En mellansyrras tankar om mammarollen

Öppnade på jobbet i morse, vilket betyder att jag var där kvart över 6 på morgonen....När jag tog på mig det uppdraget trodde jag att det skulle vara nice å få sluta riktigt tidigt någon dag, tji fick jag lixom. För hur jävla mkt orkar man göra när man går upp kl 05.00 på morgonen? Jag orkar typ ingenting. Förutom idag, jag orkade inte men jag drog ändå iväg och inhandlade lite klappar till alla minimänniskor i min omgivning. Det finns ju några stycken så det tog lite tid, men nu är det faktiskt klart. Jag trodde att jag var klar redan igår, men jag hade visst glömt en och annan...
Förresten kan jag ju meddela att jag numera är bostadrättsägare!! köpet gick igenom häromdagen och det firades av oss som röstat ja med buller och bång, eller iaf med alkoholfri glögg och torra lussebullar! Kul och se vilka grannar man har! insåg att jag typ aldrig har sett någon av dom förut, och förmodlingen kommer jag inte se mycket av dom framöver heller, och lika glad är jag för det men gladast är nog.....
Minimannen kom hem med sina skriftliga omdömen i dag och för att vara skriftliga omdömen (läs betyg för det är precis vad det är) så var de riktigt bra utformade.

Nu till dagens bekännelse: Minimannen fick riktigt fina omdömen i samtliga ämnen. I svenska som alltid varit hans värsta ämne alla kategorier stod det något i stil med: "Minimannen når upp till samtliga mål, uttrycker sig väl i tal och skrift och har en enormt hög potenial i detta ämne och jag ser fram emot fortsättningen" Det visar ganska tydligt på vad en lärare kan betyda.....eller....? Men nu till skämset; jag hade inte väntat mig något annat av minimannen och ibland undrar jag om jag har för höga krav på honom? Omdömena var visserligen inte helt igenom fantastiska. I tre ämnen stod det att han " inte tar ämnet på allvar" (bild), "måste sluta prata om annat bara för att han själv kan" (matte) "sluta tugga tuggummi så han slipper sockerkickar" (NO) och då blir jag lite grinig över att han snackar och tuggar tuggummi på lektionen....Alltså, shame on me. Killen kommer hem med superfina omdömen och jag blir grinig på dessa saker..., hur fan vet man om man gör rätt som mamma. Jag har ju höga krav på mig själv och ställer också höga krav på andra. Tycker att har man potential så ska man använda den. Men har jag rätt att bli grinig för dessa grejer när han faktiskt högpresterar kunskapsmässigt???? Eller har han rätt å snacka på lektionerna och då störa andra bara för att han kan??? Nej jag tycker inte det. Jag vill inte ha en perfekt unge, men visst fasiken måste samma regler gälla för honom som för andra? och hur balanserar man det när man ska berömma för det fina omdömena samtidigt som jag vill tala om att det faktiskt inte är ok att snacka och käka godis? Kanske låter som ett skitproblem, men jag tycker det är svårt på riktigt. Men det värsta är nog att han själv skämdes så mycket för att det stod så. Alltså visst han redan innan att jag skulle reagera och då känner jag mig som världens sämsta och strängaste mamma. Det slutade iaf med att vi kom överens om att han har ett helt gäng med toppenlärare där han inte har en chans å glida bara för att han är duktig och där de ser även när han gör saker som inte är så bra, och att det nog är så bra som det kan bli. Är iaf stolt som fan och jag hoppas det gick framgick.