sorg och glädje

Fy fan hur en dag kan börja. Den lilla försvann från oss i går och det gör ont. Att mista ett djur är hemskt, men när den lilla knappt hade börjat sitt liv är det ännu värre. Jag grinade tills tårarna var slut. Sen kommer den hemska tomheten. Jag ringde till djuraffären och berättade och de ville att vi skulle komma in med henne. Vi åkte dit och de kunde bara konstatera att hon hade ätit och druckit och precis som veterinären sagt hade hon förmodligen något medfött fel. Vi fick ta med henne hem igen för begravning men det har inte skett ännu, jag var inte där ännu, inte redo att släppa taget.
Mannen i djuraffären frågade om vi ville ta med en ny liten tjej hem. Jag vart så kluven. Ett djur går ju inte att ersättas hur som helst. Men det slutade med att vi gjorde det. Vi fick inte välja och det kändes skönt. Det fanns bara en liten marsvinstjej där och iom att vi inte kan ha en hane så vart det inget val. Virvla heter hon. Hon är svart och brun och hela pälsen är full av små virvlar. Hon är rädd och har nog bott lite för länge i djuraffären. ca 3 månader gammal är hon och det kommer krävas en hel del för att få henne tam. Det kanske var meningen att hon skulle bo hos oss?
Att vi skulle ha folk hemma på kvällen kändes långt borta och jag hade varken lust eller ork.
Men en timme innan alla skulle komma tog jag mig i kragen, och röjde upp lite hemma och tur var väl det, för vilken kväll det blev....trots all bedrövelse innan så kan jag bara konstatera att jag måste ha de bästa vännerna man kan ha. Herregud säger jag bara, det var länge sen jag skrattade så mycket. Knytis är det bästa man kan ha. Alla hade med sig goda grejer och vi åt, drack och spelade ett sanningsspel. Halv två gick de sista och jag somnade helt utmattad. Nu i morse kunde jag se att vi hade haft kul, ha ha hela köket såg ut som ett bombnedslag med flaskor och disk överallt.
Men det var det värt. Kära H, E, L, M ni är grymma och jag är otroligt glad att ni finns i vårt liv. puss på er