I går vad det minimannen och mammadag. Vi gick och bowlade. Det var supernice. Minimannen fick tack och lov spö, i alla fall om man räknar totalpoängen. Min snittserie låg på 105 och hans på 101, ha ha jag äger....Sen råkade vi gå in i en djuraffär, ni vet så där bara för att titta! Jag tittade och tittade och då plötsligt såg jag en liten vit boll. En hårig boll. En hårig söt boll. En hårig söt liten krullig jättefin liten 5 veckor gammal boll. Eftersom vi absolut inte ska ha fler djur så blundade jag, iaf en liten kort stund. Sen öppnade jag ögonen och sen hade vi en ny familjemedlem. Hon heter lurven, bollen, knorran, eller jag vet faktiskt inte ännu. Men hon pendlar mellan att ligga under magen på subban eller under mitt hår. Fast hon bits. Hur kan en sån liten lurv bitas så hårt? Fast tur är nog det för hon behöver sätta hårt mot tussan som inte är jätteförtjust i att det har flyttat in en bebis.....
Så nu sitter vi här, alla 5 och myser, eller iaf 4 av oss. Kaninskrället hoppar upp och ner och ser allmänt grinig ut...
Gårdagens middag gick iaf bra. Mitt byte åt bra, och skrattade ganska mycket. Jag är nog förälskad iaf. Fast jag tror inte han vet om det. I morgon ska vi ses igen. Jag är på det där stadiet att jag går omkring och hoppas att han ska ringa. Jag hoppas på hångel i bollhavet....får man skriva så när man är över 30???