Hjärnan och hjärtat i konflikt

Är inte lika arg/ledsen idag. Tror att jag har bearbetat hela natten för det enda jag minns är att jag har slagits för mitt liv. Minimannen ville inte dra iväg idag. Han var rädd att han skulle möta de där jävlarna en gång till. Trots att mitt mamma hjärta bara skriker att jag förstår det, gärna skulle erbjuda honom skjuts överallt framöver, så övertalade jag honom istället att dra iväg och spela fotboll med kompisarna. Hjärtat och hjärnan är sällan överens i mitt fall. Hjärnan är bra, säger rätt saker (tror jag) och hjärtat är också bra, men säger ofta annorlunda. Man brukar ju säga att man ska följa sitt hjärta, men i mitt fall tror jag att det är bättre att lyssna på hjärnan.

Han gick iväg, trots att han var rädd, och jag tror att det är det enda som hjälper. I helvete att det är de elaka människorna som ska segra, fuck heller. Jag ska lämna det nu, det gick ju trots allt bra, minimannen är inte skadad och jag kan inte fortsätta tänka på vad som kunde hänt om han inte hunnit cykla ifrån dom. Det är svårt att vara förälder, det är svårt att veta om man gör rätt eller fel.

Det är förresten inte bara svårt att vara förälder, jag tycker att det är ganska svårt att vara människa. Det är svårt överhuvudtaget att veta om man gör rätt eller fel i livet. Skilnaden är att som förälder är jag ansvarig för någon annans liv, när det gäller mina egna val är det bara mitt liv. Jag har gjort många val, en del har varit bra men det finns också en del val jag har gjort som jag fortfarande undrar över om det var rätt. Precis som jag skrev innan, där hjärtat och hjärnan varit långt ifrån överens. Men eftersom jag vet att jag är en känslomänniska så tar det tid för hjärnan att förstå vilka beslut som hjärtat tagit och vice versa. I bland så säger jag saker som jag ångrar efter bara några sekunder, fast som senare visar sig vara helt rätt, trots att jag ångrat det i början. Vad mycket lättare det vore om hjärnan och hjärtat samarbetade, fast å andra sidan är jag glad att jag kan reagera, att jag kan bli ledsen, arg, besviken osv för det betyder också att jag har förmåga att bli glad, lycklig, överaskad osv jag har också förmåga att älska människor och kännan empati med andra. Tyvärr har jag lyckats träffa en del människor som mer än tydligt visat att de varken kan känna med andra, kunna såra utan att bry sig, svika människor i sin närhet och framförallt inte vågar stå upp ens för sig själva. Jag vill aldrig bli så, då får hellre hjärtat och hjärnan fortsätta ha konflikt.