snorar och nyser

i natt vaknade jag halv tre av att det gjorde så himla ont i halsen. Efter nån timme å två alvedon somnade jag om. Upp vid halvsju och insåg att jag kanske inte var helt frisk..Två alvedon till och till vc för att mäta hur mina sköldkörtelhormoner mådde. Någonstans där börjar morgonstressen. Labbet öppnade inte förrän 7.45 och jag bör vara på jobbet 7.45, en ekvation som inte går ihop. Jag gjorde mitt allra bästa för att le snällt mot alla eventuella provtagare som gick förbi i hopp om att någon skulle förbarma sig över mig där jag satt i väntrummet 30 min innan de öppnade. Några hälsade glatt godmorgon tillbaka, men nej nej, ingen verkade ha någon lust att sticka mig i armen en endaste minut innan 7.45. 7.44 ringer jobbmobilen, energitjyven undrade om jag var på "g". (hon slänger sig med lite slang emellanåt). Hm:ade ngt om att jag var på väg, vilket inte var en lögn helt å hållet då jag faktiskt hade lämnat mitt hem. Hon ville att jag skulle arbeta med en hel skara med små människor som knappt når mig till naveln, undrar om hon har missat att jag är en mkt elak människa som inte alls är särskilt förtjust i såna små liv.....men då det bara rörde sig om en timme och jag dessutom skulle få sällskap av Min kära H som inte behagar jobba kvar, men vänligt nog kommer å gästspelar ibland så sa jag självklart. 7.47 fick jag komma in, 7.49 och två rör blod fattigare var jag på väg till jobbet.
Kära H är ju en sån där riktig fröken som vet hur man gör så hon styrde upp och fick leda. Själv försökte jag få en av dessa små juveler att sitta still, vilket jag naturligtvis inte lyckades med.
Ëfter en timme kom en sån där påriktigt människa in och löste av mig. Pustade ut och konstaterade att jag nog inte hade skadat någon av dessa kryp för livet och återgick till mitt låtsasliv och låtsasjobb där jag sitter och låtsas göra ngt viktigt på dagarna. Sen började det. Alltså helt klart är ju att jag inte har offrat tillräckligt till stora "håll dig frisk guden", för snoret började rinna ut från min näsa som de gör på såna där otäcka saker som sitter i sandlådan och är skitiga. Jag börjar skaka som en jävla centrifug och halsen gör så ont så ont. Men jag är tapper. Jag jobbar på, ända tills någon råkade fråga hur jag mådde. Då brast det. Tårarna rann och jag fick ju erkänna att jag skämdes för att jag blivit sjuk igen. Det var ju inte allt för länge sen sist. och nu till bekännelsen:
Alltså stora tuffa mellansyrran tycker det är genant att vara sjuk och vill helst inte säga ngt till sin närmaste chef och går hellre å mår piss på jobbet. En kollega, en mkt snäll sån frågade för vems skull jag var på jobbet. och då sa jag som det var. Snoret rann, tårarna rann och jag gick hem. Sen ringde energitjyven och jag misstänker att någon skvallrat på mig. För hon talade om att hon tyckte det var bra att jag gick hem????
16.00 ringer min kära doktor. Provsvaren är redan klara, och jag fick order om att öka dosen lite till. Det är iaf på rätt väg. Hon påminde mig också om att jag är känslig för alla sorters virus osv, samt att man även blir lite labil tills man ställt in rätt dos....NÄHÄ menar du. Jag är ju lika stabil som asplöv.....