannen. Det var inte jobbigt alls, för när han stod och drog i en fjällräven jacka för lite drygt 6000 så log jag bara åt honom och förstod precis hur han kände, och när han valde ut sina nya vinterkängor ett par vita sommarsneakers så nickade jag bara snällt mot honom som den fantastiska mamma jag är. När jag sen är tvungen att dricka en 4 veckor gammal öppnad julmust för att inte kräkas i bilen då jag är lite lätt åksjuk så är jag bara tacksam över att jag hade något drickbart i bilen....Jag är en sån fantastiskt harmonisk människa.
Detta är inte lögn, bara en väldigt förskönad sanning av min helg.
Att jag egentligen ville skrika något riktigt fult till snorungen när vi skulle försöka handla, och nog kläckte ur mig några kanske inte alls välvalda ord till honom det vet ni inget om, och att jag på riktigt svor, och började grina när jag brände mina lussebullar, det kommer ni aldrig få veta, och att jag kan så många fula ord visste jag knappt själv förrän jag låg och torkade upp det där jävla helvetes mjölet på golvet, och att jag lyckats med bedriften att vara en pissdålig mamma hela helgen hoppas jag aldrig någon får reda på... om ingen är perfekt så är jag ingen

Hade såna planer för helgen. Skulle vart på fest i kväll hos en jobbarkompis på nya skolan. Dagen skulle ha ägnats åt att flanera runt på stan m minimannen, spanat in julskyltningen på NK, kollat julklappar osv. Det blev inte så. Det går bara runt i huvudet just nu. Ser till att ha fullbokat för att slippa tänka, vill inte tänka, det gör för ont. Grinade på jobbet i torsdags, men som tur var hade jag blivit dålig av vaccinet så jag kunde skylla på det. Som sagt det blev inte mkt mys idag. Rök i hop med minimannen då min toleransnivå är på noll. Färgade håret mörkt istället, ser ut som en blandning mellan depprockare och pucko, orkar inte bry mig om det heller. Ljusstakar och stjärnor är iaf på plats och efter en jävla massa krossade glas, brända plåtar osv står lussebullarna nu i ugnen....Måtte detta snart vara över.

och stjärnorna lyser på natthimlen........

Jag står och tittar ut genom fönstret ut över himlen. Det är alldeles stjärnklart ute och jag letar efter lilla björn, karlavagnen eller någon annan känd stjärnbild. Synd bara att jag aldrig har lärt mig några stjärnbilder, visst är det vackert men inte fasiken ser jag någon vagn eller ännu mindre någon björn. Denna natthimmel skulle i mina ögon ha varit otroligt vacker om det inte vore för att det inte är natt! Det är morgon, klockan är halv sju!! solen borde lysa, fåglarna borde kvittra och jag borde vara pigg och utvilad. Jag är inte det. Visserligen får jag väl skylla mig själv lite som tog med minimannen på bio i går klockan 21....Ja, vi gick på 21 bion trots att det var onsdag, trots att han inte har lång sovmorgon, trots att jag var skittrött redan innan och han hade varit på fotbollsträning fram till 19.30....Nej en perfekt mamma skulle naturligtvis inte gå så sent med sin 12 åring, men nu är inte jag perfekt så jag gjorde det! Han har undrat så när vi ska se den och ärligt talat har jag inte haft tid innan. Jag har jobbat mycket den här veckan och minimannen har fått klara sig rätt mycket själv, inte för att det inte har gått bra, men jag har knappt sett honom iom att han sover när jag går, är på träning när jag kommer hem, och oftast är hemma ca 20:30 på kvällen...och det här impulsiva är ju jag i ett nötskal. Jag var hemma vid 18:45, jag slutar 16:30.....och minimannen kom hem 19:30. Han gick och duscha och sen åkte vi med en gång. Vi såg så klart 2:a filmen om Bella och Edward. Helt klart godkänd. Det är ju en fantastisk kärlekshistorien, och bortser man från vargarna och att Bella bara har ett ansiktsuttryck under 2 timmar så var den helt ok. 23:30 var vi hemma igen och vi båda stupade i säng. Jag har fått sova hela natten och det känns som en lyx....Förresten så vill jag bara tala om att dessa 10 h övertid jag har gjort den här veckan resulterade i att stor bossen sa: " du kanske kan gå lite tidigare på fredag".....hm......Visserligen vet jag att man får jobba för sin lön, och visserligen gillar jag min nya chef för det mesta, men inte fasiken tänker jag jobba 10 h övertid gratis..........Nu måste jag sluta. Behöver vara på jobb nr 2 tidigt idag då de ska dra igång vaccinationerna....Godmorgon från ett rätt trött mellansyrra

jag är så avundsjuk, så jävla avundsjuk

Alltså inte jag, men kaninschen....Har legat kvar i sängen och gosat med djuren nu på morgonen. De två små grisarna ligger rätt stilla på min mage, medan kaninskrället hoppar runt i sängen. Till sist fick hon nog och började kraffsa och bita på mig. Jag ägnade en liten stund åt henne tills hon la sig ner bredvid mig. Då återgick jag till att klappa de två små grisarna. Men jävlar det skulle jag inte ha gjort för direkt sätter hon i gång och kraffsa och bita mig igen. Provade ett par gånger till för att kolla om hon skulle fortsätta, ock ja visst gjorde hon det. Fick ropa på minimannen så han fick ta småttingarna och då blev det lugnt. Så länge jag klappar och gosar med henne ligger hon platt med benen utsträckta så där som bara en liten kanin kan göra. Men när jag klappade och gosade med någon av de små satte hon igång igen. Tillsist fick jag nog och lyfte ner henne på golvet. Nu är hon sur. Shit det finns ingen som kan se så jävla sur ut som hon. Dessutom far hon runt på golvet som ett jehu, fram och tillbaka i vardagsrummet, innan hon sätter sig ner och glor på mig som om jag vore den mest elaka i denna värld. Det är kul m djur nästan jämt!!!
Vi har haft nattgäst. Minimannens polare sov kvar här i natt efter att dom hade lekt, förlåt, varit?? hela dagen. Polaren skulle vara hemma senast 9 då hans fotbollsträning började tidigt, vilket innebar att jag fick ställa klockan och gå upp och servera frukost redan vid 8. Vid 23 tiden började försöka få dom att varva ner genom att be dom bädda till kompisen, men det var helt omöjligt. De små monstrena ägnade hela kvällen åt att håna sina lärare med olika sånger, sketcher osv......Här blir jag väldigt splittrad, egentligen tycker jag inte riktigt att det känns ok, men samtidigt så gillar jag ju inte själv dessa utvalda lärare och kan förstå vartenda ord de säger om dessa personer. Hm vi kom överens om att det var viktigt att respektera alla människor även om man inte gillar dom och att det är självklart att bemöta även dessa lärare med respekt i skolan. Sen lät jag dom va. Vid halvtvå tiden tystnade det där inne i minimannens rum och jag kunde också gå och lägga mig. Fast när väckarklockan ringde i morse så var det fullt liv igen. Minimannen hade varit vänlig nog att väcka kompisen genom att slå honom med sin kudde.........så nu vet ni hur min söndagsmorgon ser ut, godmorgon på er också!

En tur hos optikern och ostbricka

Mellansyrran har varit hos fabror optikern! Satt helt snällt i stolen och försökte tala om när jag såg bäst! Alltså det var bland det svåraste jag någonsin har gjort. Jag såg väl sådär någorlunda vad hon än gjorde. Efter 30 min var vi klara, tror aldrig att jag har haft så ont i mina ögon som efter det besöket. Fabror optikern som faktiskt var en tant optiker ( men det jobbade en söt gubbe där också) talade om för mig att det var stor skillnad mellan min syn på höger respektive vänster öga. Jag har ju misstänkt ett tag att synen inte riktigt är perfekt på vänster öga, men tji fick jag med mina gissningar. Vänster ögat var tydligen bra mycket bätte än höger ögat?????? alltså ´det måste ju nästan vara något fel på min hjärna om jag inte ens kan tala om vilket öga jag ser på!!! Domen blev iaf närsynt och astigamtiker, stavas det så? Eftersom jag inte betalar mina glasögon själv, fick jag bara välja mellan de enklaste bågarna, men vad gjorde det när jag redan i förväg hade spanat in ett par ljusrosa:)Nu till det märkliga: Jag hämtade mina glasögon idag och fick prova dem i butiken. Problemet är att jag känner ju ganska stor skillnad när jag sätter på mig dom men inte till det bättre. Tycker att det snurrar en hel del och det känns irriterat på den sidan där det är starkare glas. Och för att jag ska se ordentligt kan jag bara titta med ett öga i taget. Alltså, höger öga som har ett stark glas kan jag titta med om jag samtidigt håller för vänster öga. Vänster öga som jag enligt dom ser mkt bättre med störs inte av glasögonen alls lika mycket. Så nu funderar jag starkt på att bli pirat så att man får ha en lapp för ena ögat. Sjörövarlivet är något som jag verkligen känner till väl, för som en del av er vet heter jag egentligen sjörövar Jenny och gillar att hänga runt Biscayabukten............
Förresten vill jag bara tala om att om vi levde i en annan värld, kultur, bla bla osv så hade jag kunnat gifta bort minimannen mot en jävla massa kameler med tanke på alla hans kvaliteèr. När jag kom från jobbet idag, var det ljus tända i hela lägenheten och på köksbordet var det dukat med olika ostar, kex, tapenade, vin till mig och läsk till honom. Det var bara att sätta sig vid det dukade bordet och mumsa ost och kex. Så har jag det ibland när jag kommer hem. Jag säger det, alltså den som lyckas fånga hans hjärta kommer få det bra.

Tillägg

Mellansyrran rapporterar: Minimannen och den andra minimannen som ser likadan ut är nu hemma hos oss. De har ätit ostmackor och druckit varm choklad, ordningen är återställd. Den andra minimannen påminner massa om min miniman och är dessutom lika trevlig....Nu låter det väldigt mycket hos oss. De spelar guitar hero lyssnar på skitdålig musik. Ska snart fly fältet, mellansyrran har nämligen ett eget liv.....

Dagens bekännelse: En kollega på grannskolan har visat sig mer falsk än en thai kopia och springer direkt till sin chef, som tidigare var min chef ( han som gjorde vad han kunde för att bli av med mig) så fort man öppnat käften i hennes närvaro. Synd bara för henne att jag kan ge igen med samma mynt, undrar hur glada folk kommer bli på henne när det som inte fick berättas och som ändå lyckats komma fram till mig kommer ut till alla och en var i morgon....he he he skit ska skit ha...Jag är en mycket snäll person men fan ta dig om du pissar på mig

En tonårings mamma

På väg hem från utbildningen i det nya ekonomiprogrammet som sätts i bruk om två dagar, som förövrigt påminde väldigt mycket om det nuvarande, ser jag ett litet gäng med små minimänniskor komma gåendes på det där slääääääpiga sättet som bara nästantonåringar kan gå på. En av dessa figurer påminner väldigt mycket om min egen miniman, för även om jag väntar på mina glasögon som kommer om en vecka så känner jag igen frisyren. Den där som sticker fram som en spretig lugg, under mössan som är så långt tillbakadragen på huvudet så att den ser ut att trilla av vilken sekund som helst. Det är minimannen, en miniman till och tre till som såg likadana ut fast med smink och långt hår. Alla 5 är lixom piffade, på det där sättet som bara nästantonåringar kan piffa sig på. Dvs, för mycket smink, för mycket vax så det påminner om scenen i filmen "den där Mary" där Mary har fått "något" i sitt hår..., och självklart sitter byxorna så där alldeles naturligt neddragna över baken så att kalsongkanten av märket Björn Borg syns alldeles jättebra. Jag njuter i fulla drag. Dels för att jag ser att min miniman liksom trivs i det här sällskapet, han verkar vara tillfreds med sig själv ( just i dag iaf, imorgon kan ju livet vara pest) vilket gör mig lycklig och sen för att det är så himla lätt att känna igen sig. Han kom fram till mig och vi småpratade lite. Jag fick ta hem hans väska då han skulle hem till en av tjejerna. Även om jag är nyfiken och gärna skulle ta alla hans vänner i hand och presentera mig och fråga vad dom bor, heter och har för intressen lät jag bli. Jag hälsade bara med ett hej och minimannen förklarade bara snabbt att jag var hans mamma. Sen sa vi hejdå och jag gick hem med hans väska på ryggen utan att ha fått mer information än en av tjejernas namn, den tjej de skulle hem till. Så nu sitter jag här och tänker. Tänker på att jag är mamma till den här killen som inom ett halvår fyller 13 år. Konstaterar att min roll har förändrats radikalt, jag är inte längre den viktigaste i hans liv, den som han har dyrkat och älskat över allt annat. ´Datorn, kompisar, fotboll och elgitarren står mycket högre i kurs. Precis som det ska vara alltså. Fast ibland är jag tvungen att tala om för mig själv att jag fortfarande är den viktigaste, även om han inte ser det så just nu, för självförtroendet för en nästantonårings mamma kan också få sig en liten törn av att inte vara behövd på samma sätt längre. Det är inte bara minimannen som åker bergochdalbana i sitt liv just nu, jag själv har också svårt att hänga med i alla svängar.

Torsdag hela veckan

Hela den här veckan har varit torsdag för mig. Började redan på tisdagen och önska folk trevlig helg....Fick en del märkliga blickar tillbaka, speciellt av de föräldrar som lämnade sina barn på morgonfritids som jag har turen att få öppna en dag i veckan. Gissar att dom bara trodde jag var trött och lite vimsig och förhoppningsvis inte funderade mer på det! Visserligen var jag trött och säkert lite vimsig också, det hör ju inte till ovanligheten...Men för mig var det verkligen torsdag. Jag var helt övertygad om att jag skulle ta helg och har sedan dess planerat vilken mat vi ska ha i morgon fredag. I morgon är det torsdag på riktigt. Det vet jag riktigt säkert för så många gånger som jag har kolla almanackan den här veckan kan jag inte ta fel en gång till. Försäkerhets skull så skrek jag till minimannnen genom brevlådan i morse att han inte fick glömma ta ut köttet ur frysen som vi skulle ha till vår fredagsmiddag i kväll....När jag kom hem efter jobbet stoppade jag in den i kylen igen och bestämde att soppa och ugnspannka blir jättebra eftersom det är torsdag...Är detta en biverkning av influensavaccinet måntro??? Såg ju på aftonbladet ( och det vet man ju hur rätt dom har i allt) att en man börjat gå baklänges efter vaccinationen. I morgon kanske det står om mig " mellansyrran vart alldeles dagvill efter vaccinationen och serverade torsdagsmat på en onsdag" Den rubriken tror jag se och hör skulle dö för, men det kan de glömma, för jag tänker sälja den dyrt. Är helt övertygad om att en amerikans nyhetstidning kommer få nys om detta och erbjuda mig ett hus på landet med trädgård och allt för att få höra om min story...
I övrigt försöker jag klura ut vad minimannen har för sjukdom. Jag tror jag har hört om den förut och kanske till och med haft den "stora fejka jag är sjuk" sjukdomen.....han gör allt han kan för att hosta så högt som möjligt och han tar i så det riktigt skrovlar i halsen, och sen klagar han på halsont, hm misstänker att det är något läxförhör eller dylikt på gång och att min lilla perfekta unge inte har pluggat tillräckligt...Fast nu när det är Simpson på tv.n har hostan slutat, vilken tur han har min miniman...Piiiiiiiiiis änd lööööööööööv

sorg och glädje

Fy fan hur en dag kan börja. Den lilla försvann från oss i går och det gör ont. Att mista ett djur är hemskt, men när den lilla knappt hade börjat sitt liv är det ännu värre. Jag grinade tills tårarna var slut. Sen kommer den hemska tomheten. Jag ringde till djuraffären och berättade och de ville att vi skulle komma in med henne. Vi åkte dit och de kunde bara konstatera att hon hade ätit och druckit och precis som veterinären sagt hade hon förmodligen något medfött fel. Vi fick ta med henne hem igen för begravning men det har inte skett ännu, jag var inte där ännu, inte redo att släppa taget.
Mannen i djuraffären frågade om vi ville ta med en ny liten tjej hem. Jag vart så kluven. Ett djur går ju inte att ersättas hur som helst. Men det slutade med att vi gjorde det. Vi fick inte välja och det kändes skönt. Det fanns bara en liten marsvinstjej där och iom att vi inte kan ha en hane så vart det inget val. Virvla heter hon. Hon är svart och brun och hela pälsen är full av små virvlar. Hon är rädd och har nog bott lite för länge i djuraffären. ca 3 månader gammal är hon och det kommer krävas en hel del för att få henne tam. Det kanske var meningen att hon skulle bo hos oss?
Att vi skulle ha folk hemma på kvällen kändes långt borta och jag hade varken lust eller ork.
Men en timme innan alla skulle komma tog jag mig i kragen, och röjde upp lite hemma och tur var väl det, för vilken kväll det blev....trots all bedrövelse innan så kan jag bara konstatera att jag måste ha de bästa vännerna man kan ha. Herregud säger jag bara, det var länge sen jag skrattade så mycket. Knytis är det bästa man kan ha. Alla hade med sig goda grejer och vi åt, drack och spelade ett sanningsspel. Halv två gick de sista och jag somnade helt utmattad. Nu i morse kunde jag se att vi hade haft kul, ha ha hela köket såg ut som ett bombnedslag med flaskor och disk överallt.
Men det var det värt. Kära H, E, L, M ni är grymma och jag är otroligt glad att ni finns i vårt liv. puss på er

Hon finns inte längre hos oss. Vi fick ha henne en vecka hos oss. Det gör så ont.
Livet är inte rättvist. Minimannen hittade henne kippandes efter luft, snabbt in till djursjukhuset som bara kunde konstatera att hon måste ha varit sjuk när hon föddes. 6 veckor gammal. Vår lilla Fjant. Vi saknar dig...

kort inlägg. Är nu vaccinerad mot influensan, eftersom mitt imunförsvar inte är det bästa och jag åker på allt och lite till så vågar jag inte chansa....Jag har pissont nu. Armen känns som en jävla betongklump. Aj aj aj, stackars stackars mig. I övrigt är jag mest trött, luften gick ur mig. Jag håller på att somna. Återkommer när kraften gör det.

kärlek men endast till min nya bebis

Kort uppdatering för er som är nyfikna. Ja, det blev hångel, dock inte i bollhavet....helgen rolig, men nej, jag är inte kär. Urmysig kille men för långt i från mig som person, och en smula barnslig...förlåt förlåt förlåt, men jag kan inte hjälpa det..åååååååååå, undrar varför jag måste vara så kräsen. Och nu till bekännelsen:
Nej jag har inte ens svarat när han ringt....Inte på sms och inte på samtal. Vet inte vad jag ska säga? Ursäkta mig men du är tyvärr inte min typ, fast det gick bra å sova hos dig....hm snart ska jag bli vuxen på riktigt.....Dumma dumma mellansyrran