Om mig

stockholm
Detta är en mellansyrras bekännelser..... Jag är mellansyrran. Jag tycker om: att skriva, prata, diskutera, dricka kaffe,sport Jag älskar: min familj och mina vänner Speciellt med mig: är otroligt glömsk och jag växlar i mitt humör rätt snabbt. Blir arg lika fort som jag blir glad eller ledsen. Dock sällan sur. Är en fantastisk bilförare, tutar och svär åt alla som inte kör lika bra. Meriter: Diskbråcksopererad. Är precis lika snygg som på min bild, kameran ljuger aldrig. Förväntar mig att bli behandlad som den prinsessa jag är! Dessutom ägnar jag en hel del tid till att rota runt och snoka bland andras bloggar....

fredag 9 oktober 2009

Hur ser ditt snor ut??

Godmorgon godmorgon. Japp fortfarande hemma. Fick en dos penicilin igår efter att ha få fått förklara hur mitt snor ser ut. Alltså, jag och minimannen fick tid samtidigt hos snälla doktorn. Jag var övertygad om att han hade halsfluss eftersom det är den enda sjukdom han får....Han fick ta en halsprov och jag en snabbsänka. Sen in till doktorn. Alltså det är lite speciellt att gå till doktorn tillsammans med sin son. Hon började med att undersöka honom och jag kände att det börjar bubbla ett skratt inom mig. Alltså inte för att situationen är rolig, utan det bara kommer liksom. Hon konstaterade att han var lite röd i halsen, men sa rätt snabbt att det var ett vanligt förkylningsvirus. Sen var det min tur. Alltså jag låter ju som en jävla kråka just nu, så bara det fick ju henne att rynka pannan. Att jag sen dessutom hostar gör ju inte att jag låter friskare. Lite feber på det och man får liksom en sjuk mellansyrra. Hon lyssnade, tittade och kände på mig. Sen kom frågan: Hur ser ditt snor ut??`Alltså både jag och minimannen höll ju på att dö av skratt. Ja hur ser mitt snor ut. Jag hade velat säga att jag inte brukar titta, men efter att under den här veckan har snytit ut minst halva hjärnan har jag ganska bra koll på hur det ser ut. Jag såg hur det lös i minimannens ögon och det var hans tur att få det där bubblande skrattet inom sig. Det är konstigt hur man blir 7,5 år när man kommer till läkaren för jag berättade snällt både om färg och konsistans. Sen blev det penicilin till mig och glass ordination till minimannen. Jag börjar känna mig bättre idag, men stackars minimannen är sämre. Inge kul och det bubblande skrattet känns långt borta. Ska gå och köpa färskt bröd åt honom nu. Vi bor ju numera granne med bageriet. Lyx.

1 kommentar: