Summering av 2009

Det är viktigt att göra avslut, det har bästis L och bästis M talat om för mig massor av gånger. Och eftersom jag hellre lämnar saker och folk istället för att avsluta så blir detta en träning.
Året började väl helt ok, Jag hade ett förhållande (visserligen med en kille som inte älskade mig och dessutom ljög och gick bakom ryggen på mig, men det ville jag inte erkänna då), jag hade ett jobb som var turbulent pga att dåvarande chefen inte hade skött sitt arbete så bra. Men sen gick det bara utför. Minimannen skulle ändra sitt namn och helt plötsligt insåg jag att vi levde i en falsk trygghet där minimannens vilja inte räknades ett dugg då det fanns en biologisk far som inte har visat sig på 12 år...(härligt med rättsSverige)Jag slogs för min sons rättighet mot både tingrätt och socialamyndigheter och minimannen blev utsatt för förhör hos kärringar som jag vid det tillfället mer än gärna vridit nacken av. Jag fick en ny chef som visade sig vara ett riktigt jävla as och ville övertalighetsförklara mig (jag var ett hot då jag bla.vägrade skvallra på mina arbetskamrater, fuck you ashole. Jag var kär och trodde (eller snarare hoppades) att exet skulle känna detsamma för mig, men tji fick jag. Han dumpade mig så förnedrande att jag aldrig trodde jag skulle hämta mig igen(lögner och svek). Sen fick jag veta att jag har en kronisk sjukdom som gör att man blir deprimerad om det går långt (det hade gått jävligt långt). En lång tid när allt bara handlade om att hålla huvudet över ytan och tamigtusan, jag gjorde det. Ännu en gång har jag segrat, borde fått medalj med tanke på att alla jävla motgångar.
Men sen hände något, sakta men säkert och med en daglig dos medicin började jag klättra uppåt igen. Minimannen fick efter många om och men igenom sitt namnbyte (jag gjorde klart för diverse myndigheter att jag var beredd att gå till rätten för minmannens vilja om det skulle behövas, och det behövdes på sätt och vis) Jag bytte bil (å den är så fin min lilla pärla) jag har flyttat (och trivs kanon), jag fick en ny chef ( som jag verkligen gillar), och jag har köpt min lägenhet ( och tro det eller ej, men jag har gjort ett klipp) Jag har plockat fram en sida hos mig själv som jag knappt visste fanns (min självkänsla börjar komma tillbaka, är det så?) minimannen har bytt skola ( vilket lyft för honom, han stortrivs) och det bästa av allt, mina underbara vänner ni finns fortfarande vid min sida. ( visserligen hände ett litet (ganska stort) missöde under hösten, men om allt vore perfekt och bra skulle ni ju inte veta att jag var jag) Jag ska inte påstå att jag är på topp, men sakta sakta börjar jag bygga upp mitt liv igen. Jag börjar trivas med mig själv, jag gråter inte längre varje dag, inte ens varje vecka, jag saknar kärleken enormt, men aldrig mer till det priset. Jag njuter av att ha en snart tonårig miniman som pendlar mellan att vara ett monster och världens goaste, jag har ett jobb som jag gillar väldigt mycket och ser med försiktig tillförsikt fram emot ett 2010.
Önskar er alla ( eller iaf några stycken av er;)) ett Gott Slut och ett Gott Nytt År